I Dagens Media skriver Fredrik R. Krohnman och Jonathan Leman om medborgarjournalistik.
Magnus Ljungqvist med bloggen Magnus tankar har hyllats som medborgarjournalisten som avslöjar och slår underifrån mot etablissemanget. I själva verket är han en lobbyist för socialdemokraterna:
"Den pristagare som är först ut i Sverige att belönas för medborgarjournalistik arbetar till vardags som pressekreterare åt socialdemokraterna på landstingsnivå i Stockholm. Magnus Ljungkvist är alltså, utan vidare tvivel, en politisk pr-nisse under sina arbetspass. Arbetsgivaren är Sveriges största parti.
Ändå presenteras Magnus Ljungqkvist, nästintill uteslutande, som bloggare. När såväl etablerad press som bloggosfären bevakar nyhetspriset nämns inte heller Magnus Ljungkvists yrke eller uppdragsgivare. Att slå underifrån som en medborgare mot etablissemanget är givetvis en gynnsam bild, vilket en skarp pr-man som Magnus Ljungkvist så klart förstår. Han fortsätter att odla myten om sitt oberoende genom att till Dagens Media säga: "Jag behöver pengarna att betala av alla år av bloggande utan att få betalt." Vi tvivlar på att socialdemokraterna betalar så pass dålig lön att Magnus Ljungkvist tvingas dryga ut kassan med att blogga."
Frågan är nu om PR-byrån Prime och Politikerbloggen visste om det här? Pinsamt i så fall.
23 kommentarer:
Intressant
Men snälla nån, att mannen är pressekrerare för (s)-gruppen i Stockholms landsting innebär ju knappast att det är där han skriver eller researchar sin blogg (och jag tror knappast at de ger honom 1o-15 timmar arbesttid i veckan för att han ska syssla med sin privata granskning). Ditt inlägg visar mest at du inte kan/vill skilja på journalistik och PR - om det är sossar så är allt samma sak.
Ljungkvists jobb är minst av allt något svslöjande, det skrev Aftonbladet om redan några dagar efter att Borelius avgått: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,908047,00.html - och en hel del journalister k¨ände säkert till var han arbetade. Men om du tror att seriös journalistik är något man kan syssla med så där med vänster hand från stolen som pressekreterare så säger det mest om din uppfattning om pr och journalistik. Ljungkvists ascoop car journalistik, inte ledarskriverier, det är exakt vad prime PR belönar. Marie Söderqvist lyckas förstså mixa PR och journalistik (ehennes jobb på United Minds är i praktiken til hälften ett PR-jobb) men så är det heller inte journalistisk av klass hon åstadkommer.
"Kejsarens nya kläder", jag är väl medveten om var gränserna för PR och partilobbying går. Men här det gränsen mellan "medborgarjournalist" och politisk pr-nisse det intressanta.
Jag gillar att folk är öppna och ärliga med vilka de är.
Gör inte du?
Kvittar fullständigt vad de har för partibeteckning.
Sakine: Eh, det intressanta i det här läget är på vems uppdrag man gör något, inte ett suddigt "vem är du?" Ljungvkists granskning av Maria Borelius eknomi oh hans kontrande av henes borföklaingar ("jag hade inte råd med att betala vitt") var hans egna uppslag och inget han gjorde för landstingspolitikerna. Sen var det som fällde Borelius och Stegö inte i första hand straffbarheten i det hon gjort, utan att det så uppenbart krockade med bilden av de nya moderaterna (inför de egna väljarna) och med regeringens mandat. Borelius framstod efter några dagar som klockren aoch arrogant Danderydshöger.
