En socialliberal skrev en intressant fråga på ett liberalt forum:
Varför är nyliberaler så dåligt engagerade i olika slags hjälp-, och frivilligorganisationer?
Jag, som man nog kan säga är i närheten av att vara aningen nyliberal, har funderat kring det där. Själv är jag med i Skattebetalarna, RFSU, RFSL, Liberala ungdomsförbundet, Högerteknologerna (Fria moderata studentförbundet) och Amnesty. Gick ur Cykelfrämjandet i år. Blir strax medlem i Liberala studenter tack vare en flitig medlemsvärvare.
Hur som helst, till saken: Jag är medlem i te x Amnesty och RFSU för att de täcker in en hel del av värderingar jag känner starkt för. Det är mer av symbol och känsla, än av en tro att jag ska rädda världen. Engagemanget i Luf likaså; jag driver mina hjärtefrågor och ideologi. Jag gör det av rent egoistiska skäl. Inget annat. Att mitt egenintresse också innebär en tro på att jag också förbättrar för andra är en sak, men i grunden handlar det om att jag driver saker som jag tror på.
Nu till skillnaden mellan socialisten och nyliberalen: när socialister och socialliberaler tror på offerskap och evigt hjälpande är nyliberaler mer sakliga och realistiska i sitt sätt att se på välgörenhet/bistånd/bidrag. Man engagerar sig för det man själv tror på, och låter bli att engagera sig för te x bistånd när man i stället tror på frihandel. Det här får en del socialliberaler att moralisera. "Nyliberaler är onda och kalla!", medan man slår sig för bröstet och närmast skryter om alll välgörenhet man pysslar med. Det är som med somliga religiösa; att visa sig vara en God Människa blir ett ändamål i sig. Tron om rätt och fel, omtanken om andra, är inte det primära. Det viktigaste är hur man framstår och att man får skylta med sin Godhet.
Slutsatsen är att vi - när allt kommer omkring - fungerar lika allihop, dvs vi drivs av ett egenintresse och ingenting annat. Det kan handla om personlig vinning (alla älskar en God Socialliberal) eller baserat på personliga värderingar.
Nyliberalens engagemang är åtminstone ärligt. När ska (social)liberaler sluta att falla i den fällan, att befästa uppfattningen att allt vänster är solidariskt och gott?
-----
Kan inte låta bli att citera objektivistkärringen i sammanhanget:
"Det är den vidrigaste av varelser - dubbelparasiten som lever på de fattigas sår och de rikas blod - den som människor har kommit att betrakta som moraliskt ideal."
27 kommentarer:
Åh, vackert. Det är sånt här som gör att jag blir bättre och bättre på att stå för att jag är liberal för var dag som går.
Undrar förresten hur sant det är att nyliberaler är dåliga på att vara med i hjälporganisationer? Johan Norberg och jag är också med i Amnesty...
PS1.
"Personliga värderingar" eller "personlig vinning" är förresten huvudet på spiken till varför jag valt att kalla min blogg plikt&passion. En livsåskådningsfråga – beteendeförklaring. Alltid egenintresse, jupp.
PS2.
Själv har jag mailat lokal LS-ordf och tjatat på henne att svara på krogen (eller det var mer hon som ursäktade sig), men ändå inte fått något mailsvar.
Gunnar, vi får hoppas att hon är på semester eller har en riktigt bra anledning :-)
Ja, jag tror att många nyliberaler faktiskt är engagerade på håll och kanter, men att de inte gillar att skryta med det. Faktiskt.
Sen är många organisationer i Sverige väldigt vänster, vilket gör det lite svårt om åsikterna skär sig lite väl mycket. Jag ogillar tex RFSU:s syn på Hetslagstiftningen, även om jag gillar i princip allt det andra.
Plikt & Passion, snyggt namn. Ska se till att utöka min länksamling snart...ser att det fortfarande fattas många.
Blogge Bloggelito var ett kul bloggnamn som svepte förbi någonstans också...
