Jag tror det skulle vara bra med en diskussion om var gränserna mer precist borde dras.
Idag har vi en formulering i hetslagstiftningen som säger att man inte får uttrycka "missaktning" för olika grupper. Men detta är ju över huvud taget inte ens realistiskt att upprätthålla. Folk uttrycker ju exempelvis missaktning i parti och minut på nätet.
Istället borde väl gränsen dras vid hot och uppmaningar till olagligheter.
Green är ett lämpligt exempel. Jag menar att han borde ha rätt att uttrycka missaktning om han nu vill det. Men att likna homosexualitet vid en "cancersvulst" ligger väldigt nära gränsen, eftersom det kan tolkas som en uppmaning till våld.
För vad gör man med en cancersvulst? Jo, man opererar bort den. På ett eller annat sätt måste man göra sig av med den.
Just där någonstans, vid sådana implicita uppmaningar, måste gränsen dras.
Det avgörande i Green-fallet blir om det kan antas sannolikt att han hade som avsikt att uppmana till något aggressivt och olagligt med cancersvulst-liknelsen. Det kan ju också vara så att han inte tänkte på implikationen. Men om han gjorde det, så borde han ha hamnat bakom galler, för då var det en uppmaning till brott.
Det vore intressant om det kunde bli lite diskussion i media om just sådana gränsdragningar.
En sak vet vi i alla fall. De flesta drar gränsen vid Mohamed Omar. För någon månad sedan skrev till exempel Svenska Dagbladets kulturchef att Mohamed Omar inte längre har tillträde till offentlig debatt. Ingen försvarade Omar.
Kristian, håller helt med - Green-fallet är ett intressant gränsfall. Jag skrev lite om problemet med hetslagen och svåra gränsdragningar här: http://expo.se/2009/48_2827.html
Fantis, men Omar har ju haft utrymme på Newsmill te x? Man måste ha intressanta åsikter också, redaktioner sållar bort det som är haveristiskt blaj om att "judar styr världen" och liknande crap. Han är inte den enda som råkar ut för att inte publiceras överallt, i så fall.
Själv är jag inte förtjust i "Allah Ho Gaybar", som dessutom inte gjordes av Vilks utan av någon annan. Men självklart har Vilks rätt att visa den, självklart har muslimer all rätt att verbalt gå till angrepp mot honom. Men våld och hot mot yttrandefrihet är straffbart och borde straffas ännu hårdare.
Jag gillade inte Ecce homo, jag gillade inte att Svenska Kyrkan stödde den (helt sjukt)men hot och liknande tar jag helt avstånd från. Weiderud kritiserar Vilks , men jag har inte hört att han kritiserat Ecce Homo, och han tillhör alltså den "kristna vänstern". Det ÄR något sjukt i vårt debattklimat.
Ur kolumnen "En bekant skriver på nätet "ja till konst och yttrandefrihet", men att det får vara "nån måtta" på hur mycket man har rätt att provocera. "Århundradets idiot", kallar hon Vilks och får medhåll. Men är det han som går över gränsen?"
"Måttan" går vid lagen, punkt.
Jag avskyr det som kallas "konst" t.ex. när en man pissar inför publik. jag kan inte kräva att han hamnar i fängelse eller utsätts för hot. Däremot kan jag med emfas kräva att inga av mina skattepengar går till sådan "konst", men inte ens det få jag gehör för.
"Med Knutsons resonemang är yttrandefriheten enbart något för teorin; vi ska säga att vi står för den men använda den "fint". Inte ofint, som när till exempel religionskritiker som Vilks, islamofoba nationalister som Sverigedemokrater eller andra "avvikare" yttrar sig. "
Ja och "avvikarna" är snart halva svenska folket. Om ett decennium är det som nu är "fint" ofint" och tvärtom.
Jag betecknar mig som nationalist, det är fint att vara det i nästan alla länder förutom Sverige, detta den politiska korrekthetens högborg.
Jag blev intervjuad av en amerikansk student som pluggade statskunskap förra sommaren. Jämfört med den paradigm som råder "over there" skulle jag snarast betraktas som landsförrädare och absolut inte som nationalist. Alltså det udda och konstiga är Sverige, inte de som betraktas som "avvikare".
Gränsen borde gå vid uppmaning till hot om våld och dödande.
Missaktning av grupper ger lagen möjlighet att fängsla i stort sett alla som skriver. Vem är inte missaktande av socilaister, kommunister, national socialister, sossar, moderater, sverigedemokrater, etc.
Amerikansk lagstiftning om yttrandefrihet sägs vara friare än vår egen.
"En bekant skriver på nätet "ja till konst och yttrandefrihet", men att det får vara "nån måtta" på hur mycket man har rätt att provocera."
