På TV3 ska de tydligen dra igång ännu ett avsnitt av det där programmet med vuxna bebisar som inte kan hantera sin ekonomi.
Vem är en "typiska" slösapersonen i dag? Jag har ofta träffat på studenter som är totalt oförmögna att ta eget ansvar, men uppenbarligen gäller det många "vanliga familjer" också.
Vuxna människor! Det är inte klokt.
Uppdatering: Dagens text på temat.
11 kommentarer:
Det handlar väl om samma slags missbrukarbeteende som när det gäller spel, sprit, heroin etc (Facebook, bloggning...) etc. På nåt sätt vekar vi ha producerat ett samhälle där alla är offer, och där många slänger sig in i olika missbruk och förväntar sig att någon annan ska ta dem ur det... Kort sagt, låt oss vända åter till den gamla goda tiden när människor samlades och spelade vändåtta...
Sakine!
Den typiska slösapersonen går nog att återfinna inom flertalet kategorier av människor. Men mig veterligen så spenderar framförallt många unga män/killar i karriären stora summor på tex bilar, alkohol och hi-tech prylar (och kanske även på kvinnor?). Tjejer/kvinnor vilka är i början av sin karriär tenderar att mer inhandla kläder och då framförallt skor. Pensionärer oavsett tidigare förvärvsinkomst tror jag generllt sett är de mest gnetna och de som håller absolut hårdast om lädret.
För egen del har 4.5 år högskolestudier härdat mig till att bli en riktig Kamprad eller Wallenberg. Det gäller framförallt att undvika de "små" utgifterna, men det vet väl alla redan eller?
Lennart, men det är ju skillnad på missbruk av droger och att "jag måste köööpa!"
Sedan har du förstås rätt i att offermentalitet spelar in.
Johan K, jo man skulle kunna dela upp befolkningen i spara-typer och slösa-typer. Spara-typernas extrem är de supersnåla som lever för att vara så löjligt sparsamma de bara kan. Och Slösa-extremister är de som hamnar i skuldfällor och lånar pengar från folk som de sedan vägrar betala tillbaks.
Ingen extrem är förstås särskilt kul. Men de som slösar mer än de har råd med skuldsätter sig dessvärre på samhällets/sin omgivnings bekostnad!
Sakine,
förutom det rent kemiska beroendet, som ofta är av underordnad betydelse, så är nog de psykologiska mekanismerna rätt så lika om man faktiskt frågar de som är drabbade. Nu räknar jag inte med att TV3:s behandling av ämnet kommer att vara särskilt seriös. I slutändan så måste individen ta ett stort eget ansvar för att bryta missbruket.
Till samtliga!
Något av de absolut farligaste lånefällorna idag är de sk "mikrolånen" dvs lån via sms och/eller på nätet. Det handlar om lån från 1000-3000 kr (du har pengarna på kontot inom tio min). Dessa fordrar ingen högre kreditvärdighet varför många vilka egentligen inte har råd tecknar sådana. På tåget hem från V-ås igår talade jag med en man som hade tecknat tre sådana här lån samtidigt (från tre olika låneinstitut förstås), de var vardera på 3000 kr (plus ev. ränta samt adm. avgift). Nu hade han precis fått beskedet om att hade sagts upp från sin deltidstjänst och visste därför inte riktigt varifrån han skulle ta dessa ca 10 000 kr vilka skall vara lånesinstituten tillhanda senast den sista denna månad. Livet kan onekligen smaka riktigt surt äpple ibland.
Som Lennart säger så är det sällan det kemiska beroendet som är värst att bryta. Man kan vara beroende av allt och shopping är väl inte konstigare än spel?
Jag har sett lyxfällan en gång och tyckte faktiskt att programledarna skötte det hela mycket bra i det avsnittet.
Den som bidrar mest till det här problemet tror jag är att folk litar på att Staten ska ta hand om dem ifall de misslyckas med sina lån. Svenskar får ingen träning på att ta hand om sig själva så till slut klarar de inte av det mest rudimentära.
Lennart och Jonas, jag tror faktiskt att det mer beror på att folk inte orkar bryta sina vanor - än på att ett "shoppingberoende". Sedan kan det förstås finnas en del som verkligen har ett missbruk, men de är få.
Johan K, det är därför folk måste inse vikten av att ha lite sparat. Jag hoppas det var en mycket ung man du pratade med.
Jonas, det beror nog dels på bristande personligt ansvar och också på att folk verkar tro att prylar är status. I själva verket är ju det här om något (nåja, till stor del) en klassfråga.
Det här är mkt intressant.
Hur populärt är det att vara "sparsam" idag? Noll, skulle jag gissa. Det är gravt otrendigt. Hur ofta hör man någon skryta över sin sparsamhet. Snarare tvärtom att man skryter över slösande.
Det här tror jag är mkt annorlunda för hur det var för t.ex. 50 eller 100 år sedan.
Samtidigt speglar detta att vårt samhälle är "rikt", eller åtminstone att vår självbild är att vi är rika. En rik människa kan unna sig lyxen att slösa.
Samtidigt, som Jonas säger, man aldrig har lärt sig att ta ansvar för sig själv.
Jag har dock väldigt svårt att förstå på vilket sätt detta är en "klassfråga". Det här gäller väl alla samhällsgrupper. Inkl rika som slösar bort deras anfäders förmögenheter.
Sakine!
"Johan K, det är därför folk måste inse vikten av att ha lite sparat. Jag hoppas det var en mycket ung man du pratade med."
En mycket ung kille? Tja, allt är väl relativt. Han var ca 40 år. Självklart håller jag med dig om att man måste inse vikten av att sprara då man är på grönkvist men detta är som mycket annat en attityd fråga. Många msk har till följd av uppväxtförhållanden osv erhållit en uppfattning om att ngn alltid tar emot en när man väl faller. Denne (ngn) kan vara såväl kompisarna, familjen eller socialtjänsten etc. När man aldrig får möjlighet att själv ta ansvar blir det betydligt svårare den dagen då detta verkligen fordras.
Skall läsa din ledare nu, den är nog helt ok som alltid.
Shoppinghysterin i sig är ingen klassfråga, snarare tvärtom. Däremot är det ju självklart att en undersköterska som försöker tävla med Victoria Beckham får problem. I massmedia framställs shopoholics som förebilder, tänk om man framställde folk som drack ett par flaskor whiskey på samma sätt?
Skicka en kommentar