2006-11-26

Föräldraförsäkring som kvinnofälla

...föräldraförsäkringens utformning är en fråga jag länge känt mig kluven inför; helst av allt skulle jag vilja att bidraget - som kom till för att öka jämställdheten - krympte rejält. Därutöver ser jag gärna att den blir individualiserad (ja, jag är mindre kluven än förr). Kom nu inte dragandes med att "omeeeh, familjerna ska bestämma själva", "valfrihet för familjen" och "förespåka inte statssocialism!". Att gnälla så är inget annat förtäckt konservatism med målet att cementera könsroller. (Har någon vettiga argument, mer än mantrat "familjen ska bestämma" lyssnar jag däremot gärna).

Angående storleken på föräldrabidragen då? För generös, så klart. För människor på mikronivå må det vara lockande att stanna hemma i all evighet med di små, men jag vill inte betala för massproduktionen av småglin. Helt vill jag se att kvinnor arbetar mer och att män tar mer ansvar för det gemensamma i familjer. Ärligt talat begriper jag inte varför kvinnor nöjer sig med mindre. Är det som Svd:s ledarskribenter brukar påstå, att det är generna som spökar? Då måste jag vara udda. Eller så är det bara vår kultur och våra system som står för fallgroparna. Som det nästan alltid är.

Här en ledare på temat.

15 kommentarer:

sevgi sa...

Hej,
Blir förvånad att höra detta från dig. Har det hänt nåt Sakine? Du som diggar Federley och en absolut nyliberal som förespråkar att staten inte ska lägga sig i nåt kommer med detta, är lite kul men man bör fundera lite på dessa svängningar som du gör! Jag säger igen bara tur att du inte är politiker på allvar. Du skulle göra lite som du vill. Antingen är du förtvivlad eller inte säker på dig själv nog. Jag såg också när du diskuterade med JK om yttrandefrihet mm. sen föreslår du att att vissa grupper ska vända sig till psykologer, det verkar som att du kan gå ner till vilken nivå som helst. Allt där du sa om staten inte ska göra och sen är du för indv. föräldrarförs. visar inget annat att det du sysslar med är oseriös. Men det roliga är att man räknar dig som liberal debattör eller som en debattör och bjuder in dig för att du har nåt att säga men aldrig hört en debattör som har den låga nivån på debatten. men det gör inget för dig antar jag bara att du är med. Det finns faktiskt duktigare liberaler som har bestämda åsikter.

sakine sa...

Jaha, så du är grinig för att jag inte tycker att staten ska förbjuda åsikter? Hah!

Då är det nog snarare du som förvånar. Du verkar ha svårt för självständigt tänkande människor som inte passar in i dina föreställningar. Men det är ditt problem (som du förhoppningsvis begriper).

Liberaler är inte eniga i föräldraförsäkringsfrågan.

Wille sa...

mer än mantrat "familjen ska bestämma" lyssnar jag däremot gärna
Kan du komma med ett enda skäl till att någon annan än de berörda ska bestämma?

Kan gissa till att det i slutändan handlar om att du tycker din åsikt eller modell är överlägsen den som folk själva skulle välja, eller hur? "Folk väljer fel!"

Jonas Barkå sa...

Skatt är stöld, duger den?

sakine sa...

Wille, det är inte för att folk väljer rätt eller fel (även om det sänker poängen med försäkringen, vars syfte var ökad jämställdhet). Jag vänder mig mot att man ser 'familj' före individ. Ge mig en anledning till att göra det.

Jonas, ja och då drar du vilken slutsats? Att föräldrabidraget ska slopas?

Dan sa...

Jättebra Sakine, äntligen en liberal som inser det absurda i att hylla bidrag till "familjer". Självklart borde det drastiskt sänkas, men först och framförallt ska det utgå per fucking jävla förälder, inte per kärnfamilj. S.k. liberalers närmast katolska förhållningssätt till frågan på den här sidan skrämmer mig utomordentligt. Skämmes tamefan!

Wille sa...

Jag vänder mig mot att man ser 'familj' före individ. Ge mig en anledning till att göra det.
Öööh? Så för att någon använder "familj" istället för ordet "individ" i ett sammanhang så blir det plötsligt befogat med lite statligt överförmynderi?
Snömos!

Vanligtvis brukar det krävas ungefär en man och en kvinna för att få barn. De två i kombination med barnet brukar vanligtvis kallas "familj". Det är lite svårt att se individen i ett vakum av egenintresse när man talar om saker som berör en familj.
Vill du inte själv "riskera" att att hamna i en situation där du inte kan ta beslut som berör dig själv i ett vakum som individ rekommenderar jag dig att aldrig skaffa ungar eller gubbe. Men det är inte så lite arrogant att påstå att din syn på individ/familj är den perfekta synen: syn och prioritering av individ kontra familj är, håll i hatten, individuell!

Smålänningen sa...

Eftersom det är flera personer som har ansvar för barnet, så är det ju också rimligt att det är dessa personer som tar ansvar för barnet. Det är barnet som är individen i den del av systemet som kallas föräldraförsäkring, inte mamman eller pappan.

Börjar man fundera på familjepolitiken (vilket jag gjorde långt innan PM Nilsson blev tvåbarnspappa, det är ju jag också nämligen) så inser man snart att vi har en rätt sjuk blandning av bidrag och subventioner.

