Norrmannen Nils August Andersen skriver om hur konservativa kan dra lärdomar av Breivik-soppan. En lång text. Detta finner jag mycket intressant:
"[Johan] Lundberg använder nämligen begreppet på samma sätt som framför allt den brittiska vänsterskribenten Kenan Malik brukar det: Som en ideologi där staten tar hänsyn till olika etniska grupper just som grupper, och behandlar dessa grupper olika. I Norge har bland annat redaktören på vänstertidningen Klassekampen, Bjørgulv Braanen, använt ordet med exakt samma betydelse, och i likhet med Lundberg, varit kritisk till det.
Multikulturalismen i denna betydelse, menar Malik, var ett tydligt inslag i brittisk integrationspolitik från 1980-talet och framåt. Det ledde enligt Maliks syn till att myndigheterna i alltför stor utsträckning tillskrev minoriteter kollektiva intressen, som till exempel pakistanier och muslim, snare än som brittisk medborgare med självklar religionsfrihet. Man kan tycka vad man vill om Maliks värderingar; men att motstånd mot multikulturalismen i denna betydelse är något annat än motstånd mot ett mångkulturellt samhälle är ganska uppenbart. Malik säger: Sluta att tänka på brittiska muslimer först och främst som muslimer – de är först och främst britter, som råkar vara muslimer. Det låter inte som Breivik."
Jag hamnar ofta i diskussioner där debattörer förnekar förekomsten av identitetspolitik i Sverige. Då har man synfel eller bristande kunskap. I kommunpolitiken, i partiernas dokument och hur vår Diskrimineringsombudsman verkar är goda exempel på en idé - att vi måste behandlas olika beroende på etnisk härkomst eller religiös tillhörighet - som borde kritiseras mer. Jag skrev rapporten "Sluta särbehandla! Om identitetspolitikens återvändsgränd" (Bertil Ohlininstitutet) för två år sedan. Länk till den. Citatet ovan visar också att likabehandlingstanken finns såväl hos vänstern som hos högern. Så djupt rotad som föreställningen om att invandrare behöver särbehandlas - negativt eller positivt - är, behövs alla kritiker.
3 kommentarer:
Bra Sakine! Klokt!
Särbehandling bottnar nog i en rädsla för konflikter mellan olika gruppers värdegrunder. Om alla ska behandlas lika så kommer en del att hamna utanför och i konflikt med majoritetssamhället.
Likabehandling är naturligtvis mer rationellt men för mig blir det ett sätt att bortse från det uppenbara konflikterna i det mångkulturella samhället. Att sluta tänka på brittiska muslimer som muslimer är att inte tänka på deras extrema homofobi, deras önskan om sharialagar, deras ointresse för yttrandefrihet. Hur ska man kunna tänka bort allt detta?
Oavsett strategi så förblir det grundläggande problemet detsamma: en lag och flera motstridiga värdegrunder. Därför bör vi bara ta hit folk som kan antas ha samma värdegrund.
Fast med ett sådant tänk exkluderar du alla brittiska muslimer som inte är homofober, som gillar yttrandefrihet på samma sätt som du exkluderar brittiska icke-muslimer som är homofober, som ogillar yttrandefrihet.
Skicka en kommentar