Man undrar vem den där bekanta är. Jag hör ingen som vill begränsa vår yttrandefrihet (förutom ett drygt dussintal knasiga extremister). Det är tyst, öndå måste Sakine för att kunna "stå upp för yttrandefriheten" hitta på någon som anser att begränsningar är på sin plats. I det här fallet en bekant. Sakine är inte ensam, även andra hänvisar till "vissa säger" och "krav har framförts" och till och med "vänstern" har pekats ut som sådana som vill begränsa yttrandefriheten. Allt är förstås lögner, annars hade nog dessa personer namngivits.
Det finns inget hot mot yttrandefriheten i Sverige. Det kommer dock alltid finnas hot mot dem som bestämmer sig för att göra allt för att bli hotade.
Johnny, ja en ortodox tolkning av religion har väldigt lite med demokrati och frihet att göra.
Laertes, hon får träda fram om hon vill - jag namnger inte i onödan. Det är en politiskt aktiv person. Vet inte vad du umgås med för typer, men hennes hållning är knappast unik.
Jag har inte hört någon (utöver, som sagt, en och annan fundamentalist) som anser att yttrandefriheten bör begränsas i samband med Vilks patetiska ursäkt för konst. Att tycka att Vilks är värdelös och fördomsfull och idiotisk och därför inte vilja "stå upp för yttrandefriheten" i en rasists namn är inte att på något sätt vara för inskränkningar i yttrandefriheten. Det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Bra skrivet Sakine. Önskar bara att fler stod upp tydligt för yttrandefriheten. Den är hotad på riktigt nu, hade mobben bestått av högerextrema hade det sett annorlunda ut i våra tidningar.
Sedan blir det väl svårt att ställa varken Muhammed eller Allah till ansvar för vad som står i Koranen.
När USA besegrade Japan i andra världskriget, så rensade man ut all vålds och hat propaganda ur den japanska shintoismen, så den blev en fredsreligion i stället för en krigsreligion. Vad jag förstår resonerar ex Geert Wilders i liknande banor om koranen idag.
För att undvika inbördeskrig i Europa och Sverige så är det av yttersta vikt att alla invandrare accepterar demokrati och yttrandefrihet och gällande lagar.
Om Vilks eller någon av Jyllands-Postentecknarna hde gjort en bild av Jesus stående på knä coh med dimmigt undergiven blick som rövknullas av Karl Marx, tror du att någon hade velat trycka den teckningen för att "testa yttrandefriheten" eller för att "det här är min bild av hur kristendomen har krossats av vetenskapen och ateismen"? Nix. Inte ens i ett nummer av Stormklockan på 70-talet hade en sådan bild platsat, den hade helt enkelt ansetts för fånig, men om så hundra redaktioner hade refuserat hade det inte lyfts upp till ett testfall på yttrandefrihetens gränser. Det är skillnad på provokationer och provokationer.
Men du kan ge dig tusan på att det finns kristna länder där en sådan bild hade kunnat leda till mordhot mot konstnären eller den tidning som tryckt. Försök i Ryssland, Filippinerna eller Utah så får du se. Till och med i Italien hade det säkert funnits några virrpannor som velat ta till våld efter ne sådan teckning. Men hade det blvit stora rubriker och bolmande om yttrandefrihet som hotas av kristendomen? Nej, och saken hade varit glömd inom ett par veckor.
Jag tycker denna våg av Vilkskramande som svept fram genom Sveriges liberala bloggare, twittrare och ledarsrkibenter den senaste veckan är märklig. Korten blandas ihop, jag kan inte värja mig för känslan att det snarare är en attityd av att "nu ska vi minsann sätta hårt mot hårt", snarare än en omsorg för yttrandefriheten.
Andreas Malm sa det väldigt bra i Studio ett häromdagen: (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=3705595), när Heidi Avellan hävde ur sig plattheter om att yttrandefriheten måste garanteras, konstaterade Malm att ingen i debatten ifrågasätter detta. Och att om vi ska ta seriöst på hot mot yttrandefriheten så bör vi uppmärksamma de största inskränkningarna som pågår just nu i Europa, de mot muslimer, där det gått så långt att man nu inte får använda vilka klädesplagg man vill offentligt.
Det verkar också som att man blandar ihop "att stå upp för Villks yttrandefrihet" med "att stå upp för Vilks yttranden". Yttrandefriheten ger Vilks rätt att uttrycka sina delvis rasistiska åsikter och sin konst, och andra rätten att uttrycka sitt ogillande, något som Ulrika Knutson gjorde i en text, samtidigt som hon entydigt fastslog hans absoluta rätt till uttryck.
15 kommentarer:
Jag tror det skulle vara bra med en diskussion om var gränserna mer precist borde dras.
Idag har vi en formulering i hetslagstiftningen som säger att man inte får uttrycka "missaktning" för olika grupper. Men detta är ju över huvud taget inte ens realistiskt att upprätthålla. Folk uttrycker ju exempelvis missaktning i parti och minut på nätet.