Först har vi barnbidraget. Det är lika stort för alla barn. Nä, inte riktigt. Ju fler barn en familj har, desto mer pengar är varje barn värt. Flerbarnstillägg kallas det. Trots att småsyskon kan ärva grejer. Fler barn har en avtagande marginalkostnad, inte en tilltagande. Däremot försvåras intjänandeförmågan av fler barn.
I vilket fall som helst kan man göra vad man vill med barnbidraget. Langa in kortet i baren och supa upp det med en gång. Ingen bryr sig. Nästan bara mammor får barnbidraget. Papporna väldigt sällan.
Sen kommer föräldraförsäkringen. Den lämnar vi därhän så länge.
Sen kommer dagis. Eller förskola som det officiellt heter. Där får man en subvention på 70-120 papp om året. Under förutsättning att man lämnar bort barnen. Och det gör man ju. För när alla andra barn är på dagis så är det pisstrist för förälder och barn att vara hemma.
Om allt stöd till barn betalades ut på en gång skulle barnafödande vara mer ekonomiskt lönsamt än ett genomsnittligt jobb inom offentlig sektor, om man håller sig med en takt på ett nytt barn var 18 månad. Det skulle ju inte funka. Alltså måste stödet spridas ut på det sätt som har skett.
Vad gäller föräldraförsäkringen så kan man inte klyva den, utan att samtidigt fundera på hur VAB funkar, alltså vård av sjukt barn. Det är mammorna som vabbar, för det mesta. Vab ställer till det för arbetsgivaren, eftersom det inte kan planeras. Jag har aldrig hört en enda tvångsliberal som säger att VAB måste delas 50/50. Och så länge de inte förespråkar en sådan lösning, bör de faktiskt inte göra det för de ordinarie föräldradagarna heller. Om det inte hade varit så patriarkalt, så hade jag bett alla dessa ”liberaler” att hålla käft i kvoteringsfrågan.

/Smålänningen

Jonas Barkå sa...

Ja, det var främst att bidraget inte skulle finnas alls om jag menade. Vilket kanske inte var huvudfrågan...


Som andra redan sagt är det individen som ska få bestämma, en rätt känd liberal princip. Låt oss säga att vi har en föräldraförsäkring där grunden är att båda föräldrarna tar ut lika mycket ledig tid. Vill du då att det ska vara förbjudet för den ena att ge bort sin del till den andre för att det passar bättre och båda går med på det? Isåfall borde det vara förbjudet med all annan arbetsdelning inom ett förhållande, med lag på att har den ena jobbat deltid ett år så måste den andra göra det nästa och så vidare. Det går heller inte för sig att den ena diskar och den andra städer för den typen av frivilliga uppgörelser kan man inte betro folk med.

Kom på ett enda agument för att ha tvingat individuell föräldraförsäkring som inte lika gärna kan användas på alla andra olikheter mellan "familjens" medlemmar!

Andreas sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Andreas sa...

"Jag vänder mig mot att man ser 'familj' före individ. Ge mig en anledning till att göra det."

Eftersom de vuxna individer som skapade familjen har lovat, uttryckligen eller outtryckligen, att ta ansvar för varandra. Man kan inte först skapa en familj med kids och allt och sedan börja ropa efter jaget som man frivilligt gjort till prio två. Det är inte ansvarsfullt. Kalla det avtalsbrott om du vill. Man behöver så klart inte alltid se familjen före individen, men barnen måste självklart vara högsta prioritet.

Observera att det inte på något sätt betyder att vi borde ha skattefinansierad föräldraförsäkring. Det gemensamma ansvaret är begränsat till frivilliga kollektiv. Svenska skattebetalare är knappast ett sådant.

Anonym sa...

Meh... "individualiseringen" innebär ju inte annat än ett förbud att delegera en uppgift (i det här fallet att ta hand om små barn). Det är ett bisarrt selektivt förbud - av någon anledning ska det för djur och jävlar inte gå att delegera detta uppdrag till den man valt att bilda familj med.
Man är än så länge är fri att dela på tvätt, städning och övriga hushållssysslor. Dem delar parterna heller sällan 50-50 på, men det är inte ditt, mitt eller någon annans ensak eller problem.
Att staten öht ska betala en för att ta hand om sina barn är en absurd ordning, men att hålla på och peta in restriktioner i detta gör bara ont värre.

Benji sa...

Det bästa vore ju egentligen (om man nu ska ha något bidrag alls, i och med det absurda skattetryck vi har är det väl i dagsläget nödvändigt) om familjerna helt totalt fick välja själva vem som ska vara hemma med deras knoddar. Vissa har säkert mor och farföräldrar som gärna vill hjälpa till, det finns väl egentligen inga argument för att just de som producerat ungen tvunget ska hänga hemma med henne/honom i ett halvår...
För övrigt begriper jag inte riktigt varför mantrat om att familjer ska få bestämma själva blir så avfärdat. ALLA opinionsundersökningar som jag någonsin har hört talas om landar väl på att runt 80% av de tillfrågade vill bestämma själva över familjens försäkring. Att avfärda det känns lite "ovanifrånpolitikerperspektiv"-aktigt...

sevgi sa...

hej igen,
jag är absolut inte grinig, sådana som du finns fler av och alltid lika roligt att lyssna på er. Pajas behövs med.

Niklas Frykman sa...

Syftet med föräldraförsäkringen är inte jämställdhet, utan att överhuvudtaget göra det ekonomiskt möjligt för människor med normala inkomster att skaffa barn i ett extremt högskattesamhälle. Idag diskuteras det dock nästan enbart ur jämställdhetssynpunkt. Men visst, skrota den och det blir mer jämställt - och nativiteten lär sjunka som en sten.