En annan orsak tror jag är att många är rädda för att kalla sig liberaler. Så har i alla fall jag upplevt det. Vänstern har lagt beslag på omtanke och svartmålar liberalismen. Och det är svårare att resonera kring slopade handelshinder än saker som att man bör ge grejer till de som svälter.
Johan Norberg är ju en klippa på dessa front. Jag vet inte i hur hög grad han direkt når ut till folk, men jag tror han haft ett sanslöst stort genomslag via opinionsbildare på hög och och låg.
Ja, Norberg är himla bra.
Jag uppelever det som så att många kallar sig "liberal", men då mer i en slags livsstilsliberal mening. Inom politiken skyndar man sig gärna med att lägga till prefixet 'social' före liberal. Särskilt tydligt är det bland folkpartister. Många av dem vet nte ens vad nyliberalism står för. Hur får man annars ihop Rojas socialistiska integrationsförslag till att bli nyliberala?
Verkligen pinsamt så begreppet liberal används i dag, både från höger och vänster. Man får nöta in, helt enkelt :-)
Det här med beteckningar är inte jättenkelt. I någon mening är ju alla riksdagspartier socialliberala, på olika delar av skalan. (Okej, Ohlys grabbar är nog socialdemokrater i alla fall.)
Ideologierna är oftast inte jättetydliga. I många fall är det tydligare vilka grupper som står bakom ett parti. Sossarna har facket och stora delar av arbetarna, Moderaterna har företagarna, Centern har i viss mån bönder, Kristdemokraterna har kristna och Folkpartiet har akademiska stadsbor...
Men ordet socialliberal verkar i Sverige mest betyda "höger om Socialdemokraterna, vänster om Moderaterna". Typ sänkt bidragsnivå och skatt, kanske. Inte så mycket mer. Det känns på så vis mest som ett samlingsnamn för fegisar.
För mig är det viktigt med tydligt ställningstagande för minskad statlig inblandning och ökad personlig frihet. Då tycker jag kort och gott "liberal" känns bra.
Ja, instämmer i det där..."liberal" kort och gott borde räcka.
Ska jag vara petig så är jag sociallibertarian. Dvs nyliberal med några små röda korn (och de kommer in så fort det handlar om barn/unga).
Jonas, vilken bra grej. De verkar ha rätt inställning.
Kan ju avslöja att debatten med socialliberalerna fortsätter...."Ja, nyliberaler är kallare om de är som Rand och tycker att egoism är bra", typ.
Suck...
"Den enes bröd är garanterat den andres död!!"
Åh, underbart, någon dag ska jag bosätta mig i en koja i skogen och äta bark. Och jag ska gifta med med en ful, illaluktande och korkad kvinna som får folk att gråta med sin odör. Vi ska sova på spikmattor och slå varandra med ris varje kväll och våra barn ska gå på de sämsta av skolor, när de inte säljer lotter för Svenska spel utan lön.
Så får någon annan välstånd och lycka.
Gunnar, du är så gooood!!
Tänk om alla var som du. Fler slavar, fler offer och mer altruism - då skulle världen vara så underbar.
Ohyes. Nämen allvarligt talat. När jag och min kombo blivit storkapitalister (Gates, Buffett) och hatade av SAP/LO ska vi starta finfina fabriker i Afrika. De skulle få tillverka billiga skor och må bra. Och om kvällarna läser vi högt ur Johan Norbergs böcker för lokalbefolkningen.
Sen ska vi typ säga till de avundsjuka grannländerna att vi gärna etablerar oss där också, om de typ slutar vara vansinnesdiktaturer, föra krig och förbjuda kondomer.
(Alternativt kan vi acceptera att vara små kugghjul i ett sådant maskineri. Kanske.)
Anledningen till att jag varken är medlem i eller ger pengar till någon välgörenhetsorganisation är att jag ännu inte funnit någon som inte är full av socialister. Vill inte medverka till något med en (illa) dold socialistagenda.
