2007-02-09

"Så himla kränkande"

Hanne Köllers notis på ledarsidan (DN) i dag:

"En anonym student för i Expressen begreppet "kränkt" till nya bottennivåer. Det är statsministerns uttalande om att studenter brukar leva på makaroner och ketchup tills de välavlönade jobben kommer som varit så förfärligt att studenten känt sig berövad sitt människovärde."

Det galna är ju att det med stor sannolikhet inte är ett skämt. Många unga går omkring och verkar vara förbannade, känner sig orättvist behandlade och "djupt kränkta" helt utan anledning. Jag undrar hur det går till när man blir en lättkränkt människa. Är det bara sociala faktorer som påverkar? Hur i så fall? Jag har tidigare utgått från att det uteslutande handlar om uppfostran, men det kanske är att göra det lite för enkelt för sig. Jag har aldrig hört en äldre person i Sverige klaga på samma sätt som ungdomar gör, inte heller har jag hört ungdomar i andra länder ha samma gnällkapacitet. Modebeteende? Ideologiskt betingat beteende? Beteende baserat på "om alla andra får måste jag också skrika högt"?

Sen pubertet?

23 kommentarer:

RL sa...

Jag undrar hur det går till när man blir en lättkränkt människa. Är det bara sociala faktorer som påverkar? Hur i så fall? Jag har tidigare utgått från att det uteslutande handlar om uppfostran, men det kanske är att göra det lite för enkelt för sig.

Inte så konstigt. Ca 40 års medial sosse-smygmarxisism med följder som ansvarslöshet, obefintlig uppfostran, lättja mm.

Många av dagens ungdomar är ju uppfostrade av dem som själva som barn tvingades sitta i barnvagnar och vifta med FNL- o andra kommunstflaggor i 60- o 70-talens demonstrationståg.

På mitt jobb får vi ofta 16-17 åringar som praktikanter, nästan hälften av dessa sjukanmäler sig redan efter första dagen, många av dagens ungdomar är helt enkelt inte av det rätta virket att jobba.

Bruce sa...

I höstas presenterades en undersökning i Stockholms Universitets kårtidning Gaudeamus där en majoritet av studenterna, 60%, i undersökningen uppgav att de blivit trakasserade på universitetet.

Det är fascinerande hur låg smärttröskel folk har. Frågan är vad den orsakats av, det finns ju en offerkultur här i Sverige, men hur uppstod den? Varför lockar den människor som borde vara unga och starka?

Space babe sa...

Var tycker du att gränsen för kränkning går? Det räcker uppenbarligen inte med att någon känner sig kränkt eller ledsen.

Helt allvarligt, jag är nyfiken.

utkast sa...

Jag undrar hur det går till när man blir en lättkränkt människa.

En av tydliga konsekvenser av den religiösa/socialistiska/offerfixerad moral, skulle jag säga. Om skulden ligger i att vara stark, rik och självständig och rättfärdigheten i att vara svag och oförmögen - då tävlar väl alla i att vara "den svagare parten". Det är väl bara svaga/kränkta/förtryckta som kan förvänta sympatier och allmosor. Men visar man styrkan och självständighet så blir man plundrad och stämplad som "egoist" (som i plundrarnas vokabulär betyder omoralisk människa).

Visst ska alla som håller sig till den "traditionella" moralen tävla i vem som är den svagast och mest kränkt.

tomer sa...

ja, jag är så jävla trött på alla nyliberalaer som gnäller på att sverige är världens sista kommuniststat.
finns det något värre än människor med feta bankkonton, fasta anställningar och hela världshegemonin på sin sida - som ändå gnäller?
dålig uppfostran, kultur eller ras. ja, vad kan gnället bero på, sakine? därom tvista de vise. kanske mauricio har svaret.

Marco sa...

Sakine: ja, tänk om det är skillnad på att vara kränkt och att vara *vred*? Och att den öär vreden kanske inte gäller studentens egen hushållskassa utan ett träsk av förslumning som har drabbat många sen 90-talet, men särkilt drbbat yngre?

