2012-05-21

Etnisk svensk, jag?

När jag läste den väldigt intressanta kursen "Nationalism och etnicitet", på Södertörns högskola för över tio år sedan, fick vi lära oss att etnicitet anspelar på blodsband och ras. Häromdagen skrev jag att jag inte är etnisk svensk på min facebooksida. Få hade invändningar. En del nationalism - såsom den svenska och tyska - bakar in etnicitet i nationalismen. Andra - den amerikanska - gör det inte. Håller det på att förändras? En av de klokare debattörer jag vet, Nils Lundgren, skriver följande: "Min syn är att etnicitet är ett exaktare uttryck än utlandsfödda eller första generationens invandrare i detta sammanhang, även om det är svårt att kvantifiera. Låt mig ta några konkreta exempel. Sakine Madon, Maciej Zaremba, Dilsa Demirbag-Sten, Marian Radetzki, Nalin Pekgul och Theodor Kallifatides är alla födda utomlands, men är centrala gestalter i svenskt offentligt liv, inte som ledare för minoriteter, utan på grund av att de är etniska svenskar med lysande begåvning. Etniska svenskar? Javisst! De talar och skriver en lysande svenska, de är djupt förtrogna med Sveriges samhällsskick, seder och värderingar, maktförhållanden, politik och historia, litteratur, konst och populärkultur. De svänger inte rökelsekaren framför det svenska för att smälta in utan deltar med liv och lust i kritik och försvar av det svenska. Det är det som är definitionen på svensk etnicitet."

12 kommentarer:

Ulf sa...

Tja, jag misstror (och misstycker) om blodsbanden personligen - jag uppfattar det som ett löst sammansatt begrepp.

Men det är väl så att blodsbanden räknas, om de räknas.

Det vill säga, för den gemenskap det nu handlar om, om det är viktigt för dem att kunna räkna med blodsband så är det det.

Historiskt har det varit så, framför allt i Tyskland som ju haft bestämmelsen i sin lagstiftning att den som kan påvisa "tysk härkomst" alltid haft rätt att invandra. Men å andra sidan är ju Tyskland också historiskt ett bevis för motsatsen - det under lång tid splittrade tyska riket har ju haft en kulturell identitet som varit mycket starkare än dess uppdelningar.

Det finns en anledning till att vi t.ex. talar om "den tyske målaren Caspar David Friedrich", trots att han råkade födas i Sverige och det under den tid han var verksam som målare inte ens fanns en till namnet existerande "tysk" nation. Och inte är det framför allt på grund av hans blodsband...

Anonym sa...

Carl Bildt tweetade nyligen det här: "In the 2000 census, more than 123,000 residents of the metropolitan region of Chicago cited Swedish as their main ethnic identity."

sakine sa...

Obs: skriv signatur/nick och inga personpåhopp tack.

juliushjort sa...

Visst kan man kalla vem som helst för etniskt svensk. Inget fel i det. Personligen tror jag dock att problematiken däri ligger i att många känt ett behov av begreppet "etniskt (valfri nationalitet)" som en skarpare åtskilnnadsmarkör än medborgarskap, och att de flesta lägger ungefär samma värdering i dylika begrepp, trots att det är så svårdefinierat. Gör man begreppet mer inkluderande så tillför man möjligtvis en munterhet till det, men samtidigt urvattnar man det med den eventuella följden att det kommer ett nytt begrepp som står för det som "etniskt" tidigare stod för...
Mvh Julius Hjort

Kristian J sa...

Jag tycker nog också att du inte är etnisk svensk. Inte för att det har någon betydelse....vem bryr sig. Men man kan ju göra det till en stor sak om man inte har något vettigare att syssla med

kkj

Anonym sa...

jag är etnisk svensk inte du, mitt namn är svenskt svenska föräldrar

Anonym sa...

Jag ser tre saker som gör att man är svensk eller inte. Etniciteten (eller varför inte säga ursprung?), medborgargskap och om man känner sig svensk helt enkelt. Alltså, nån unge i Afrika som snöar in på svensk kultur, mat o s v så pass att hon känner sig svensk kan jag se som svensk. Ursprung är inte allt. Följde en lång och efterbliven diskussion om etnicitet på Flashback och får väl inse att inte alla ser det på samma sätt men det är hur man känner sig som gäller.

/Xeno

David sa...

Sakine: Är inte nationalist själv men nog bör man kunna tala om etniska svenskar även om gränsdragningen är mycket flytande. Jag är gärna inkluderande mer än exkluderande.

En fråga som du kanske kan svara på? Hur pass inkluderande är man i Kurdistan? Räknar man Turkar, Irakier och Iranier boende i "Kurdistan" som etniska Kurder? Skulle jag vara en etnisk kurd om jag flyttade dit? Är kurd ett tankesätt eller etnicitet?

Anser du förresten att det behövs ett självständigt Kurdistan eller duger det att vara en del av något större, exempelvis Turkiet? Anser du att nationsgränser är av godo eller ondo för Kurdistan? Jag är inte raljerande nu utan undrar faktiskt.

Nu blir jag dock något raljerande: Anser du att Södertörn är en riktig högskola eller ett politiskt Lysenko-projekt? :-)

groda.eu sa...

Via Sakine Madon ser groda.eu att Nils Lundgren, mannen bakom Junilistan, har lanserat ett nytt etnicitetsbegrepp. Lundgren anser att Sakine Madon, Theodor Kallifatides och några till är etniska svenskar eftersom de ”talar och skriver en lysande svenska”. Detta appropå Fredrik Reinfelds berömda ”etniska svenskar mitt i livet uttalande” (vilket groda.eu, redan skrivit om). Frågan blir då, med denna nya definition, till vilken etnisk grupp hör Björn Ranelid? Isabella Lövengrip? Tomas Brolin?

Nomen Nescio sa...

Jag brukar mer objektivt definiera etnisk svenskhet prototypiskt och relativt i stället för absolut, men en av utgångspunkterna är förstås det populationsgenetiska och i realiteten det fenotypiska: hur man ser ut. Kan även tillägga medborgarskap, födelseland och hur man väl behärskar språket och de minsta gemensamma nämnarna när det gäller värderingar. Dessutom bör det finnas en mer subjektiv aspekt med i bilden, hur man vill uppfatta sig själv.

Utifrån de objektiva kriteriena torde Sakon vara en bit från prototypen, men inte jättelångt heller eftersom personen i fråga enligt mig veterligen har bott här länge, är välintregrerad, talar fläckfri svenska, samt är vit.

Swedish Dissident sa...

Svenskhet brukar jag mera objektivt definiera prototypiskt, som något delvis relativt och flytande över ett kontinuum. Några av kritierna är det fenotypiska utseendet, födelseland, medborgarskap, språknivå och beteende. Sedan finns det givetvis en mer subjektiv aspekt - hur man uppfattar sig och vill bli uppfattad av andra.

Anonym sa...

Hmm .... etnisk svensk är man om man har minst några generationer med god inblandning av andra etniska svenskar i 'härstamningen'. Bästa vännen med en pappa från Schweiz och svensk mamma är inte etnisk svensk, han är halvscweizare (vem bryr sig, han är så *svensk* som man kan vara) och adopterade sonen från Rumänien är inte heller etnisk svensk trots ett svenskklingande namn. Han är etnisk Rumän. Etnicitet är rätt enkelt tycker jag även om gränserna inte är knivskarpa, de behöver de inte vara heller. Det är ett beskrivande ord för många försöker få att vara rasistiskt.