Har visserligen inte letat ultrafebrilt, men om ni vet någon så säg gärna till.
"Och om kvällarna läser vi högt ur Johan Norbergs böcker för lokalbefolkningen."
:oDD
Bra idé det där.
Robert, jo jag känner samma sak. Dessutom blev jag ännu mer mörkrädd för hur det fungerar efter en resa i Afrika.
Jonas länkade till en sida, kanske kan vara något. Jag känner däremot mer för att engagera mig i politiska och civila MR-frågor, mer än "fattigdomsbekämpning" (frihandel och kapitalism, lägg ner större delen av biståndsindustrin). Jag säger inte att det ena är värre än det andra, utbildning och mat för dagen är grunden till bra samhällen. Men det känns lättare och kanske t o m mer verkningsfullt att jobba med MR snarare än rent bistånd.
Fler som känner så?
Slutsatsen är att vi - när allt kommer omkring - fungerar lika allihop, dvs vi drivs av ett egenintresse och ingenting annat.
Inte jag. Jag anser mig vara en godhjärtad extreem högerextremist. Jag är iofs inte med i någon av de där pengaslukande marxistinfesterade och privatmaskerade "gooodhetsmyndigheterna" som Du räknade upp (typ RSFL, Amnesty mm) ...och är med i :o)
Men själv hjälper jag både grannar och bekanta när de har problem ...samt ibland även okända kvinns när dom behöver byta däck.
Allt utan tanke på egen vinning ;oD
RL, okej då. Men ni är så försvinnande små, ni godhjärtade konstiga människor.
Vad snällt att hjälpa med däckbyten...det är verkligen wow.
Vissa har ju sån där naturlig godhet i sig. Fattar inte hur ni orkar vara så där snälla och hjälpsamma. Förhoppningsvis har du en baktanke med all hjälpsamhet du bjussar på. Annars måste det vara jobbigt att snälla runt så där, i längden.
Ps.
Hörde föresten att Exilen lagt ner, får väl skänka ett tack för möjliggörandet av åratals jidder och pladder :o) Ds.
"Men själv hjälper jag både grannar och bekanta när de har problem ...samt ibland även okända kvinns när dom behöver byta däck."
Själva grejen är ju att man gör detta för att man trivs med att hjälpa andra. Alltså är det egenintresset det med.
Speciellt påtagligt blir det ju just för att man gärna hjälper grannar med ditt och datt, men mindre gärna någon man aldrig träffat.
Jag gör också en massa "snälla" saker. Men min förhoppning är att båda jag och de jag hjälper mår bättre av det hela.
Fast du kanske var ironisk, RL. Inte helt lätt att avgöra. :)
Vissa har ju sån där naturlig godhet i sig. Fattar inte hur ni orkar vara så där snälla och hjälpsamma.
Tja, vi germanska män har ju detta i oss genetisk ...dvs så länge det är fredstid ;oD
Ps.
Hörde föresten att Exilen lagt ner, får väl skänka ett tack för möjliggörandet av åratals jidder och pladder :o) Ds.
Jo det var ett rätt kul pladdrande, men du vet väl att Aake o TIH söker nytt pladderbo ...jag tipsade om din sajt :)
Fast du kanske var ironisk, RL. Inte helt lätt att avgöra. :)
Ja, fast både och ...men det högerextremistiska var inte ironi ;oD
Varför är nyliberaler så dåligt engagerade i olika slags hjälp-, och frivilligorganisationer?
..och hur vet de det? Har de gjort en undersökning?
Eller baserat det på empiri kring hur många nyliberaler som står leende inför fotografer och ger en check med stulna pengar till något menlöst och förlorat fall?
RL, har faktiskt redan spanat in Tih:s blogg en snabb sväng. Kul.
Wille, ja själva antagandet är taget ur luften. Av någon som faktiskt på allvar tyckt tro att nyliberaler gärna sparkar till hemlösa när ingen ser på. Tröttsamt...