80% av landets studenter kan nog få ihop till hyran eller så om de verkligen skrä sig och man är i knipa - genom att låna, få pengar hemifrån, hitta ett kort påhugg eller pantsätta nånting, men vill vi ha en ung generation som ständigt måste stå på tå och känna sig osäkra? Som aldrig kan satsa fullt ut, rakt fram på jobb eller studier (om de inte har nån som står med ett checkhäfte i bakgrunden)? Det är tyvärr inte hippt att vara lusfattig, möjligen är det så i efterskott.Jag tror nog att du skulle hålla med om att i många lägen ser man klart först när man slutar vara snäll, slutar gilla läget och plötsligt blir upprörd. Ilskan nbränner bort fluffet, och då handlar det inte om att gnäll.

"Kränkt" är f ö kvällstidningarnas ordval, inte de här personernas eget. De ser sig säkerligen inte som "kränkta" enöligt formulär 1A.

Marco sa...

"få ihop till hyran eller så om det verkligen skär sig" ska det stå ovan. Jag avser inte att studenterna borde börja skära sig med rakblad...

Johan Hedin sa...

Fascinerande det här - och en smula underhållande.

"Nyliberal" är väl svensk (och västvärldens?) största skällsord - men ändå påstås den utgöra "världshegemonin". Stor underhållning i konsten att låtsas vara underdoggen.

Men det här med svenska studenters ekonomi. Jösses. Lets face it. Dessa studenter tillhör antagligen världens allra rikaste grupper. Skulle gissa på att 99,9% av världens befolkning har det sämre. Och sammam sak gäller vid jämförelser med våra tidigare generationer av studenter. Dagens dito har det bättre materiellt på exakt varenda punkt. Det är pinsamt att läsa dessa klagosånger över en av världens allra mest gynnade grupper whatsoever.

Men OK, det finns en skillnad där de hade det bättre förr - möjligheten att få ett bra, OK betalt jobb efter studierna. Där kan jag hålla med om att situaitonen idag är värre. Det är illa, men också en helt annan diskussion.

Space babe sa...

johan hedin: En fråga, har du nånsin träffat en fattig nyliberal? Det har inte jag.

Angående studenterna så tillhör de samma 96,5 procent av världens befolkning som tjänar mindre än 25000 kr i månaden. Jag tillhör dock de övriga 3,5 procenten.

Fakta från organisationen Actionaids sida (som nu är bort) om att byta liv: "När du tog risken att födas på nytt var 50 % risk att du skulle födas till en person som lever på mindre än 500 kronor i månaden.

Om du idag har en inkomst på 25 000 kronor i månaden tillhör du de 3,5 % rikaste människorna i världen. Det var alltså 96,5 % risk att du skulle födas om som fattigare."

RL sa...

I höstas presenterades en undersökning i Stockholms Universitets kårtidning Gaudeamus där en majoritet av studenterna, 60%, i undersökningen uppgav att de blivit trakasserade på universitetet.

Oh, herregud! ...60 procent av våra blivande 'samhällsövertagare' har talat

Det är fascinerande hur låg smärttröskel folk har.

Nja, det handlar om ego, inte smärttröskel.

Frågan är vad den orsakats av, det finns ju en offerkultur här i Sverige

Inte i Sverige generellt, men en del 'svenskar' har desvärre denna offerkultur.

Peter Jönsson sa...

Hur fattig måste man vara för att räknas som "fattig" i Space Babes ögon?

Fredrik sa...

Marco:
Intressant världsbild där du amser Svenska studenter lever på svältgränsen och tvingas pantsätta ägodelar för att ha råd med en skål nudlar.. Ge exempel på land som har mer välbärgade studenter än Sverige tack.. Finland har tex mindre än halva lånebeloppen men ändå bättre resultat...

Marco sa...

