Jag har tidigare beskrivit hur en hel drös kulturpersonligheter och kulturskribenter beter sig mot det folkpartistiska kulturborgarrådet i huvudstaden. Madeleine Sjöstedt, som hon heter, förminskas gång på gång; hon är liten, hon är nätt, hon kommer minsann inte från rätt klass, "tjejen från Gubbängen", hon har inte rätt arv (ja, de använder ordet arv), hon sägs censurera (oklart vad) och beskrivs som diktator.
Stockholms kulturnämnds stöd till det fria kulturlivet har, under Sjöstedts tid, höjts från cirka 70 miljoner kronor 2006 till 110 miljoner kronor 2014. Observera: Påhoppen handlar inte om själva politiken, utan om rent förakt mot en politiker som uppfattas som folklig och som är liberal.
Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, som tidigare har blivit publicerad i DN med en fras som "Den magra om huvudet" (var i hela friden håller tidningens redaktörer hus?) om Madeleine Sjöstedt, fortsätter håna.
Nu har Ekman gjort en arbetsplatsdokumentär, ”Den dramatiska asylen” – 50 korta avsnitt filmade med mobil och utlagda på nationalscenens hemsida. I detta klipp säger sig "Madeleine Sjöstedt" bland annat vara Stockholms stadsteaters chef Benny Fredrikssons avföring.
Av en anledning borde Madeleine Sjöstedt sluta som kulturpolitiker.
Och det är för att ersättas av någon som låter oss slippa betala ett enda skatteöre för patetisk mobbning.
5 kommentarer:
Å andra sidan gör nog den här sortens hets inte stort intryck utanför den lilla chica publik som fnissar av skräckblandad förtjusning åt allt som en artist lyckas förknippa med tarmfunktionen. Om kulturfrågorna hade varit de avgörande inför hösten, då hade Ekman m fl kunnat ställa till det ordentligt för sina kamrater i politiken.
Lär göra varken till eller från för politiken, det jag reagerar på är den ruttna mobbningen. Klassföraktet.
Tyvärr är mobbning något som kulturvänstern har satt i system, Sjöstedt är knappast det enda mobboffret tyvärr. Det är bara obehagligt.
Fast mobbningen och härskarteknikerna biter bara om de kommer från människor man har något slags grundläggande respekt för. Har de sedan tidigare straffat ut sig med lögner, diktaturvurm och vidrigheter, finns det ärligt talat inte någon anledning att lyssna på ens ett endaste ord från mobbarnas håll. Sett ur det perspektivet blir deras illvilja istället en hedersbetygelse.
Jag fattar inte varför hon mobbas för att komma från Gubbängen, för det gör hon definitivt inte. Vi gick i samma klass i åratal och det var låångt ifrån Stockholm. Fast vi var en gång på skolresa till Stockholm och stötte på Palme i Riksdagshuset, faktiskt. I den vevan gick hon med FP. Att hon som student kan ha bott i Gubbängen är en annan sak. Vad vet folk om hennes "klasstillhörighet"? Löjligt.
Skicka en kommentar