2012-10-28

Hemskolning och föräldrars makt över barn

Det var länge sedan jag fick så många reaktioner som på gårdagens spalt. Frågan engagerar verkligen, och flera principer krockar emot varandra. Barn-förälder, familj-stat. Andra som bloggat är Jens Fagerlund och Ann-Mari.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fortsätt såhär, du är bäst!

Arthur sa...

När man funderar över hemskolning är det av intresse att komma ihåg att verkligheten alltid skiljer sig från idealet. I Din artikel verkar Du komma ihåg det i fråga om hemskolning men inte i fråga om allternativet, att vara kvar i en allmän skola. Skolan är inte sällan någorlunda duglig men man måste komma ihåg att när det går snett så finns det få miljöer i samhället tillåts utveckla sig till något hemskare.

Det kan vara fråga om mobbning där skolpersonal tolererar missförhållanden och skuldbelägger offret; det kan vara fråga om en oduglig undervisning som bedrivs av lärare som slår ifrån sig föräldrarnas kritik eller en farlig, nerdekad och förslummad social miljö. Ibland så härör problem från en bristande förståelse hos den kommunala förvaltningen för vikten av kunskaper. Det måste finnas en utväg i form av att helt enkelt ta sina barn ur en verksamhet som skadar dem.

Föräldrar med en sofistikerad utbildning och med ett kvalificerat yrke som referensram är ofta frustrerade av att deras barn skall undervisas av lärare som är ger ett enfaldigt intryck, är vida mindre kunniga än de själva i fråga om i stort sätt allt och låter undervisningsmiljön förfalla till någonting som är helt bortom det som skulle accepteras i deras liv. Sådana föräldrar klagar ofta på att barnen ingenting lär sig i skolan utan får alla kunskaper och färdigheter av dem i hemmet. Då ligger det nära till hands att byta obehaget och tidsspillan i skolan mot hemundervisning, kanske med hjälp av några timmar i veckan med en informator.

Den hemskolning som anhängarna kämpar för är nästan alltid den sista utvägen för att rädda sina barn sedan skolan inte fungerat och inte kunnat förmås att fungera. Det är inte fråga om sektmedlemmar utan om föräldrar som vill ge sina barn en framtid. Jag tror att även Du förstår att i regel är föräldrar förnuftiga och att i regel är föräldrarnas kärlek till sina barn större än kommunens.