Space Babe: För egen del känner jag en del nyliberaler som både är roliga, fördomsfria och öppna för diskussion 8och jag respekterar deras övertygelser) men jag får medge att jag aldrig har mött nån som blev övertygad nyliberal i ett läge när han/hon själv låg duktigt pyrt till ekonomiskt. Den sorten finns inte, och det skalar bort jävligt mýcket av trovärdighten i att det skulle vara nån moralisk övertygelse att man bör hjälpa sig själv (sen är det en annan sak att det kan fås att *se ut* som om X har tagit sig upp ur rännstenen helt opå egen hand).

Fredrik: Det är betydligt färre som studerar i Finland än här, universitetet är mera av en elitgrej på andra sidan Kvarken (de har också en verklig studentexamen som utgör ett tydligt såll). Men det känns inte som att du är speciellt intresserad av att diskutera läget för studenter vare sig i Sverige eller Finland eller Långtbortistan, din bild går bara ut på att ungdomar har det fett - för fett - i Sverige eftersom vi inte är "fattiga" i meningen u-landsstandard. Okay, och svenska arbetare är också bekväma pösmunkar efterom de inte jobbar 12-timmarsskift på samma låga löner som i Kina?

På många håll i världen är det en helt normal sak att släkten (rika tant Johanna) backar upp de yngre när de studerar vidare. Det betyder ju dels att man "inte behöver mycket studiemedel", dels att släkten och familjen får ett avgörande inflytande på avd man ska plugga till (farsan betakr din skonomexamen om du lovar att gå in i familjeföretaget sedan). Ur Mauderat synvinkel finns det både för-och nackdelar med det tänket, men jag tippar att du struntar i att tänka på det så länge det inte känns att någon kniper dig om ballarna ifråga om din egen valfrihet. Jag är inte så dum att jag inte ser att ditt inpass är ett rent avledarargument, men om du är intresserad av Finland kan du ju ta upp frågorna på en finsk blogg - tyvärr, (m)uppar diskuterar jag inte med.

Emil sa...

Marco skrev:
"jag aldrig har mött nån som blev övertygad nyliberal i ett läge när han/hon själv låg duktigt pyrt till ekonomiskt. Den sorten finns inte, och det skalar bort jävligt mýcket av trovärdighten i att det skulle vara nån moralisk övertygelse att man bör hjälpa sig själv (sen är det en annan sak att det kan fås att *se ut* som om X har tagit sig upp ur rännstenen helt opå egen hand)."

Om vi nu för diskussionens skull antar att detta är ett korrekt antagande kan man ju också vända på det; Många är vänster när de är unga och inte har några pengar, då vill de ha andras pengar, men de blir höger när de börjar ha det bättre ställt ekonomiskt. Vilken av dessa positioner ger de bästa förutsättningarna för att ta ett välavvägt beslut? Dubbelmoral ser det ut som i mina ögon. Vilja ha f

Joar sa...

Emil: hur många barn föds med en halv miljon på banken och guldksed i mun? Hur många nyfödda barn (eller ja, hur många 12-åringar) kan betala för sig från scratch? Utbildning, mat, sommarresor, första egna datorn? Det är med andra ord pappas pengar det handlar om i det "liberala paradiset", det är en fråga om klass, ett ord ni liberaler inte vill höra talas om.

tomer sa...

det är egentligen märkligt vad fixerade ni liberaler är vid de som har allra minst. ni lusgranskar de sjukskrivna, de arbetslösa, studenterna. tänk om ni skulle våga kritisera de rika någon gång och granska deras skumraskaffärer.
men det är väl för bekvämt att bre ut sig på sin divan och smacka fram nått om "dagens bortskämda ungdom" mellan kaviartuggorna...

Hansa sa...

Jag har varit utfattig student under 5½ år. Jag klarade mig. Jag var och är, nyliberal och antikommunist. Det viktiga är att man har en känsla av tillförsikt och möjlighet att påverka sitt liv genom att förkovra sig. Studierna ska ses som en investering och ett stadium som genompasseras, inte en permanent livsstil eller försörjning.

