Nu på fredag kommer en majoritet i Diskrimineringskommittén att föreslå att det blir tillåtet med positiv särbehandling på etnisk grund vid likvärdiga meriter i högskolan och i arbetslivet. Hjälp.
Centrum för rättvisa kämpar ju på i motvind och dyker upp lite då och då i debatten. Men fler behövs. Kvotering/positiv särbehandling lägger fokus på just det som ska sakna betydelse. Två fel gör aldrig ett fel mer rätt, ledsen men...så är det. Det här kommer bara att leda till att man befäster 'vi & dem' ännu mer. Jag har ingen lust att hela tiden misstänkas för att vara inkvoterad hit eller dit. Och skulle jag petas in enbart p g a etnicitet (eller kön, ålder) vore det det allra värsta. Helt ofattbart att folk finner sig i det.
Grattis Kamali och alla fåntrattar.
19 kommentarer:
Det kan man fråga sig. Men detta + "policy" om "mångfald" = garanterad positiv särbehandling. Blä...
Nu lever vi ju inte i någon sovjetstat, kära sakine, varför du i din ansökan strängt kan betona att du inte har för avsikt att bli kvoterad eller positivt särbehandlad. Har liberaler, eh, eller smygrasister alternativt "elit"invandrare glömt bort att man har ett Val och ett Ansvar. Vore intressant att ta del av ett svar som bihöll det bristfälliga i kvoteringar, men också presenterade förslag, gärna konkreta, på hur man skall bryta uteslutningsstrukturerna. Benji
Jonas: problemet är att det blir tillåtet att stifta regler om att den underrepresenterade MÅSTE väljas om båda har "likvärdiga meriter". Valfriheten försvinner alltså.
Benji: visst kan t ex jag som man påpeka att jag inte *vill* bli kvoterad till en sköterske-tjänst, men jag har inte den möjligheten om jag inte är den som är underrepresenterad. Om jag och en kvinna som slåss om chefsposten så kan jag inte kräva lika behandling - då är det hon som blir inkvoterad vad jag än gör.
Jag bjäbbade emot just detta i min lilla kommunala nämnd i torsdags: Då var det jämställdhetsplanens rutin "Nyrekrytera underrepresenterat kön vid tillräckliga meriter" som jag ville stryka med följande motivering:
"Rutinen beskriver kvotering. Kvotering vid anställning innebär att män och kvinnor inte kan söka arbete på lika villkor och förutsättningar. Vilket går direkt i strid med ett av kommunes övergripande jämställdhetsmål."
Jag skulle inte vilja söka jobb i egenskap av "man", utan som
"Björn Brändewall".
Benji, det gör vi ju nästan visst.
Konkreta förslag? Nej, jag vill inte TVINGA FRAM vett. Folk får gärna göra sina misstag, det gör såväl invandrare som svenskar när de låter irrationell nationalism eller personliga kontakter avgöra vem som anställs. Och? Så länge det inte är mina skattepengar får de väl förlora hur mycket de vill på att 'diskriminera'.
Läs det jag skriver. Två FEL gör inte det första felet jätterätt. Tyvärr.
Varför skrapa på ytan och låtsas att allt fixar sig? Det är attityder det är fel på. Att spä på bilden av hjälplösa invandrare som behöver kvotering hjälper knappast.
För övrigt tror jag, och är jag, glad över att ha "utländsk bakgrund" på arbetsmarknaden och i övriga livet. Det gör att jag är skarpare på vissa områden, och kanske svagare på andra. Inget konstigt.
Björn, ja men visst. Dock tycker jag att det är en liten skillnad på offentliga jobb och privata.
Enligt de normer man säger sig stå för, är det rimligare med kvotering/positiv särbehandling.
Men det är fel ändå, och skadar i praktiken.
Bearwalk,
kul att du mummlar iväg och inte behandlar sakfrågan. Jag visste dock inte att det var den i dagsläget överordnade som skulle gynnas i fall av kvotering, tack hur som helst för preciseringen.
Sakine,
är lite osäker på sovjets partisystem, men vilka var motsvarigheterna till lönesänkar-alliansen där? Men visst, det är ju inte riktigt det som jag först undrade efter så visst kan vi säga att Sverige "nästan" är en sovjetstat - väntar på ett utvecklande av "tesen" av luffarnas vu.
Ok, du vill inte tvinga fram vett, men ser det positiva i den mångfald lagar som konstituerar rättstaten, eller? Då kan vi ha säg nazist eller mauricorojas-styre, tills så att säga de styrande människorna själva identifierar bristerna och själva börjar för en politik som du tycker är vettig, utan att tvinga dem till det så klart.
