Jag håller med SD mycket i sin kritik men inte alls den typen av retorik som Avpixlat och dess kommentarer har. Egentligen finns det inget som helst forum för oss som befinner sig på SD:s anständiga sida. Jag undrar egentligen om SD själva vill ha oss med annat än som lydiga väljare?
Som bekant är jag så långt ifrån SD man kan komma och inte ett spår av rasist. Och jag tycker du var strålande i publicistklubbens debatt, men kolumnen idag känns konstig. Sådär enögd som du aldrig varit. Jag tror nämligen att svepande demonisering av ett parti och dess sympatisörer i storleksordningen 10% utan att beröra sakfrågor som Linderborg m.fl. satt i system bara stärker SD, vilket inte känns helt bra.
OBS detta handlar inte om hat! (utan är bara en fundering från en läsare) Du är bra! Jag gillar dig! Trist för dig med tråkiga mail. Men när man är en offentlig person får man tyvärr tåla mer än andra (tänk bara på kungen… Men hot och annat rent olagligt ska naturligtvis anmälas – detta precis som andra brott mot svensk lag.
Men, att även du i din senaste inlaga i Expressen hemfallit åt språkbruket att använda det onyanserade ordet isalmofob gör mig lite förvånad. För mig är det är ett ord som är till för att inpränta skamkänsla… tycker du illa om islam har du en sjukdom. Det är också ett sätt att demonisera människor, titta på dessa motbjudande människor, så sjuka att de inte förstår att man inte får kritisera just den religionen… Han som jag tror myntade ordet islamofobi – att det är en sjukdom att ogilla islam hette Mattias Gardell. Den som har gott minne kan också erinra sig hans artiklar i DN där han bland annat menade att det där med kriminalitet och stenkastning på utryckningsfordon i vissa förorter bara var rasistiska påhopp. Nu när sanningen för länge sedan hunnit ikapp har den förnekelsen tystnat, men den minst sagt underliga egenheten att märka de som inte uppskattar islam med en psykisk sjukdom lever kvar. Var har vi förresten gjort av alla protestantfobier, katolikfobier eller Jehovavittnes fobier?
Hälsningar från en diskbänk någonstans i Sverige, där fula tankar som att stänga gränsen för alla kriminella bedragare gror i huvudet… (Men jag vågar inte ens viska att jag inte tycker att det är ok att ”alla” ska får tillträde här i vår fina rättighets o snällhetskultur.) ps Jag brukar läsa en blogg som jag kan rekommendera: http://meritwager.wordpress.com/ hon skriver om sanningar så att det kryper i skinnet av obehag. Varför gör vi inget för att stävja uppenbara bedragare? Varifrån kommer denna förnuftsstridiga ”tystnadskultur?
Jag hoppas att du inte såg mitt inlägg som ett lågt påhopp eftersom du valde att inte publicera det. Men det är okej. Jag ville bara säga att det är bra att du får ett nästan massivt twitter-stöd efter Åsa Linderborgs påhopp på dig, och där kan man verkligen tala om påhopp.
Trots att jag inte kan sympatisera med Linderborg, Mazetti m.fl så kan jag ändå förstå lite varifrån de betraktar världen.
I debatter som rör upp känslor så kommer personpåhopp obönhörligen fram. Det beror på att många inte kan uttrycka vad de egentligen känner och inte har den vassa pennan de önskar. Jag tror att de ofta är samma kategori som tar till knytnävarna när orden tryter i verkliga livet. När man vill väcka uppmärksamhet och göra ett riktigt avtryck så gäller det ju att trampa på meningsmotståndarens förmodrat ömma tå. Utseende och sexuell läggning har alltid fungerat. Etnisk bakgrund och numera sexistiska utfall, ofta med hot används frikostigt och är bedrövligt. Det ska naturligtvis inte tolereras alls. Som etnisk svensk mitt i livet så har man faktiskt en liten gräddfil. Man kan kallas för vad som helst men det biter liksom inte riktigt. Jag och andra män borde inse att vi har det ganska lätt och vi behöver inte forcera dörrar och hinder.
Denna insikt saknar tyvärr alltför många av mina "gelikar" och jag tror att feministerna retar sig oerhört på detta faktum.
Nu blev det konstigt. Den person som skrivit vettiga saker förut, har den blivit ersatt med en annan Madon?
Det verkar som att ALLA, oavsett vad man gör eller tillhör, får tokiga mail. (Jag får inga mail alls nästan, därför jag inte är offentlig) Är emellertid ganska trött på att läsa om andras skit-mail. Har en stark känsla av att de kommer från en mycket begränsad grupp som gillar att bli uppmärksammade. Och uppmärksammade blir de sannerligen. Kanske man skulle sluta med den uppmärksamheten?
10 kommentarer:
Håhåjaja. Hur hade det inte sett ut utan det sansade mellanläge du representerar. Keep on truckin´!
Jag håller med SD mycket i sin kritik men inte alls den typen av retorik som Avpixlat och dess kommentarer har. Egentligen finns det inget som helst forum för oss som befinner sig på SD:s anständiga sida. Jag undrar egentligen om SD själva vill ha oss med annat än som lydiga väljare?