Det som "utkast" skriver härovan förtjänar att upprepas:
"En av tydliga konsekvenser av den religiösa/socialistiska/offerfixerad moral, skulle jag säga. Om skulden ligger i att vara stark, rik och självständig och rättfärdigheten i att vara svag och oförmögen - då tävlar väl alla i att vara "den svagare parten". Det är väl bara svaga/kränkta/förtryckta som kan förvänta sympatier och allmosor. Men visar man styrkan och självständighet så blir man plundrad och stämplad som "egoist" (som i plundrarnas vokabulär betyder omoralisk människa)".

Precis så är det! Mitt i prick.

Johanna sa...

Hansa: "Jag har varit utfattig student under 5½ år. Jag klarade mig. Jag var och är, nyliberal och antikommunist. Det viktiga är att man har en känsla av tillförsikt och möjlighet att påverka sitt liv genom att förkovra sig."

If you are so smart, why weren't you rich? För du kan ju inte gärna mena att pluggandet var så uppslukande att det inte fanns en chans för dig att starta upp saker, ordna ett eget företag och lägga upp en hacka? Själva laxöringen med det nyliberla tänket är ju att man *alltid ska* vara beredd att lägga upp en saftig egen slant och bli rik, eftersom de gemensamma nyttigheterna ska skrotas. Haha.

mats j sa...

if you are so good, why are you a bitch?

Jonas Barkå sa...

Johanna, du är verkligen i behov av att lära dig lite om liberalism.

"If you are so smart, why weren't you rich?"

Rikedom har inget med saken att göra över huvud taget. Det är ett möjligt mål tillsammans med otaliga andra. Du kan vara nyliberal och bo i en hydda i skogen eller skänka allt du tjänar till barn i Afrika. Men oavsätt *om* du vill vara rik eller inte så får du inte stjäla av andra eller tvinga dem till något. Det är liberalismens kärna.

"För du kan ju inte gärna mena att pluggandet var så uppslukande att det inte fanns en chans för dig att starta upp saker, ordna ett eget företag och lägga upp en hacka?"

Eller så kanske han accepterade att leva fattigt för att genom att satsa på studierna öka sina möjligheter senare. Det kallas långsiktigt tänkande. Eller så tyckte han att det var viktigare att festa på billig öl påsin lediga tid än att jobba extra. Det kallas prioritering. Återigen, snöa inte in dig på rikedom. Det finns mycket annant att sträva efter.

"Själva laxöringen med det nyliberla tänket är ju att man *alltid ska* vara beredd att lägga upp en saftig egen slant och bli rik, eftersom de gemensamma nyttigheterna ska skrotas."

Nej, själva "laxöringen" är att oavsett vad man har för mål så får man inte uppnå dem genom att stjäla och tvinga andra. Att ha sparade pengar kan vara ett mål att sträva efter då det ökar ens möjligheter. Att vara rik (vad det nu betyder) är också något som många vill. Inget av dem är centrala koncept i liberalismen bara för det.

Om du med "gemensamma" menar "påtvingade med våld" så har du faktiskt ett rätt: Sådana institutioner ska avskaffas. All annan gemensam verksamhet är tvärt om nästan alltid av godo.

"Haha."

Jag kan förstå att det på något sätt kan kännas roligt att med våld tvinga sig till saker av andra, men jag anser att det är fel. Den som är starkast eller har störst vapen har ingen rätt att bestämma över andra. Men du har naturligtvis rätt att tycka annorlunda.

Hansa sa...

