2006-02-26

Gu(l)d, vad häftigt med sport

...7 medajler i OS, inte så dåligt. Medan hjältarna pucklat runt i en rink, curlat/skurat och snitsigt åkt skidor och allt sånt, har jag ägnat dagen åt sport jag med. Mer än en mil blev det, i löparskor.

En sak jag har svårt för är dessa långa killar, typ i senare tonåren, som lufsar skitfult men får varje steg att betyda 2 meter fram. Jag råkade ut för en sådan i Örby och hann inte springa om skitungen. Radikalfeminismens sociala konstrunktioner kändes smärtsamt avlägsna. Allt som allt var det däremot väldigt bra. Solen sken, knäna höll och det känns inte allt för avlägset att dra igång träningen på allvar.

Stockholm Marathon = 3 juni. Inte så lång tid kvar. Har hört att ganska många bekanta ska springa i år, vilket är kul. En Lufare, Nicklas Lagerlöf, har slagit vad om öl och han får en tårta om han springer om mig. Eller hur det nu var.

Ni som är experter har kommit med råd tidigare. Men jag har kvar några små frågor: hur ofta borde man springa? Är det någon idé och utsätta sig för 4 mil innan själva loppet? Hrm...och funkar det att konditionsträna på cykel eller något annat lika bra?

6 kommentarer:

Wille sa...

Du ska bygga upp för at springa drygt 30km (32-35km) ca 4 veckor innan dagen.
Spring ett långt pass i veckan (20km eller mer) och bygg upp till dryga 30km fyra veckor innan. Spring ett kort pass samt några "medellånga" utöver det (jag sprang ett på 8km, två på 15km samt ett långt innan jag sprang maraton).
De sista fyra veckorna ska du börja trappa av på längden på rundorna, för att de två sista veckorna i princip springa små fispass (inte mer än 10km näst sista veckan, inte mer än 5-6 km sista veckan, och bara någon km för att hålla igång benen dagarna innan).

Det finns en del bra träningsråd här som jag följde innan jag sprang (dock så slutade jag träna ett par månader, för att sedan panikträna 6 veckor innan tror jag det var, inte direkt perfekt).

Är du i någorlunda god fysisk form för din ålder, och inte ligger död i fyra dagar efter en tiokilometers runda, föreslår jag att du försöker plocka upp på programmet för dem med fyratimmars mål på maraton (även om du kanske inte kör riktigt lika hårt, men i närheten).

.nu blev jag nästan lite sugen på att springa, ska nog fundera i veckan om jag ska springa eller inte..
Har ju ca 8-10 veckor längre på mig att träna denna gång. :)

Wille sa...

Några noteringar till:
- klarar du av att springa över 18km klarar du att springa ett maraton rent fysiskt, då resten av sträckan inte handlar om överdrivet mycket mer kondition..
- dock så ska det nämnas att efter ca 28km är energi och kolhydratdepåerna i kroppen så tomma, så att springa längre handlar inte om kondition, det handlar om hur väl din kropp tål smärta. För tro mig, det är ren skär smärta man känner. Därför bör man sprungit längre innan, så kroppen inte bryter ihop på dagen av chocken över smärtan.
- gäller antagligen såväl män som kvinnor: tejpa för Guds skull bröstvårtorna när du springer längre. I alla fall om du vill ha dem kvar, och inte byta ut dem mot två blodiga fläckar. Inte ens den tajtaste av tröjor räddar mig från det skavet på längre rundor.
- Fundera över löpartröjans kanter (t ex armhålor) och byxornas och se om de möjligvis skaver. Över 42km kan klädesplagg man aldrig trodde skulle skava skava. Jag var blodig på underarmarna efter maraton då t-shirten skavit. Jag var även blodig på andra hål pga kalsongerna.. Att smörja in potentiella skavställen med vaselin kan vara rekommenderat, samt ha en burk på sig. Vidare se till att man inte bryr sig om man t ex river sönder tröjan under armhålorna under loppets gång om den skulle skava.


..fortfarande sugen på att fullfölja? :)

Jonathan sa...

wille

du har avskräckt mig från alla framtida försök till maratonlopp. Jag kan tänka mig midnattsloppet. det är en mil och ganska mycket lustiga typer som springer. har i flera år funderat på att springa midnattsloppet i en burka

sakine sa...

Hjälp...Wille, galning. Är det här någon slags taktik att skrämma ihjäl mig så funkar det inte. Bara nästan ;)

Nä men det ser bra ut. Jag är sjukt envis, så där på gränsen till stört, så det ska nog fungera. Tejpen lägger jag nog åt sidan (please...) men vaselin har man ju haft förr (cyklat). Tigerbalsam på alla leder och sen är det bara att springa.

Hemifrån mig till stan lär det vara ca 17 km, det klarar jag lugnt.

...vintern är som en enda lång pms-period. Speciellt för oss som inte är gjorda för den här hemska kylan. Depp, sölighet, instängdhet och energilöshet. Som tur är vänder det nu.

Om jag hinner träna då och då siktar jag på en tid...under 4.30. Realistiskt? För några år sedan var en mil nere i 47 minuter. På loppet bör jag nog räkna med 1, 05 per mil, minst.

Fredrik Lindholm sa...

Av detta kan vi sluta oss till att radikalfeminister sällan, för att inte säga aldrig, är ute och rör på sig.

sakine sa...

Lindholm, feministiskt självförsvar är nog effektivare än att lufsa runt.

Det är nog skönare att slå en idiot än att bara springa ifrån.