Via Isobel hittar jag ett intressant inlägg av Isabelle Ståhl: "Om det manliga geniets legitimt grava förvirring". Det första jag tänker när jag läser Isabelles inlägg är "heja dig tjejen, du har fattat det som så många feminister aldrig begriper". Samtidigt slår det mig att jag har blivit anti-slarv-aggro-feminist kanske en miljon gånger i privata sammanhang. Få saker stör mig så mycket som att just "kreativa" män tillåts slarva och att slarvet av omgivningen ses som "charmigt". Och därmed uppmuntras.
Alla som har haft att göra med mammigt uppfostrade slarvpellar, och som själva inte är några, förstår vad man menar. På alla arbetsplatser finns denne "charmige kille" som gör det roliga jobbet, låter tjejerna städa upp (eller så städar äldre kärringar med moderskänslor frivilligt upp) och tar cred vitt och brett. Får ryggdunkar. Bra lön utan ett långt tjatande och pikar som "vet du vad undersköterskor tjänar?".
Lösningen är naturligtvis att kvinnor ger upp sin idiotiska altruism. Sluta städa upp! (Jag skrev om "God egoism" i Bang förra året, texten finns inte på nätet men här förs en bra feministisk diskussion). Att sluta duktighetshetsa är att göra något riktigt stort för jämställdheten. Min nuvarande lösning är att åtminstone inte jobba på arbetsplatser där tjejer förväntas slava och killar förväntas slarva. Det är förstås sant att slarv och ansvarslöshet inte ska gå ut över barn, te x. Men så länge man skitar ner sitt eget rum, inte skaffar sig ungar och lever sitt liv som en fjortis är det upp till omgivningen att antingen acceptera det eller inte acceptera det.
Problemet med altruismen är att den ses som så jävla självklar för kvinnor. Så fort någon bryter mönstret varnas det för själviskhet, ansvarslöshet som drabbar en stackars omgivning, barn som lämnas åt sitt öde och "ett kallare samhälle".
Uppdatering: Lisa Magnusson har också bloggat! & Lisa igen med hänvisning till detta inlägg. Ett rent allmänt off-topic-tillägg: Så självständiga skribenter växer inte på träd. Tur att de få som finns, finns.
13 kommentarer:
Heja!
Jag har för länge sedan gett upp att ta hand om alla slarvrar...
Det är skönt.
Mary du är smart du.
det är precis det jag menar! <3 att man måste våga låta bli att städa upp, våga upptäcka att det inte händer något farligt om man låter disken vara. Kvinnor tar ofta dubbelt så mycket ansvar som män för ordningen i tillvaron, och samtidigt upplever de sig ta alldeles för lite. iaf enligt min erfarenhet. dumt.
Jag tycker att det främst är vi män som behöver bli mer altruistiska, inte kvinnor som behöver bli mer egoistiska, även om de gärna får unna sig en hel del av det. Om jag har sex med en kvinna hoppas jag att hon deltar för sin egen njutnings skull och inte för att vara snäll mot mig. Men om statistiken för vålds- och sexualbrott blir mer jämn mellan könen hoppas jag att det beror på att männens kriminalitet minskar, inte på att kvinnornas ökar. Praktiskt, socialt och emotionellt ansvarstagande är bra egenskaper. Se vidare min kommentar på Isobels blogg om att de inte alltid är så lätta att uppbjuda.
Isabelle, helt rätt. De som ändå inte tål att man är som man är ska man undvika. Inte värt att bli en bitterfitta till martyr, för att slippa ses som "ond egoist". Och ändå så fortsätter så många tjejer, kvinnor, tanter i samma spår som alltid..
David, du ger själv ett exempel på där du tycker att tjejer ska vara egoister (sex).
Samarbete och ansvar över barn, empati - det är saker vi alla tycker är bra. Jag tycker att ni altruisthyllare blandar ihop äpplen och päron. (Osäker på om du gör det, dock). Om jag vrider på det lite: Vad är problemet med egoism som inte går ut över andra?
Sidospår:
Sakine,
Tycker det låter som du blandar ihop begreppen lite.
"Egoism" kan betyda lite olika saker, men jag tror inte att enbart tillfredsställa ett eget behov ingår däribland. Det blir konstigt att hävda att jag är egoist för att jag dricker vatten när jag är törstig.
För att det ska vara egoism brukar det krävas att man tillmäter sina egna behov större vikt än andras, och följaktligen visar hänsynslöshet mot andra.