När du sen går in på felen och någon slags abstrakt normativ idédiskussion om vad som är rättrådigt, kan vi konstatera att du inte riktigt förstår vad diskussionen i egentlig mening behandlar. "Skrapa på ytan"? Ingen har alltså hävdat att kvotering är det bästa, men att det ändå är genomgripande, radikalt om man så vill, och säkerligen kommer att påverka attityder - i vilken riktning dock osäkert. "hjälplösa invandrare"?, så bilden är nu att invandrare är hjälplösa, var är bilden?
Och för att så fint avgå från all röd tråd och essensen i sakfrågan, gör jag en omskrivning på ditt manifest:
För övrigt tror jag, och är jag, glad över att ha ätit mycket morötter i min ungdom, på arbetsmarknaden och i övriga livet. Det gör att jag är skarpare på vissa områden, och kanske svagare på andra. Inget konstigt med det, tror jag.
Benji
Benji, vi verkar tolka det mesta olika.
Likheterna med Sovjet? Stor stat som kontrollerar hur osjälvständiga och okritiska (ta gärna åt dig om du är i riskzonen) människor tänker och tycker. De som ständigt suktar efter statliga lösningar som förvärrar mer än de hjälper. Det här är ett bra exempel på det.
Om du inte anser att invandrare är hjälplösa, varför anser du att vi "behöver" särbehandlas/kvoteras?
Förklara gärna hur du resonerar. Och än en gång, om du nu vill "agera": att agera fel två gånger gör inte det första felet mer rätt.
(Får jag fråga hur gammal du är? Absolut inte illa menat, jag är bara nyfiken)
Benji skrev: Jag visste dock inte att det var den i dagsläget överordnade som skulle gynnas i fall av kvotering
Vae? Det var ju precis motsatsen till vad jag skrev.
Jag tyckte jag höll mig alldeles utmärkt till sakfrågan, men visst kan jag förtydliga: en arbetsplats som får lika många manliga och kvinnliga sökanden, som överlag är lika kompetenta, kommer överlag att kunna anställa lika många människor av varje kön. Saker som kan sätta käppar i hjulet för detta är:
1) Om mannen och kvinnan inte är lika meriterade, exempelvis för att den ena uppfostrats till satsa mer på karriären och negligera hem och familj, medan den andra inte uppmuntrats till att utbilda sig eller ta för sig.
2) Arbetsplatsen fryser ute eller på annat sätt diskriminerar det ena könet.
3) Det ena könet inte vill söka sig till jobbet, av någon av anledningarna ovan.
4) Arbetsgivaren särbehandlar det ena könet, antingen genom fördomar eller genom kvotering.
Oavsett vilket så beror det antingen på strukturer (där kom ordet!) som borde ha åtgärdats långt innan anställningsintervjun, eller på att arbetsgivaren särbehandlar. Det finns åtgärder för att komma tillrätta med dessa problem, men de heter inte kvotering.
Det handlar inte om att t ex särbehandla kvinnor i bolagsstyrelser, utan att sluta särbehandla män. Hur kommer man dit då? Jo med uppfostran, utbildning och upplysning! Konkret nog?
(PS: Morötter är smaskens!)
Addendum: jag fokuserade ovan på just könskvotering, men debatten gäller självklart även etnisk kvotering och allt annat ni kan komma på.
Sakine,
tror jag förstår. Du tycker alltså att Sovjet är ett fullgot prisma att analysera Sveriges inhemska politik ifrån. Anta att vi kan notera ett flertal avregleringar de senaste 30 åren, kan vi då säga att Sverige i likhet med stora delar av latinamerika är USA:s bakgård? Teoretiskt är resonemanget lika vattentätt som ditt, men jag antar det är här våra olika värderingar kommer in, och jag måste ändå säga att jag respekterar dina. Apropå den fina antydningen om att jag skulle vara okritisk är det en öppen fråga. Frågar du mig skulle jag vilja påstå att jag träffat okritiska och dogmatiska människor bland såväl ungvänstrare som luffare - proportionerna är de samma, enligt mig alltså, men är jag okritisk är det ju uppenbart att jag talar osanning, oklart dock åt vilket håll.