Istället borde väl gränsen dras vid hot och uppmaningar till olagligheter.
Green är ett lämpligt exempel. Jag menar att han borde ha rätt att uttrycka missaktning om han nu vill det. Men att likna homosexualitet vid en "cancersvulst" ligger väldigt nära gränsen, eftersom det kan tolkas som en uppmaning till våld.
För vad gör man med en cancersvulst? Jo, man opererar bort den. På ett eller annat sätt måste man göra sig av med den.
Just där någonstans, vid sådana implicita uppmaningar, måste gränsen dras.
Det avgörande i Green-fallet blir om det kan antas sannolikt att han hade som avsikt att uppmana till något aggressivt och olagligt med cancersvulst-liknelsen. Det kan ju också vara så att han inte tänkte på implikationen. Men om han gjorde det, så borde han ha hamnat bakom galler, för då var det en uppmaning till brott.
Det vore intressant om det kunde bli lite diskussion i media om just sådana gränsdragningar.
En sak vet vi i alla fall. De flesta drar gränsen vid Mohamed Omar. För någon månad sedan skrev till exempel Svenska Dagbladets kulturchef att Mohamed Omar inte längre har tillträde till offentlig debatt.
Ingen försvarade Omar.
Obs: skriv inte anonymt och skriv inget som kan uppfattas som hets/missaktning mot folkgrupp. Allt sådant ryker.
Kristian, håller helt med - Green-fallet är ett intressant gränsfall. Jag skrev lite om problemet med hetslagen och svåra gränsdragningar här: http://expo.se/2009/48_2827.html
Fantis, men Omar har ju haft utrymme på Newsmill te x? Man måste ha intressanta åsikter också, redaktioner sållar bort det som är haveristiskt blaj om att "judar styr världen" och liknande crap. Han är inte den enda som råkar ut för att inte publiceras överallt, i så fall.
Ja, det var ju ord och inga visor i din kolumn.
Själv är jag inte förtjust i "Allah Ho Gaybar", som dessutom inte gjordes av Vilks utan av någon annan. Men självklart har Vilks rätt att visa den, självklart har muslimer all rätt att verbalt gå till angrepp mot honom. Men våld och hot mot yttrandefrihet är straffbart och borde straffas ännu hårdare.
Jag gillade inte Ecce homo, jag gillade inte att Svenska Kyrkan stödde den (helt sjukt)men hot och liknande tar jag helt avstånd från. Weiderud kritiserar Vilks , men jag har inte hört att han kritiserat Ecce Homo, och han tillhör alltså den "kristna vänstern". Det ÄR något sjukt i vårt debattklimat.
Ur kolumnen
"En bekant skriver på nätet "ja till konst och yttrandefrihet", men att det får vara "nån måtta" på hur mycket man har rätt att provocera. "Århundradets idiot", kallar hon Vilks och får medhåll. Men är det han som går över gränsen?"
"Måttan" går vid lagen, punkt.
Jag avskyr det som kallas "konst" t.ex. när en man pissar inför publik. jag kan inte kräva att han hamnar i fängelse eller utsätts för hot. Däremot kan jag med emfas kräva att inga av mina skattepengar går till sådan "konst", men inte ens det få jag gehör för.
"Med Knutsons resonemang är yttrandefriheten enbart något för teorin; vi ska säga att vi står för den men använda den "fint". Inte ofint, som när till exempel religionskritiker som Vilks, islamofoba nationalister som Sverigedemokrater eller andra "avvikare" yttrar sig. "
Ja och "avvikarna" är snart halva svenska folket. Om ett decennium är det som nu är "fint" ofint" och tvärtom.
Jag betecknar mig som nationalist, det är fint att vara det i nästan alla länder förutom Sverige, detta den politiska korrekthetens högborg.
Jag blev intervjuad av en amerikansk student som pluggade statskunskap förra sommaren. Jämfört med den paradigm som råder "over there" skulle jag snarast betraktas som landsförrädare och absolut inte som nationalist. Alltså det udda och konstiga är Sverige, inte de som betraktas som "avvikare".
Gränsen borde gå vid uppmaning till hot om våld och dödande.
Missaktning av grupper ger lagen möjlighet att fängsla i stort sett alla som skriver. Vem är inte missaktande av socilaister, kommunister, national socialister, sossar, moderater, sverigedemokrater, etc.
Amerikansk lagstiftning om yttrandefrihet sägs vara friare än vår egen.
Kom att tänka på Koranen som innehåller uppmaningar om krig, jihad, våld, diskrimering av judar, kristna, infidels, etc.
Strider inte Koranen mot yttrandefrihetens begränsningar?
Skulle vara intressant att höra vad Sakine Madon och ni andra har att säga om det.