Som bekant är jag så långt ifrån SD man kan komma och inte ett spår av rasist. Och jag tycker du var strålande i publicistklubbens debatt, men kolumnen idag känns konstig. Sådär enögd som du aldrig varit. Jag tror nämligen att svepande demonisering av ett parti och dess sympatisörer i storleksordningen 10% utan att beröra sakfrågor som Linderborg m.fl. satt i system bara stärker SD, vilket inte känns helt bra.
Hej Sakine!
OBS detta handlar inte om hat! (utan är bara en fundering från en läsare)
Du är bra! Jag gillar dig!
Trist för dig med tråkiga mail.
Men när man är en offentlig person får man tyvärr tåla mer än andra (tänk bara på kungen…
Men hot och annat rent olagligt ska naturligtvis anmälas – detta precis som andra brott mot svensk lag.
Men, att även du i din senaste inlaga i Expressen hemfallit åt språkbruket att använda det onyanserade ordet isalmofob gör mig lite förvånad.
För mig är det är ett ord som är till för att inpränta skamkänsla… tycker du illa om islam har du en sjukdom. Det är också ett sätt att demonisera människor, titta på dessa motbjudande människor, så sjuka att de inte förstår att man inte får kritisera just den religionen…
Han som jag tror myntade ordet islamofobi – att det är en sjukdom att ogilla islam hette Mattias Gardell. Den som har gott minne kan också erinra sig hans artiklar i DN där han bland annat menade att det där med kriminalitet och stenkastning på utryckningsfordon i vissa förorter bara var rasistiska påhopp.
Nu när sanningen för länge sedan hunnit ikapp har den förnekelsen tystnat, men den minst sagt underliga egenheten att märka de som inte uppskattar islam med en psykisk sjukdom lever kvar. Var har vi förresten gjort av alla protestantfobier, katolikfobier eller Jehovavittnes fobier?
Hälsningar från en diskbänk någonstans i Sverige, där fula tankar som att stänga gränsen för alla kriminella bedragare gror i huvudet…
(Men jag vågar inte ens viska att jag inte tycker att det är ok att ”alla” ska får tillträde här i vår fina rättighets o snällhetskultur.)
ps Jag brukar läsa en blogg som jag kan rekommendera: http://meritwager.wordpress.com/ hon skriver om sanningar så att det kryper i skinnet av obehag. Varför gör vi inget för att stävja uppenbara bedragare? Varifrån kommer denna förnuftsstridiga ”tystnadskultur?
Tack för att ni läst!
Ps. Alla fegisar som ägnar sig åt låga påhopp och hot får hålla sig till Avpixlat. Här publiceras ni inte. Ds.
Jag hoppas att du inte såg mitt inlägg som ett lågt påhopp eftersom du valde att inte publicera det. Men det är okej. Jag ville bara säga att det är bra att du får ett nästan massivt twitter-stöd efter Åsa Linderborgs påhopp på dig, och där kan man verkligen tala om påhopp.
Trots att jag inte kan sympatisera med Linderborg, Mazetti m.fl så kan jag ändå förstå lite varifrån de betraktar världen.
I debatter som rör upp känslor så kommer personpåhopp obönhörligen fram. Det beror på att många inte kan uttrycka vad de egentligen känner och inte har den vassa pennan de önskar. Jag tror att de ofta är samma kategori som tar till knytnävarna när orden tryter i verkliga livet. När man vill väcka uppmärksamhet och göra ett riktigt avtryck så gäller det ju att trampa på meningsmotståndarens förmodrat ömma tå. Utseende och sexuell läggning har alltid fungerat. Etnisk bakgrund och numera sexistiska utfall, ofta med hot används frikostigt och är bedrövligt. Det ska naturligtvis inte tolereras alls. Som etnisk svensk mitt i livet så har man faktiskt en liten gräddfil. Man kan kallas för vad som helst men det biter liksom inte riktigt. Jag och andra män borde inse att vi har det ganska lätt och vi behöver inte forcera dörrar och hinder.
Denna insikt saknar tyvärr alltför många av mina "gelikar" och jag tror att feministerna retar sig oerhört på detta faktum.
Tyvärr har jag ingen bra lösning :-(
Lite förvånande att du använder uttryck som normalt förknippas med namn som Andreas Malm och Mattias Gardell. Och "hen"..stödjer du verkligen det?
Nu blev det konstigt. Den person som skrivit vettiga saker förut, har den blivit ersatt med en annan Madon?
Det verkar som att ALLA, oavsett vad man gör eller tillhör, får tokiga mail. (Jag får inga mail alls nästan, därför jag inte är offentlig) Är emellertid ganska trött på att läsa om andras skit-mail. Har en stark känsla av att de kommer från en mycket begränsad grupp som gillar att bli uppmärksammade. Och uppmärksammade blir de sannerligen. Kanske man skulle sluta med den uppmärksamheten?
kkj
På tal om Avpixlat: http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/21/slutsatser-efter-att-ha-l-st-avpixlat-i-ett-halv-r
Min reflektion: ja,där ser man....
kkj
Skicka en kommentar