En pressekreterares jobb är att bemöta nyheter som kan anses besvärande, hålla i alamnackan i en del avsenden och sköta presskontakter, knappast att själv gräva fram eget. Att han röstar på sossarna och kanske varit med i SSU en gång i tiden är helt oinntrssant. Börjatr man tjafsa runt om vem en viss journalist/flretagare(/medborgare röstar på så hamnar man snart i ett träck av personliga påhopp,
Men det är klart, guilt-by-association är en paradgren på Expressens ledarsida (de luddiga beskyllningarna mot Carl Bildt i våras t ex: han är i säng med ryssar och turkiska folmordsgeneraler - sakligt sett en fligviktare uppumpad med stora doser patos och vilseledande formuleringar). Jag undrar ibland vem Expressen och de som stod bakom *egentligen* ville ha som Bildts efterträdare.
"Kejsarens nya kläder", men du smiter ju från själva problemet: trovärdigheten påverkas om man vill framstå som en neutral medborgarjournalist, när man i själva verket inte är det.
Vad du tycker om Expressen hör varken hit eller intresserar mig.
Problemet är att du, Leman och Krohnman är ute i ogjort väder. Ljungkvist har aldrig mörkat med vad han jobbar och för vem. Men han är samtidigt, precis som mig, bloggande på sin fritid. Och jag antar att du inte bloggar på arbetstid med chefens goda minne? Så - det är i sådana fall diverse journalister inom gammelmedia (du vet där du jobbar) som missat detta - och det hela blir nästan skrattframkallande när du undrar om Politikerbloggen dvs. Niklas Svensson och Alsén inte vet om detta som varit känt redan innan Boreliusaffären avslöjades.
Kamma sig.
Ser man på, ett ryggdunkarpris inom det lilla media- och politikerkotteriet i en Gotländsk håla, så otroligt komiskt.
...i Almedalen delade Nyhetsbolaget genom Politikerbloggen tillsammans med pr-byrån Prime ut ett pris för medborgarjournalistik
Vad är Nyhetsbolaget o Politikerbloggen för skattefinansierade institutioner?
Medborgarjournalistik-pris borde annars delas ut till folk som avslöjar just denna sorts grejer.
Sakine: Ljungkvist har aldrig kallat sig en opolitisk person (i betydelsen politiskt ointresserad), möjligen har han nån gång av bara farten kallats neutral medborgare i något radioprogram. Och detär inget som säger att en medborgarjouranlist inte kan ha starka övertygelser. Poängen är att han grävde fran det här utan att backas upp av någon i traditionella media, t ex en tidning - det var alltså på eget initiativ.
Att bilda sig egna åsikter och stå för dem var förr i tiden en liberal dygd, men i dag handlar det mera om at tycka rätt i betydelsen att tycka det som big business eller tidsandan anser att du bör tycka. Ljungkvist vill buidra till en levande debatt; han står på den första sidan, Expressen på den senare.
Deeped, förstår inte riktigt vad ni reagerar på.
Man får vara öppen med relevant info om inte trovärdigheten ska ifrågasättas. Där har det uppenbarligen brustit.
Det är en åsikt jag har.
Jag har jobbat som pol.sek för några år sedan, aldrig att man skulle ses som "oberoende medborgarjournalist och bloggare" i den sitsen. Även nu har jag ett yrke som påverkar min roll som "medborgarjournalist".
Inte minst borde Prime och Politikerbloggen ha funderat ett varv kring detta.
Kanske delar du inte min uppfattning, argumentera för din egen i så fall.
"Kejsarens nya kläder", du sveper åter förbi problemet.
Vem har snackat om att dölja sina åsikter?
Jag kritiserar mörkandet av relevant info.
Sakine: Ljungkvist säger ju för jäsiken själv vad han arbetat med och vilka uppdrag han haft på sin hemsida (som är tydligt länkad från hans blogg). Den infon och länken fanns där redan långt innan riksdagsvalet och Boreliusaffären. han har, som Deep|ed påpekade, aldrig mörkat något i frågan. Blir man dum av att sitt på Expressen?
Prime och Niklas Svensson visste säkerligen vem som var hans arbetsgivare; det som är förvånande är snarast att han inte fått jobb som journalist nu - som Per Gudmundson påpekade, killen har uppenbara grävarkvalitéer och skriver dessutom bra.
K n k, du är onekligen ett festligt inslag. "Dum". Wow, imponerande nivå.
