1:a januari 2005 skrev jag första bloggposten. Jag hade nog vaknat upp efter nyårsfirande där jag lyckats gå in till fel fest i Skarpnäck efter tolvslaget och ändå tro att jag hade hamnat rätt, jag skrev krönikor för Stockholm City och hade kortare hår. Annars är det mesta sig likt. I perioder har bloggandet vilat på grund av jobb, idag finns också Twitter och Facebook som konkurrerar om uppmärksamheten. I våras när jag bodde i Göteborg blev det väldigt mycket Facebook för att hålla kontakten med nära och kära. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Kul att upptäcka dessa rader om twittrare på Deepedition.com:
@sakine är den inte helt okända debattören och skribenten Sakine Madon. Som många unga och insiktsfulla journalister så använder hon sin blogg på bästa sätt både för att skapa sin egen arena och bygga sitt varumärke. Det intressant hon gör är att följa upp och bredda sina krönikor och journalistiska alster på bloggen.
Det låter så proffsigt! Ibland skäms jag nämligen över att bloggbilden här ovan är två år gammal och ligger helt fel på sidan, att länkarna till höger dammar, att jag inte lyckats fixa en "like"-funktion med mera. Vet inte hur andra gör eller vem som kan, men tar gärna emot mejl om det här: saki.madon@gmail.com
God fortsättning!
6 kommentarer:
Utseende på bloggen är enkelt att göra något åt :). Du får säga till om du behöver enkla tips. I övrigt så trots att Facebook och Twitter tar mycket tid så är bloggen något annat: möjligheten att koncentrerat faktiskt fördjupa - eller bredda - saker. Det är det som både du och Isobel ibland gjort till en konst. Bloggen är fortfarande stark och unik: de andra delarna bygger på helt andra saker tycker jag. Och sen är det ju så att tweets och statusuppdateringar på FB "försvinner" snabbt medan bloggpostningarna lever vidare.
Skoj att du tycker det! Jag har på senare tid lagt ner alltmer tid på FB, och mindre på bloggen - men som du säger har bloggarna en unik funktion.
FB och bloggen har kommentarsfunktioner, och det är egentligen _dialogen_ jag gillar mest. Annars hade jag bara försökt publicera i papper.
Twitter är skoj för att få tips och kul kommentarer från en ganska snäv grupp.
Tack för erbjudandet om eventuella tips! Ska se om jag kan trolla lite..
Grattis!
Fantastiskt. är det verkligen hela fem år som förflutit. Känns som i förrgår? Kan du sumera lite närmare. Vad har varit roligast, jobbigast och mest utvecklande? Vad minns du mest? Personer och kommentarer?
Själv tycker jag framförallt år 2007 är mer än oförglömligt. Tobias Struck, SD och Mona Sahlin, Den mörade universitetsläraren, de otaliga diskussionerna om Turkiet och Nestius mm.
PS. Beklagar att jag glömde signera den förra posten.
5 år! Inte illa. Tvärtom; vår generations guldklockor borde droppa in vid fem fina år :)
Bra jobbat. Grattis sweets!
Själv har jag hängt med sen hösten -06 och fått ut mer än av 10 års DN-läsande :)
Men ska jag gnälla lite så tror jag nästan att jag föredrog den gamla svarta designen. Plus att kommentarsfunktionen kunde vara lite smidigare som på t.ex Wordpress-bloggar.
Johan K: Haha, ja fan Tobias Struck, vart tog han vägen? Denna stjärna :)
Bäste Liz: Han är nog kvar. Låt oss säga att han likt en kamelont antagit en annan form. Visst, var han en stjärna alltid. "Liberal nationalist" det ni!
Skicka en kommentar