Inte heller har jag påstått att jag, du eller vi skulle vara särskilt hjälplösa, måhända lägger vi olika betydelser i begreppet, men jag brukar anta att alla människor, däribland sk invandrare och smygrasister, är handlande subjekt och således har potentialen att förändra samhället och olika uteslutande strukturer. Det är inte svart eller vitt, enligt mig, och därför är man inte antingen hjälplös eller icke-hjälplös. Problemet är dock att vissa uteslutande strukturer är starkare än andra. Avsaknaden av lagstiftning avseende vilka människor som skall anställas är enligt en mig EN slags politisk styrning som, och som vi uppenbarligen sett, starkt gynnar dvs kvoterar in vissa människor på inflytelsrika poster. Vi pratar alltså om vita, heterosexuella män. Är då dessa människor i utgångspunkten hjälplösa? Nej, inte enligt mig, de har bara vart smarta att utforma samhället på ett sätt som gynnar dem. Är då de som inte får tjänsterna hjälplösa? Nej, inte enligt mig. Om de vore, skulle all debatt om kvotering eller ens diskursen om rasism och strukturell diskriminering inte ens existera. (Jag är för övrigt 23 år och antar att du också är något liknande, vill du gå på date får du gärna höra av dig, speciellt om du är i Göteborgsregionen någon dag - tror att det skulle bli intressanta diskussioner...)
Bearwalk,
jag måste säga att arbetsgivaren och den eventuella arbetstagaren är en del av strukturen, varför det också, enligt mig, blir något flummigt att prata om strukturer "
som borde ha åtgärdats långt innan anställningsintervjun". Jag tycker spontant att uppfostran, utbildning och upplysning är väsentliga aspekter, men att också att de inte på något sätt utesluter någon form av kvotering. Uppenbarligen är det fler akademiskt skolade kvinnor än män och ändå är de tyngre inflytelserika tjänsterna i politiken, förvaltningen och näringslivet skevt fördelade. Exemplet med akademien syftar just till utbildning och upplysning. Man skulle kunna påstå att skevfördelningen över tid kommer att avta. Även om det kanske kan stämma, vilket det tvistas om i akademien, så menar jag att ett demokratiskt syftande samhälle inte har råd att göra alltför långsiktiga kalkyler i fallet då de snarare cementerar rådande ordning än bidrar med uppluckring.
Benji
Benji, tack för (första) sakliga & vettiga inlägget.
Jag kan delvis förstå din poäng: vi har redan kvotering av vita hetrogubbar i lagomåldern. Men för att rätta till det krävs en rejäl attitydändring i grund och botten. Att lagstifta tror jag helt enkelt inte på. Anledningen är både principiell och praktisk. Jag tror helt enkelt att det kommer att spä de rutta fördomar som redan finns. Om vi accepterar grundprincipen att KOMPETENS ska avgöra, funkar det inte att i nästa andetag göra precis tvärtom. Det är ett knepigt problem, men precis som inom feminismen tror jag att man tjänar mer på att ha lite is i magen. Än att knipa tag i varenda förslag som man får nys om, utan att se till konsekvenserna. Man har en förskräcklig offer-syn på invandrare i Sverige. Jag kommer förmodligen föredra att anställa invandrare och svenskar, men mest invandrare, om jag fixar företag. De flesta med liberala & förnuftiga värderingar. Alla har vi fördomar och alla föredrar/diskriminerar vi folk positivt eller negativt.
Jag är sällan i Göteborg. Haha...någon dejt kan det nog inte bli, men gärna diskussion. Om du har vägarna förbi Sthlm.
(Jag är för övrigt 25, om 2 dagar 26 ;)
Sakine,
kul att få beröm för att jag slutligen författat ett sakligt och vettigt inlägg.
Jag, i likhet med dig, pratar också om attitydförändringar som mål. Diskussionen blir alltså hur man ska nå dit, där jag säger kvotering och du säger icke-kvotering eller det ordnar sig på sikt. Grejen är väl att många faktiskt diskuterar någon form av lagstiftning. Så även Leijonborg som i partiledardebatten sa någonting i stil med att "vi måste straffa de som diskriminerar hårdare", vilket per definition är föremål för lagstiftning och likaledes blir en form av kvotering. Därmed inte sagt att du håller med honom, men jag menar ändå att du låter diskrimineringen gå sin gilla gång och tycks anta att den på sikt och på något oprecist sätt försvinner av sig själv. Ett sånt synsätt är ok, men som person och politiker indikerar dina åsikter knappast att du prioriterar frågan, vilket alltså inte är fel i sig men enligt mig demokratiskt oförsvarbart och jag hoppas också att andra människor ser detta och röstar i enlighet med detta. Vidare är principen om kompetens helt ok, men problemet med diskriminering kvarstår oaktat kompetens. Att mäta kompetens har vi sedan upplysningstiden knappast blivit radikalt bättre på. Mätandet av kompetens är inte heller fritt från attityder och har länge missgynnat vissa grupper. Exempelvis är det märkligt validerade språkkunskaper - i språk ofta tillhörande s.k mindre demokratiska länder - inte värderas högre och som ytterliggare merit i antagning till högre utbildning, men även anställning. Vad gäller feminismen, som absolut inte är enhetlig, finns det väl på rak arm lika många som har/haft is respektive dynamit i magen.