Jag är egoist om jag dricker upp allt vatten när det finns andra i närheten som också är törstiga. Och kvinnan som har sex för sin njutnings skull är egoist om hon gör det när hon vet att det orsakar obehag för mannen.
Annan begreppsförvirring kring "egoism" är också vanlig, typ: jag hjälper dig för att jag vill hjälpa dig, alltså tillfredsställer jag min egen preferens och är därmed egoist. Ett uppenbart felslut när man tittar närmare på det. (Säger inte att du resonerar så.)
Manu, och jag tycker att egoism som inte drabbar andra direkt är bra. Det mesta reglerar sig av sig självt i sociala sammanhang: jag dricker inte upp allt vatten själv för att det drabbar mig senare/drabbar mitt anseende.
Altruism är att OFFRA sig själv. När det görs systematiskt, något dessvärre just kvinnor är experter på, är det ruggigt destruktivt.
Att tänka på sig själv i första hand är mänskligt. Det jg vänder mig emot är att, ofta vänstern och konservativa, försöker få det till något omoraliskt. Jag tycker den värsta sortens omoral är att pracka på folk värderingar som altruism (dvs att sänka deras värde).
Visst, om din anledning till att inte dricka upp allt vatten när det finns andra törstande är att ditt anseende skadas så är det korrekt att klassa dig som egoist. Detta exempel faller inom min föregående beskrivning av begreppet.
Om vi specificerar vattenexemplet så här, anta att du med säkerhet visste att ingen skulle få reda på att det var du som druckit det sista vattnet. Då har du inget anseende att förlora och skulle därmed i enlighet med din egoism dricka upp allt vatten.
Du menar alltså detta inte skulle vara omoraliskt??
Jag tror inte många skulle mena det, och gissar att du inte gör det heller. Jag tror det är ett omöjligt projekt att hävda att egoism inte är omoraliskt. Det går nära nog emot definitionen av moral.
Och att selektivt försvara egoismen, typ: egoism är bra, när det leder till gott, är ju rätt så poänglöst.
Vad du kanske är ute efter är: egoism bör uppmuntras, för det leder till goda konsekvenser. Men detta är något annat än att hävda att egoism är moraliskt korrekt.
/manu
Manu, eftersom jag är subjektivist ser jag moral som något personligt. Har därför svårt att säga vad som är god eller dålig moral generellt sett, utöver att vi inte har rätt att skada andra och att jag tycker att det är mänskligt att älska sig själv framför alla andra/allt annat.
Men som feminist (och liberal) har jag oerhört svårt för offerkultur. "Omoral" kanske var fel ord att använda, men det är så jag själv tycker/känner.
I fallet med vattnet: nej, jag ser det inte direkt omoraliskt om vattnet inte tillhör någon annan.
Därmed inte sagt att vi saknar empati för andra människor. Det är nödvändigt i ett civiliserat samhälle. Men empati är inte samma sak som kulturellt PÅTVINGAD altruism.
Altruisten, i vattenfallet, dricker inte en droppe själv.
Det är inget annat än sorgligt.
Ja det är väl bra att ni kan leva efter ismer men det finns oss som är känslostyrda människor. Känslor och empati (ej att förväxla med daddande med latoxar och slarvpellar).
"jag dricker inte upp allt vatten själv för att det drabbar mig senare/drabbar mitt anseende."
Fullständigt främmande för mig. Bryr mig inte det minsta om vad världen anser om mig (särskilt som alla redan bestämt sig).
Jag fortsätter vårda min godhet och uppskattning av andra människor.
Jag är nuförtiden varken särskilt road av tillspetsade teoretiska filosofiska exempel eller av dikotomiska motsättningar typ egoism/altruism. Självklart är de flesta friska människor inklusive mig och Sakine både egoister och altruister, och lyckligtvis blir vi ofta glada av att göra något bra för någon annan. Ingen arbetsplats skulle fungera om alla var rena egoister. Två saker bara:
* Manu, jag tänkte inte (i mitt exempel) att kvinnan, som hade sex med mig p.g.a. egen lust, orsakade mig obehag ;-)
* Självklart kan empati inte framtvingas. Det är just därför vi behöver en välfärdsstat, så att en hygglig levnadsnivå kan garanteras även den som inte lyckas locka fram välgörarnas empati.
Skicka en kommentar