...eller hårda löneförhandlare. Kvinnorollen är marinerad i altruism, inte minst när det kommer till pengar.
Dagens kolumn: Kvinnor vill tjäna pengar. Jag bloggade nyligen kort på samma tema, andra som bloggat om frågan: Johan Eriksson, Mattias Svensson på Neobloggen är kritisk mot Olofssons projekt, Helen Törnqvist är mer positiv.
Uppdatering: Hanna Wagenius skriver också några rader.
2 kommentarer:
Hej Sakine!
Du vet att jag har stor respekt för dig som självständigt tänkande skribent. På den här punkten anser jag ändå att du har hamnat rejält snett. Jag ska försöka förklara varför.
Delvis har du förstås rätt, men där sparkar du in ganska öppna dörrar. Efter decennier av Dynastin, Rederiet och Sex and the city skulle få i västvärlden betvivla att kvinnor (liksom män) vill tjäna pengar. Om jag sa till någon av mina kvinnliga kollegor eller chefer "Vet ni vad, jag tror att ni gillar att tjäna pengar!" skulle de tycka att jag sa något fullständigt poänglöst, inte att jag bröt ett tabu eller sa en nertystad sanning.
Men därifrån till att ta ställning för egoismen som livsfilosofi är steget ganska långt. Om alla vore rena egoister skulle inte en enda arbetsplats, än mindre ett samhälle, fungera.
Särskilt svårt blir det att förena ett pläderande för egoism med din i andra sammanhang drivna ståndpunkt att välfärdsstaten bör bantas på åtskilliga punkter. Det som skulle kunna göra en del av välfärdsstaten överflödig vore om resursstarka människor frivilligt
delade med sig mera. Maciej Zaremba m fl kan argumentera ganska övertygande för det, men du försvarar en mycket svårare position. (Men du gillar ju utmaningar och inte att göra det lätt för dig :-) )
Med egoismen som ledstjärna blir det rationellt att fuska så länge man inte upptäcks. Att vara tjuv eller bedreagare kan vara lika lönsamt, och lika spännande, som att vara företagare om man är en skicklig och driftig person. De flesta låssmeder skulle nog tjäna mer om de använde sina kunskaper till att bli inbrottstjuvar (och slippa skatta för bytet). Lyckligtvis blir dock de flesta av oss, säkerligen inklusive dig, glada när vi kan göra något som är bra också för någon annan.
Om kvinnorollen är mer altruistisk än mansrollen, vilket säkert stämmer, så är det vi män som ska lära utav kvinnorna snarare än vice versa. Ni får gärna kasta "rosa puffkuddar" på mig, det skulle bara göra mig gott :-) Lustigt att en metafor, som du använder i nedsättande syfte, ger mig starkt positiva vibbar! Mer rosa puffkuddar åt folket!
Jag tycker att kvinnan i morgonsoffan som du citerar gav ett bra svar. Självklart utgav hon sig inte för att vara en ängel utan materiella begär, endast religiösa fanatiker har sådana pretentioner.
John F Kennedy sa: "Fråga inte vad nationen kan göra för dig, utan vad du kan göra för nationen". Ska JFK också få dumstrut som förespråkare av altruism, eller är han förlåten pga att hans uttalande var könsneutralt? Det är intressant att nyliberalismen, som du i denna fråga har ena benet i, måste avvisa mycket av det som de bästa liberalerna av tidigare generationer har förfäktat. [Jag skriver "i denna fråga" pga att du i övrigt är betydligt mer komplex och sofistikerad, annars skulle jag inte gilla att debattera med dig. De rena nyliberaler som brukar befolka Newsmills kommentarfält är det meningslöst att diskutera med.]
Om någon gjorde en broschyr om hur personer med ett neuropsykiatriskt funktionshinder bäst ska kunna starta företag och utnyttja våra starka sidor, skulle jag tycka det var utmärkt. (Din parallell mellan kvinnor och funktionshindrade haltar dock, och gynnar knappast din tes :-) )
Den fördom som vi med neuropsykiatriska funktionshinder möter är inte att vi kan behöva lite hjälp på traven (det är ju ingen fördom utan en sanning), fördomen vi möter ibland är att vi inte skulle vara intresserade av att smälta in i de neurotypiskas (dvs. de 'normalas') samhälle.
Den stora skevheten i din genomtänkta politiska världsbild tycker jag är din överdrivna aversion mot tanken att också vuxna människor behöver hjälp. Varför är det så farligt att erkänna att ingen människa klarar sig på egna meriter i dagens komplexa samhälle?
David, tack för ett utmärkt och långt svar! Tror ditt inlägg beskriver skiljelinjen mellan oss (åsiktsmässigt) mycket väl.
Jag tycker tanken att människor ska vara till för kollektiv ("samhället") är obehaglig. Har haft många diskussioner med andra feminister som huruvida kvinnor ska "bli som män" eller om det inte är männen som ska bli mer altruistiska.
Min princip står ju fast. Det är inte bra att "offra sig" för andra. Men också av pragmatiska skäl skulle jag vilja att feminister såg altruismen som en rejäl fälla. Nu råkar vi ha marknadsekonomi och lär ha det länge. Du måste löneförhandla eller driva företag med sikte på vinst, om du vill ha pengar (makt). Annars består jämställdhetsbristerna.
Jo jag vet att jag inte "gör det enkelt för mig" när jag skriver men det har ju aldrig varit min grej :)
(Har bara fått positiva "hurra-reaktioner" i mejlboxen dock, med något enstaka undantag. Gillar mothugg - tack!).
Skicka en kommentar