Nu är expressenkrönikören Marie Söderqvist i farten igen. Förra gången var det så hemskt att folk inte hjälpte barnvagnsmänniskor, nu är mami bättre än papi. Till sitt stöd har hon en studier av en "barnexpert"."Det är barnexperten och författaren Penelope Leach som har lett forskningsprojektet, som omfattar 1 200 barn. Slutsatsen är glasklar och säkert väldigt plågsam för en del att höra. Barn mår bäst av att få vara hemma med mamma. Det är 1200 barn som har följts sedan 1998. Föräldrarna har intervjuats och barnen testades vid 3,10 ,18, 36 och 51 månaders ålder. Barn som får vara hemma med mamma fram till tre års ålder var de som lyckades bäst i olika utvecklingstester. De var minst aggressiva. De hade bättre ögonkontakt med vuxna och var på det hela taget till synes mer vålmående och lyckliga än de som var på dagis, sköttes om av barnflicka, dagmamma eller någon släkting. Mamma slog allt och alla. Mmma är helt enkelt bäst för små barn."
Jag undrar om det verkligen är så. Själv trodde jag att farmor var mamma upp till 3 års ålder. Älskade dagis (leksakerna, tomatsoppan och hallonkrämen). Sen växte jag mestadels upp med en ensamstående farsa. Vad är det man har gått miste om, tro? Det där med att vara med mamma är nog inte särskilt smart, om jag får snabbanalysera. Speciellt inte för killar, som är som mammaberoende småglin hela livet. De är många. Jäkligt många.
18 kommentarer:
Barn som får vara hemma med mamma fram till tre års ålder var de som lyckades bäst i olika utvecklingstester. De var minst aggressiva
Det stämmer nog ganska bra. Innan det socialistiska dagisexprimenterandet tog fart på 70-talet var nog barn generellt sett mindre aggressiva.
Jag undrar om det verkligen är så. Själv trodde jag att farmor var mamma upp till 3 års ålder. Älskade dagis (leksakerna, tomatsoppan och hallonkrämen).
...och nu går du klädd i slips :o)
Bäjbwatcharen: Slips är snyggt. Inte så himla könsbundet heller, tycker jag. Om skjorta inte hade varit så bökigt (knappar) hade det blivit oftare. Nå.
Så ungar som tvingas gulla med en morsa som små skulle alltså bli mindre aggressiva. Hm. Om det ligger något i det, så tror jag att det är bra om ungen får vara med andra vuxna också. Och med andra barn! Jag känner till X antal fall av snubbar som varit för mycket med mamma. Det är inte bra, det är inte alls bra. De misslyckas med i princip allt i livet. När de väl försöker bryta sig loss klamrar de sig fast vid en tjej och försöker få henne att ersätta mammas post. Alternativt blir de sjuka och hamnar i konstiga beroenden av olika slag. Och det är väl illa?
[i]Om skjorta inte hade varit så bökigt (knappar) hade det blivit oftare. Nå.[/i]
Du har väl åtminstone 'tjejknäppning' på skjortorna? :o)
[i]Om det ligger något i det, så tror jag att det är bra om ungen får vara med andra vuxna också. Och med andra barn![/i]
Det är inget som utesluter den saken bara för att man väljer att hålla ungarna borta från socialistisk dagis-hjärntvätt, ännu värre nu när ungar ska uppfostras som 'könsneutrala' av skattebetalda 'genuspedagoger'.
[i]När de väl försöker bryta sig loss klamrar de sig fast vid en tjej och försöker få henne att ersätta mammas post.[/i]
Ja det är väl bra om dom hittar någon som kan laga mat, bädda sängen o städa å sånt ;o)
Fan, jag satte fel html-taggar :o( men du fattar nog vad jag menade.
Skitstora barngrupper som gör att en förkylning kan hållas vid liv lika länge som legendariska soptippsbränder.
Dagmamma är då att föredra. Det påminner mer om stamsamhällena vad gäller kvoten barn-vuxen. Barngrupper på 30-40 kids, ser jag makarna Myrdal och deras puckade "liberala" kompisar stå och smyga i kulisserna?