"En bekant skriver på nätet "ja till konst och yttrandefrihet", men att det får vara "nån måtta" på hur mycket man har rätt att provocera."
Man undrar vem den där bekanta är. Jag hör ingen som vill begränsa vår yttrandefrihet (förutom ett drygt dussintal knasiga extremister). Det är tyst, öndå måste Sakine för att kunna "stå upp för yttrandefriheten" hitta på någon som anser att begränsningar är på sin plats. I det här fallet en bekant. Sakine är inte ensam, även andra hänvisar till "vissa säger" och "krav har framförts" och till och med "vänstern" har pekats ut som sådana som vill begränsa yttrandefriheten. Allt är förstås lögner, annars hade nog dessa personer namngivits.
Det finns inget hot mot yttrandefriheten i Sverige. Det kommer dock alltid finnas hot mot dem som bestämmer sig för att göra allt för att bli hotade.
Johnny, ja en ortodox tolkning av religion har väldigt lite med demokrati och frihet att göra.
Laertes, hon får träda fram om hon vill - jag namnger inte i onödan. Det är en politiskt aktiv person. Vet inte vad du umgås med för typer, men hennes hållning är knappast unik.
Jag har inte hört någon (utöver, som sagt, en och annan fundamentalist) som anser att yttrandefriheten bör begränsas i samband med Vilks patetiska ursäkt för konst. Att tycka att Vilks är värdelös och fördomsfull och idiotisk och därför inte vilja "stå upp för yttrandefriheten" i en rasists namn är inte att på något sätt vara för inskränkningar i yttrandefriheten. Det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Bra skrivet Sakine. Önskar bara att fler stod upp tydligt för yttrandefriheten. Den är hotad på riktigt nu, hade mobben bestått av högerextrema hade det sett annorlunda ut i våra tidningar.
Sakine, så är det naturligtvis.
Sedan blir det väl svårt att ställa varken Muhammed eller Allah till ansvar för vad som står i Koranen.
När USA besegrade Japan i andra världskriget, så rensade man ut all vålds och hat propaganda ur den japanska shintoismen, så den blev en fredsreligion i stället för en krigsreligion. Vad jag förstår resonerar ex Geert Wilders i liknande banor om koranen idag.
För att undvika inbördeskrig i Europa och Sverige så är det av yttersta vikt att alla invandrare accepterar demokrati och yttrandefrihet och gällande lagar.
Om Vilks eller någon av Jyllands-Postentecknarna hde gjort en bild av Jesus stående på knä coh med dimmigt undergiven blick som rövknullas av Karl Marx, tror du att någon hade velat trycka den teckningen för att "testa yttrandefriheten" eller för att "det här är min bild av hur kristendomen har krossats av vetenskapen och ateismen"? Nix. Inte ens i ett nummer av Stormklockan på 70-talet hade en sådan bild platsat, den hade helt enkelt ansetts för fånig, men om så hundra redaktioner hade refuserat hade det inte lyfts upp till ett testfall på yttrandefrihetens gränser. Det är skillnad på provokationer och provokationer.
Men du kan ge dig tusan på att det finns kristna länder där en sådan bild hade kunnat leda till mordhot mot konstnären eller den tidning som tryckt. Försök i Ryssland, Filippinerna eller Utah så får du se. Till och med i Italien hade det säkert funnits några virrpannor som velat ta till våld efter ne sådan teckning. Men hade det blvit stora rubriker och bolmande om yttrandefrihet som hotas av kristendomen? Nej, och saken hade varit glömd inom ett par veckor.
Jag tycker denna våg av Vilkskramande som svept fram genom Sveriges liberala bloggare, twittrare och ledarsrkibenter den senaste veckan är märklig.
Korten blandas ihop, jag kan inte värja mig för känslan att det snarare är en attityd av att "nu ska vi minsann sätta hårt mot hårt", snarare än en omsorg för yttrandefriheten.
Andreas Malm sa det väldigt bra i Studio ett häromdagen: (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=3705595), när Heidi Avellan hävde ur sig plattheter om att yttrandefriheten måste garanteras, konstaterade Malm att ingen i debatten ifrågasätter detta. Och att om vi ska ta seriöst på hot mot yttrandefriheten så bör vi uppmärksamma de största inskränkningarna som pågår just nu i Europa, de mot muslimer, där det gått så långt att man nu inte får använda vilka klädesplagg man vill offentligt.
Det verkar också som att man blandar ihop "att stå upp för Villks yttrandefrihet" med "att stå upp för Vilks yttranden". Yttrandefriheten ger Vilks rätt att uttrycka sina delvis rasistiska åsikter och sin konst, och andra rätten att uttrycka sitt ogillande, något som Ulrika Knutson gjorde i en text, samtidigt som hon entydigt fastslog hans absoluta rätt till uttryck.
Skicka en kommentar