Jag känner väl inte att knipit tag om varenda förslag som jag fått nys om, utan kan för egen del bara säga att kvotering inte är något lätt och entydigt och skall tänkas igenom i det praktiska utformandet innan det blir verklighet.
Offerbilden av invandrare kan jag inte hålla med om, tycker snarare att det, i synnerhet sedan en viss rojas trätt fram i "integrations"debatten, vuxit fram en jävligt rubbad bild av invandrare och muslimer i kombination med efterdyningarna av 9/11. Tillför sedan nedskärningar i socialförsäkringssystemen som vissa invandrare tyvärr är starkt beroende av, så får du en Ahmed och Laila vars människovärde hånas. Att bli hånad är dock icke det samma som att vara offer, distinktionen ligger i att vara allmänt, men fint bespottad och bli nedslagen.
Skaffar jag företag, kan jag mycket väl anställa dig, utan några krav på liberala idéer, speciellt inga dogmatiska sådana.
Tråkigt att det inte blir någon dejt. Eventuellt kan man byta namn och bara säga fika, diskussion etc. F! har valkonferens i sthlm i början av april, så eventuellt kanske man hör av sig för en diskussion. Grattis i förskott och i födelsedagspresent önskar jag dig en smärre attitydförändring vad gäller kvoteringar.
Benji,
Då får vi väl vara överens om att vi inte är överens helt enkelt. Det finns mycket jag inte håller med Leijonborg om, men jag har inget mot att offentliga arbetsplatser osv inför anonyma jobbansökningar tex. Man ska leva som man lär. Däremot tror jag inte på deras lösningar för fem öre och kallar alla dessa förslag för att skrapa på ytan och polera tjusigt - medan grunden fortfarande är rutten. Folk vill inte ha invandrarkillar på krogen - vi bör fråga oss hur det kommer sig och bearbeta och diskutera fördomar. Folk vill inte ha invandrare till grannar - vi bör se närmare på orsakerna. Folk anställer helst "sina egna" - varför ska folk inte få göra det, så länge de är 'förlorarna' av bra arbetskraft? (Leker de med mina skattepengar ska de fan få smisk på fingrarna).
Jag tycker att demokrati är att peka på ansvaret där ansvaret faktiskt är - hos oss alla. Politiker kan inte trolla bort mänskliga fenomen. Speciellt inte genom urkorkade och motsägelsefulla "knep" som kvotering.
Det gäller även för företag att "vakna till" och se slöseri med diskriminering, men det är inget som ska tvingas fram.
Rojas uttalanden gillar inte jag heller (om det ungått någon).
Jag tycker att det är ett HÅN att säga att invandrare "måste" vara beroende av bidrag. Usch! Hade vi en mindre stel arbetsmarknad skulle Sverige inte ligga sopigast till i fråga om integration av invandrare på arbetsmarknaden. Det är för mig en gåta hur vänstermänniskor kan blunda så hårt för sin egen totalt misslyckade och segregerande politik.
Dejt eller ej, jag har ju en familjemedlem som är aktiv i F!, så...vem vet, kanske ses vi där. Om man nu är välkommen som icke-medlem ;-)
Jag drömmer om att ha ett företag med en 15-20 anställda. Det skall vara så nördigt att om jag skulle börja se folks örsnibbar/pigmenthalt/kromosomuppsättning som mer relevant än deras kompetens så kan jag lika gärna gå och hänga mig.
Dock finns den ständiga rädslan att om företag A går bättre än företag B, som tillämpar massa kvotsystem -då är inte lösningen att B slutar leka regnbågsfestival, utan att de ropar på politiska åtgärder.
"om jag skulle börja se folks örsnibbar/pigmenthalt/kromosomuppsättning som mer relevant än deras kompetens så kan jag lika gärna gå och hänga mig."
Yeeeey! Dagens kommentar.
Det är min plikt och ert nöje.
Och det ironiska är ju att de som säger sig vilja bekämpa rasism själva står för en mer utstuderad och virulent rasism än den okomplicerade "bonnarasismen".
Lindholm, vadå "ert"? (Vilka syftas det på?)
Och ja, rasismen har många ansikten.
Med "ert nöje" så avser jag alla personer som inte är jag (resten av mänskligheten, asså.) Av naturliga skäl så sätter språk och tidsbrist upp vissa hinder. Men översätt min lilla örsnibbstes till alla språk ni orkar...
Skicka en kommentar