Vad är det som gör er så upprörda egentligen?
Ljungqvist får väl komma med en replik och förklara att hans arbetsgivare inte alls mörkas. Kan tänka mig att han klarar sig utan sina känslosamma försvarsadvokater.
Egentligen borde svar komma från medier som inte har lyft upp det.
Jag tycker att infot är relevant när man spelar "medborgarjournalist".
Förhoppningsvis får vi en intressant debatt om gränsdragningar och om medborgarjournalistik. I den debatten borde Ljungqvist själv delta, han lär ha funderat kring det åtminstone.
"Dum". Wow, imponerande nivå
Ja, sådant läder ska sådan smörja ha. Men det är rätt förvånande at du inte begriper när både undertecknad och Deep.ed skuriit ut saken i papp flera gånger. Tror du att Ljungkvist själv skrivit de artiklar där kvällstidningarna nämnde honom? Han skrev inte en enda artikel i Stockholmspressen under den vecka då hans avslöjanden fällde Borelius.
Så, jag ska följa din uppmaning och skriva en kommentar, Sakine. För det första, jag har i all kommunikation med medier och på min blogg alltid varit fullständigt öppen med var jag jobbar och åt vem. Jag menar nämligen, precis som du vad jag förstår, att det är absolut nödvändigt för trovärdigheten för en skribent som jag att vara det.
I de medier som rapporterade om mitt Boreliusgräv veckan när det skedde framgår det också tydligt att jag är socialdemokratisk pressekreterare. Jag är alltså inte "oberoende" och har heller aldrig kallat mig det. Tvärtom har jag både före och efter understrukit behovet av tydlig varudeklaration. Mina läsare ska veta vem jag är och kan bedöma mina texter utifrån detta.
När det gäller den framväxande medborgarjournalistiken har jag i flera debattartiklar, bland annat i senaste "Liberal debatt" nr 2/3 2007 tryckt på att mycket av den kommer att, till skillnad från den traditionella journalistiken, växa fram ur en tydligt redovisad politisk agenda. Så ser det exempelvis ut i USA där citizen journalism förekommit i exempelvis den senaste presidentvalkampanjen.
Men brist på oberoende och en tydligt redovisad agenda minskar ju inte en nyhets värde om den är sann och relevant. Och däri ligger nyckeln.
Jag är stolt över att ha tagit emot Nyhetspriset, jag tänker inte skämmas för de gräv jag gjort bara för att jag är socialdemokrat. Jag förstår att det skaver på själen hos de som inte gillar det jag står för eller resultatet av min medborgarjournalistiska gärning. Men jag följer Grynets råd i detta fall och tar ingen skit.
För övrigt stavar jag Ljungkvist med k och ingenting annat.
Magnus, tack för ditt svar! Bra att du "inte tar skit" som du inte vill ta.
Men håller du inte med om att du framställts som allt annat än pressarbetare för s?
När exempelvis Ingerö och Nylander var i farten presenterades de mycket riktigt som folkartister. Jag ser inte riktigt varför just din partibeteckning inte ska fram.
Som jag skrev till Morian hoppas jag inte att diskussionen stannar vid höger eller vänster.
Frågan är var gränser ska dras. Jag skulle tycka att det var tveksamt om jag plötsligt framstod som "medborgarjournalist" med tanke på de kontakter och de plattform jag redan har. Lika lite tycker jag att pressnisse eller pressmaja hos moderaterna ska framställas som det.
Finns det ingen konflikt som ni ser det?
Magnus
jag tänker inte skämmas för de gräv jag gjort bara för att jag är socialdemokrat.
Det behöver du inte skämmas för. Att du får någon form av pris har jag inget personligt emot. Men ett pris som kallas "medborgarjournalistiskt" får, imo, större tyngd om det tillfaller någon som befinner sig längre bort ifrån maktens köttgrytor.
ett avslöjande är ett avslöjande, och det gör förstås ont i ett liberalt ego när det är ett högerspökes skumraskaffärer som avslöjas.
det finns massor av skumma "journalister" med kopplingar till timbro och andra radikala högerfalanger. detta vill liberalerna dock inte prata högt om.
massor av tidningar är beroende av reklam från näringslivet. kan man kalla dem journalister som jobbar där? va? de som aldrig skulle våga granska sina annonsörer.
skäms på er, som inte ens kan stava ljungkvists namn rätt. ni borde inte få kalla er själva bloggare, med alla skumma kopplingar ni har.
