2007-03-08

Ibland kan det bli fel igen
















Först fp-politiker, sedan vice boss i Luf! Faktiskt lite kul, även om inget stämde/stämmer. Jag har däremot suttit i Liberala ungdomsförbundets förbundsstyrelse. Kortintervjun som jag var med i för evigheter sedan handlade om yttrandefrihet och religiösa teckningar. Hur som helst: Det är egentligen tidningen, eller de som ligger bakom den, som är intressant.

"Human Etiska Föreningen".

Apropå ateister och religiösa: Jag är lite kluven när det gäller hanteringen av religiösa. De ska inte särbehandlas varken positivt eller negativt, de ska helt enkelt inte särbehandlas. Och de ska definitivt inte "få skydd mot kränkningar" i någon svepande mening. Som det är nu i samhällsdebatten behandlas de dels som småbarn i debatten; gulliga små spån som inte tål minsta lilla, dels framställs de som enbart galna (Knutby, islamistiska farbröder med skägg etc.). Jag undrar var de religiösa håller hus, i synnerhet kristna, och om de är på väg att försvinna i storstäderna. Min huvudsakliga kontakt med religiösa är när jag har skrivit något om Lucia eller yttrandefrihet; då jävlar ska jag minsann få veta hut. Kristna är faktiskt bra på att ge mycket respons.

Det ligger några nummer av Human Etiska föreningens tidning i högen av post från gårdagen. Vi får se om jag blir klokare efter att ha läst dem (de är tack och lov mindre färgglada än hemsidan...).

4 kommentarer:

Blogge Bloggelito sa...

Det finns väl ingen som orkar hålla reda på alla de där liberaaala nykterhetsförbunden.

sakine sa...

Det tror jag visst, det. De är ju intressanta om inte annat. Ja, religiösa - och deras motståndare - är spännande.



Ps. Tack för allt bloggande kring asiatiska brudar! Jammi. Ds.

Andreas sa...

Det finns väl egentligen två anledningar till att man som någorlunda intellektuell kristen oftast inte ids fäktas i debatten:

1. Någon annan mindre intellektuell religiös gör det redan och då kan man inte säga något utan guilt by association.

2. Debattmotståndaren är inte mottaglig för religionsfilosofiska argument. Mentala skygglappar i dessa frågor är otroligt vanliga. De flesta svenskar har aldrig gjort seriösa religiösa ställningstaganden, men övertygar sig gärna om att alla som gjort det är idioter.

Så nej, vi är inte försvunna. Vi har bara slutat svara folk som inte vill ha något svar.

Fredrik Lindholm sa...

De religiösa kan ju börja med att fimpa den där kollektivistiska och skenhelika ekumeniken om de vill få någon respekt.

Och om de inte slutar att vara sådana lipsillar: Kill it with fire!