Gunnar, RL skojar INTE :o)
F ö finns det mängder med "välgörenheter" som är meningsfulla även för nyliberaler:
Några jag kan tänka mig är att finansiera sjukhus, utbildning och utbildningsmaterial, vaccinationer, mikrolån till entreprenörer i u-länder, hjälpa till att lära ut färdigheter som folk senare kan använda sig för att försörja sig själva ("lär en man att fiska..") osv osv.
Dock så ska det inte bara vara menlösa "feel good"-grejer man gör för att döva sitt samvete, men som bara är bortslängda pengar och tid (läs: bistånd).
- Man bör veta mot vilket mål något går, vad exakt är syftet?
- Målet bör vara att hjälpa folk hjälpa sig själva, inte att belöna offerbeteende.
- Håll precis lika stringenta krav på effektivitet som om pengarna gått till en affärsverksamhet. Välgörenhet ska inte vara någon jävla synonym för att vara vårdslös med resurser.
- Nej, det finns inget problem med att finansiera sjukvård, utbildning eller infrastruktur. Problemet är när folk börjar göra det under hot om våld och frihetsberövande, och när det sker som en belöning för offerbeteende. Det är dock skillnad på offerbeteende och folk som faktiskt är så fattiga att de inte har råd med en malariavaccination åt sitt unga barn.
- Inga pengar till några välgörenheter som lobbar för att få skattepengar, de kan dra åt helvete.
Wille:
Som jag ser det är invånare i ett nyliberalt samhälle antagligen mer benägna att ge saker till välgörenhet. I ett socialdemokratiskt samhälle utgår alla från att någon annan fixar.
Jag håller för övrigt helt med dig om vad man bör satsa på. Nyckeln är långsiktighet. Vi ska inte lyfta upp andra länder, utan ge dem möjlighet att klättra upp. Helt enkelt för att det är det enda som funkar.
Direkta bidrag till statsbudgetar verkar för övrigt vara det mest dunderkorkade man kan göra med bistånd. Och vi skänker pengar till Nordkorea. Varför inte ställa litet demokratikrav?
Wille, bra sammanfattat av också det jag tycker. Hjälp utan socialism har jag inget problem med.
Gunnar, ja det civila samhället lär ju vara större och djupare i länder emd liten stat - snarare än tvärtom.
Här kan folk inte ens ringa 112 om de ser ett slagsmål för att staten inte är framme och drar fram toapappret.
Demokratiutveckling är också a och o, och återigen handlar det mer om moraliskt och kunskapsmässigt stöd snarare än procentsatser i bistånd som kommer från lilla Sverige.
Jag brukar kalla mig liberaldemokrat eftersom jag varken är libertarian eller socialliberal.
Varför ska liberalismen vara så jobbig? Varför finns det ingen liberal motsvarighet till Marx som kan ge oss trygghet i våra värderingar 150 år efter Liberal-Marx död? :)
Bistånd är i sig inte dåligt, och jag har inget problem med 1%-målet eller för den sakens skull 2%.
Problemet med bistånd är oftast att det är systemkonserverande. Det håller folk i fattigdom istället för att hjälpa folk ur den.
Om ett västland kommer in och finansierar ett U-lands sjukvård så slipper ju U-landet göra de nödvändiga liberaliseringarna som oftast behövs, t.ex. att via lagstiftningen skydda äganderätten som gör att folk kan belåna sina ägodelar för att kunna starta näringsverksamhet.
Det finns ju hur mycket näringsverksamhet som helst i de fattigaste länderna, men den största ansträngningen går åt till att hålla sig undan myndigheterna som annars lägger beslag på vinsten från näringarna i form av direkta beslag eller mutor.
Björn, precis...
Och ja, varför kan inte vi ha en cool gammal liberal att peka på för att slippa förklara oss så detaljerat? Kanske kan det om 100 år, who knows :o)
Skicka en kommentar