Men Sakine, i alla de medier där jag framträdde efter avslöjandet: Aftonbladet, Dagens Media, SvD, SR, m. fl, framgår det att jag är pressekreterare för socialdemokraterna. Sök och du skall finna.
Jag ser helst en inkluderande definition av medborgarjournalistik där alla som väljer att publicera journalistik utanför redaktionernas hägn kan räknas in. Styrkan i medborgarjournalistiken är ju att den just kan vara opinionsdriven och inte bära på det osanna och falska objektivitetskravet.
Så nej, jag tycker inte att jag framställts som "allt annat än pressekreterare för s". Men jag vill samtidigt understryka att jag heller inte i något av de gräv jag gjort arbetat på uppdrag av min arbetsgivare. Om jag gräver som privatperson har jag väl rätt till samma status som medborgare som vem som helst annars? Ett politiskt engagemang ska väl inte diskvalificera från medborgarskapet? Det vore sorgligt och jag vill inte tro att det är det du vill.
Jag ser helst en inkluderande definition av medborgarjournalistik där alla som väljer att publicera journalistik utanför redaktionernas hägn kan räknas in...
Problemet är att för oss vanliga medborgare är skillnaden hårfin mellan redaktionernas hägn och pressekreterare i det parti som i princip abonnerat på makten större delen av de senaste 70-åren.
Du kan ha haft hur ärliga avsikter som helst, men i din position är det svårt, iaf för oss andra, att bortse från att just detta grävande helt enkelt kan ha varit partitaktiskt.
RL: Poängen är att du inte ska bortse från min position utan väga in den när du läser mina texter. Finner du ändå texten sann och relevant så är nog nyheten viktig eller åtminstone riktig. Jag tänker inte ta ansvar för din källkritik, däremot underlättar jag för den genom att redovisa vem jag är. (Alltså precis tvärtemot vad Sakine har hjälpt till att mot allt bättre vetande sprida.)
Och jag vänder mig också mot uttrycket "oss vanliga medborgare". På vilket sätt är jag inte en sådan?
RL: Poängen är att du inte ska bortse från min position utan väga in den när du läser mina texter. Finner du ändå texten sann och relevant så är nog nyheten viktig eller åtminstone riktig. Jag tänker inte ta ansvar för din källkritik, däremot underlättar jag för den genom att redovisa vem jag är. (Alltså precis tvärtemot vad Sakine har hjälpt till att mot allt bättre vetande sprida.)
Det håller jag med om, du har ju inte själv stuckit under stol med din position. Kritiken gällde, vad jag såg, att du av etablissemanget nästan uteslutande presenterats som bloggare utan att nämna s-positionen.
Och jag vänder mig också mot uttrycket "oss vanliga medborgare". På vilket sätt är jag inte en sådan?
Man kan vara vanlig medborgare på flera sätt, men i makt/mediasfären är du det imo definitivt inte. Där är vanliga medborgare vi som matas med de selektiva nyheter/drev som redaktionernas hägn (och deras närstående) anser att vi bör matas med, dvs vi som inte har ett nätverk av 'sprattelgubbetrådar' att rycka i. Och många gånger måste vi 'vanliga' ta reda på relevant fakta själva om vi vill ha en någorlunda nyanserad bild.
@sakine: jag har redan skrivit om det många gånger på min blogg deepedition.com
@RL: nej, kritiken handlade primärt om att Magnus skulle ha mörkat sin bakgrund och vem han jobbade för. Läs Lehmans kommentarer i Dagens Media-krönikan eller Krohnman (och Sakines) kommentarer hos Promemorian.
Skicka en kommentar