Johanna: På ditt oförskämda inlägg svarar jag helt ärligt; jag har inte den begåvningen (kombination av intelligens och drivkrafter) som skulle möjliggöra den typen av bedrifter som du tycker jag skulle ägnat mig åt under min studietid.
En poäng med mitt föregående inlägg var att jag har erfarenhet av långa studier och att jag faktiskt har erfarenhet av ekonomisk fattigdom vilket gör mig lämpad att uttala mig i frågan. Jag tänkte inte för ett ögonblick att det på något sätt var synd om mig för att jag inte kunde göra ditt eller datt, köpa ditt eller datt. Det är gnälligt!
Jag är för övrigt fortfarande inte rik; precis som Jonas Barkå skriver härovan är strävan efter pengarikedom inte ett centralt koncept i liberalismen. Mitt liv är bra ändå.
Liberalismen tar hänsyn till att vi som människor är skapade olika och att vi har olika drivkrafter och begåvning. Om samma regler gäller för alla och inga priviligier ges till någon så kommer detta att leda till olika resultat;ojämlikhet om man så vill. Men det kommer också leda till dynamik och förändring i kultur, teknologi, vetenskap och ekonomi(och att alla får det bättre med tiden).
Om man nu ser ojämlikhet som det värsta av allt så måste man börja behandla människor på olika sätt. Man bör då stoppa och trycka tillbaka dem som har naturlig fallenhet för något då det leder till naturgivna och således orättvisa fördelar. Man får börja bestraffa begåvning och flit och ge privilegier till de som saknar detsamma. Hur ställer du dig till det?

Johanna sa...

Oj, vad *kränkta* alla blev plötsligt. Jag pekar på några av motsägelserna och den grova svennemättheten i de försvarslinjer ni lägger upp, och så visar det sig att ni knappt såg frågan.

Det följande är främst en replik till Jonas Barkå och till Sakines många inlägg om lata och keffa studenter: Repliken "oj, orkade du skriva så här långt, höhö", kan placeras här: http://www.linderoths.se/webb/webbapp.htm
(och nej, det tog inte tre timmar att skriva)
Den nyliberala synen på studier och högskola, som du får höra den här och på hundra andra bloggar och klubbmöten, handlar om att studenter ska vara beredda att jobba och plugga parallellt, så att vi kan skrota CSN utan att bygga något annat vettigt system. MUF-are och FMS-are brukar vara först i ledet med att hävda att "studiemdlen i Sbverige är högst i väääärlden" studenter (andra studenter) är lättingar och drönare och studiemedel är för suckers. Sänk studiemedlen till hälften och få tyst på de där glina. Klart man kan jobba och plugga parallellt så man inte ligger mnån annan till last!

Jo, jag har också pluggat och jobbat parallelt, haft sommarjobb på sjukhus och dataföretag etc *MEN* det är en j-a skillnad på att göra det för att få grädde på moset och för att man är pigg och utvilad och kan jobba extra då ocjh då (familjen plus att man är "inne" ger ett skyddsnät och en ekomnomisk buffert) eller att tvingas kobba extra och jaga jobb hela tiden för att över huvud taget kunna hålla sig kvar och plugga. Många studenter har en situation idag som inte går ihop på studiemedel, inte kan gå ihop utan ett nytänk. Anleding? därför att de ints bor i billigt studentrum på nationen och inte är mned i ett matlag eller krubbar spagetti på nationen fem dagar i veckan., därför att böckerna kostar skjortan, för att SL höjde priserna, därför att de måste betala själva för X och Y etc, all or some of those - och då funkar det inte att bara ha studiemedel 7000 i månaden, nio månader om året.. Allt de får höra av dig och andra nyliberaler är "Rör inte mina pengar, din kommunist!"

Jonas, du menar uppenbart att det är kommunism eller åtmisntone gravt 50-taslsosseri att räkna skolor, bibliotek, universitet etc som gemensamma resurser (som i sin tur skapar nya intellektuella och samhälleliga värden, som backar upp ekonomin nu och i nöästa generation, därför att de ger ryggrad åt ne kunnig, utbildad opublik som har pengar och kraft att satsa på kultur och utbildning!) Så grundskolan är per definition kommunism? Nej, jag menar inte att det är speciellt perfekt som det är eller att dagens läge inte hatr grava problem, men ditt alternativ?

