Jag har fått en del förväntade reaktioner på
senaste spalten som handlade om att liberala debattörer hamnar lite hur som, beroende på vilka grupper det handlar om. Ibland gäller liberala principer, andra gånger inte.
Min kritik mot Neo:s Paulina Neuding handlar inte om att hon menar att muslimer har ett kollektivt ansvar för vad självmordsmombaren gjorde. Inte heller tryckte Ilmar Reepalu upp sin kommuns judar mot en vägg och krävde dem på ursäkter för Israels politik i Gaza. Men båda vill att människor - muslimer i ena fallet och judiska församlingar i andra - förhåller sig till vad förövare gör.
Varför skulle de det? Och varför detta rabalder när Reepalu och Tännsjö förespråkar kollektivism, när man själv glider in i samma fälla när det kommer till muslimer? Ja, jag tycker att Neuding och
Svansbo famlar i mörker. När Svansbo snurrar vidare om att
muslimer väljer att vara religiösa vet jag inte riktigt var jag ska börja. Nöjer mig med denna floskel: Alla som ses som och definieras som muslimer är inte tokreligiösa Shariaförespråkare. Jag har muslimsk bakgrund. I samband med bombdådet ville en sverigedemokrat att jag skulle "ta avstånd". Det är just där vi hamnar när vi kör på med Neudings modell: i ett träsk av destruktivt kollektiviserande. Jag reagerade på Reepalu när han yrade om vad judiska församlingar bör och inte bör göra. Det säger något när hans mest högljudda kritiker tycker kollektiviserandet är helt i sin ordning, när det gäller en annan grupp. I båda fallen är det bisarra önskemål som presenteras.
I fallet med FP-Sundin och fallet med
utställningen i Norrköping kokar det hela ner till att vi inte är överens i grunden: Enligt Sundin är jämförelsen Gaza och Förintelsen per definition antisemitisk och rasistisk. Jag tycker inte att den nödvändigtvis är det. Att vidriga antisemiter förminskar och förnekar Förintelsen är klart. Men när vanliga palestinier jämför kan det helt enkelt bero på att de 1) tror att jämförelsen fungerar för europeisk publik samt 2) vill lyfta lidandet i Gaza. Det är skillnad på det, och på antisemitism med udden riktad mot judar. Min poäng är att det inte är en slump att Sundin, vanligtvis en principfast förespråkare av yttrandefrihet, drar till med en vid definition av antisemitism.
Har jag därmed menat att exempelvis Neuding är rasist? Hon skriver det i sin
replik. Eh, nej, jag är knappast den som kastar rasistanklagelser omkring mig. Man behöver inte vara rasist eller främlingsfientlig för att ägna sig åt dubbla måttstockar. Det är något debattörer från hela det politiska spektrat sysslar med. Stora delar av vänstern avskyr Muhammedkarikatyrer för att de tolkar in islamofobi i dem och ser hets i yttranden som - för dem - sparkar neråt. Antisemitismen är de inte lika pigga på att se, även om det finns undantag.
Man behöver inte förvänta sig att alla människor är konsekventa. Det vore naivt. Men tycker man att sin egen subjektiva bedömning går före, får man ägna sig åt kollektivisering eller avsteg från yttrandefriheten utan att låtsas driva principfast liberalism.
Uppdatering: Jag har fått ännu en replik, läs gärna
Helena von Schantz på Newsmill. Det är ett snårigt område men jag nöjer mig med denna bloggpost för tillfället, om någon undrar vad jag står i just denna diskussion. Till yttrandefrihetsfrågan lär jag återkomma snart ändå.