Såg också att dagisätaren Söderqvist var igång igen. Nu är ju Söderqvist inte ett av de skarpaste verktygen i verktygsboden, men det kan kort konstateras att hon inte återger undersökningen korrekt.
Studien skall visa att nära och djupa relationer är att föredra framför dagis upp till ca tre års ålder. Utav alla tänkbara nära/djupa relationer som finns är det bara relationen mamma-barn som undersökts. Inte pappa-barn. Inte mor- och farförälder-barn. Inte någon annan relation. Huruvida det sålunda är bäst för barn att vara hemma med just mamman kan undersökningen inte ge något svar på. Och att forskningen sedan tyder på att det är betydligt bättre för barn att från tre års ålder att gå på dagis utelämnar Söderqvist medvetet.
Roland Poirier Martinsson skrev om det här redan i somras på ledarsidan i SvD. Han hade åtminstone ärligheten att belysa ämnet från flera sidor.
RL: genuspedagoger rocks ;) Sköna människor. Jag kan nog uppmuntra en eller annan politiker till att motionera om "500 nya Bykommunsgenuspedagoger". det KOMMER att gå igenom ;-)))
Lindholm, låt snorungarna bli sjuka. Det stärker dem bara.
Aha! Men krönikörer är som politiker; de ska vilseleda genom att presentera sådant som styrker deras poäng. De ska vara äckligt subjektiva. Så hon gör helt rätt.
Åter till sakfrågan: jag tror att ungar mår bra av en mix. För hårt och "nära" hållna kids - oavsett om det är nanny-haggan på barnhemmet eller morsan - får grava problem. Sen finns det en och annan som har direkt olämpliga föräldrar som skiter i barnet, men de flesta kväver nog ungen mer än nödvändigt.
Lidande förädlar en inte.
Och tror du att det är en slump att genuspedagogerna inte finns i några andra system än blandekonomiska?
Förädlar och förädlar. Vem bryr sig när livet är en kamp för att överleva?
Kasta du ut en mes bland gamar klarar sig inte mesen. Hur gammal och erfaren av mammasällskap mesen än är.
I blandekonomier är allt möjligt! Skatt och strukturer för att sprätta stålarna. Paradis för genuspedagogik.
Det funkar ju. Är det då inte lika bra att ge de hjärntvättade vad de vill ha?
Om du har en sådan hobbesiansk syn på samhället och människorna, varför tar du inte och går i inre exil? Själv är skulle jag hälsa den dag en genuspedagog knackar på min dörr och har åsikter på hur jag skall uppfostra mina barn. Så lite tid och så många lösningar. Pancor Jackhammer eller Neostead?
Dessutom fostras inte individualism i kollektivistiska sammanhang. På sin höjd blir det ensamvargar, själviska personer utan ett själv.
Eller varför inte? De där speciella kongressuttalandena 2003 och i år om ett självständigt Kurdistan (men inte på samma ideologiska grunder som 1776) spred ju säkert en varm, skön känsla av godhet i församlingen. Bara det att de inte riktigt visste vad de röstade ja till. Om du vill fortsätta att diskutera din subjektivism så finns ju denna debattråd.
Du och din besatthet över självstyre för kurder! Ta och lugna dig. Eller dra på Kurdistanseminariet nu imorgon/idag söndag på expen och diskutera det hela med Malm, Borhan & Co.
Tips: försök håll dig till några saker per debattråd i stället för 1000 olika kostiga saker som inte har med ämnet att göra? Hur växte du upp egentligen?
Besatthet? Jag är bara trons försvarare.
Du har inga argument vad jag vet?
Att du dessutom påstår dig vara patriot gör det hela ännu mer förvirrande.
Vad jag tycker vet du redan - självstyre för kurder och självstyre för assyrier/syrianer. Svårare behöver rättvisa inte vara.
...och inte bara rättvisa för den delen. Utan även FRIHET.
Trögis.
Justja. Där pressades frihetsargumentet fram. Lite på slutkanten sådär. Som en brasklapp.
Det är inte speciellt förvirrande att jag är patriot. Det kan inte finnas några självmotsägelser. Undersök premisserna. Min (och Dick Erixons) patriotism är modellerad efter den amerikanska patriotismen.
Skicka en kommentar