Du kanske tycker att nyliberalism inte handlar om att man alltid *ska* (tvingas) köpa sjukvård, utbildning, natur, inflytande etc som individ i stället för att ha del i detta gemensamt, som medborgare och skattebetalare? men när man kokar ner resonemanget så handlar nyliberal frihet om att du ska vara kund snarare än medborgare: det är tydligt både hos Friedman, Hayek och Berlusconi och hos svenska nytänkare som Mauricio Rojas, Johan Norberg,. Johan Ingerö, Tove Lifvendahl och Sakine Madon. man ska ha en årslön på banken, som Wibble sa, ett läge där man själv är stark som en hel liten välfärdssstat oh kan strunta i andra. Frågan hur man blir stark på det sättet redan som barn (efersom det är oväsentligt, orealistiskt och kommunistiskt att bugga upp utbildning, sjukvård, bibliotek etc för skattepengar), och frågan vad som händer med den som blir sjuk och inte har råd att betala alla sjukhusräkningarna, glasögonen, medicinen eller den nya protesen själv, besvarar nyliberalen med ett skratt eller ett jaså. Och när jag påpekar detta blir resultatet, visst, enormt kränkta miner.

Om man menar att pengar till gemensamma satsningar på utbildning, vård, social omsorg, bibliotek etc alltid i princip bygger på "stulna" pengar (via skatt) så är grejen uppenbarligen att individen alltid bör köpa det hon vill ha, att det är den frihet som räknas, och den som inte har råd bör helt enkelt leva ett icke-liv och piskas skiten ur tils hon lär sig vad som gäller. Har jag missat något? Detta är Kristina Axén-Olins och Mauricio Rojas tänk, det är vad som brukar predikas av FMS-are, LUF-are och Timbrobloggare landet runt. Läs "Sunt förnuft", "Svensk linje" eller den här bloggen om du inte tror mig.

Fast det är naturligtvis meningen att de här hårda nyporna framförallt ska riktas neråt, jag har sldrig hört en nyliberal som ställt frågor om varför t ex Johan Staël von Holstein inte lyckades få sina företag - Icon Medialab och Letsbuyit m fl - att gå runt och g vinst trots åskmoln av positiv propaganda, ständiga insprut av hundratals miljoner nya dollar i flera år och hype. Objektivt så slösade Icon och bankerna bort många miljarder av våra pensionepengar och sparade slantar på ogenomtänkta luftslott, men jag har inte hör nån MUF-are som kallat Jonte för en korkad och kriminell roffare. Eller som undrat hur det påverkar Holsteins, Pontus Schultz, Kjell A Nordströms (."Funky Business", professor på handels) m fl trovärdighet att de gör glädjekalkyler hela riden och bara ser en köpgalen medelklass, men aldrig de som producerar något.

Så länge ni inte kan visa hur utbildning ska funka om man chockkapar gemensamma investeringar och långsiktigt satsande på studier - på att vi ska vara ett i stora drag utbildat folk, inte en överklass som tronar på en stor obildad lower class av lågbetalda människor som checkade ut ur skolan vid 16 - så är det svårt att ta era inlägg på fullt allvar. Jag menar att rätten att satsa på en utbildning, kunna söka till kläkarlinjen, KTH eller pol. magprogrammet etc är till för alla, inte bara för den översta tredjedelen, och att det ska kunna fungera som en praktisk verklighet, inte bar som en floskel all ändå vet är tomma ord. Vad anserr du, Sakine?

Jonas Barkå sa...

"Så grundskolan är per definition kommunism? Nej, jag menar inte att det är speciellt perfekt som det är eller att dagens läge inte hatr grava problem, men ditt alternativ?"

Mitt alternativ? Vilket system som helst som inte bygger på vapenhot. Vem som helst som tycker sig ha en bra idé kan föra fram den, och alla som gillar den kan hänga på. Om det är arbetarkollektiv där man turas om att undervisa i skolan eller skoluniformer och ordningsbetyg spelar mig ingen roll så länge det är fritt att välja mellan dem.

Du vill ha tvång, jag vill inte ha det. Solidaritet kan inte existera under hot. Längre än så lär vi inte komma.