Välmenande antirasister sviker både förövare och offer
Uppdatering: Det har kommit in en hel del reaktioner. Känns lite speciellt att få beröm från både vänsterpartister, sd:are och dn-skribenter för en och samma text. En väldigt jobbig sak, men bra för att folk pratar om det, är att läsa alla mejl och skriverier om människor som råkat illa ut. Eller vars barn råkat illa ut. Och hur skola och rättsväsende svikit.
Läs även Per-Åke Fredriksson.
5 kommentarer:
high five!
Det är speciellt att få beröm av både vänsterpartister, sverigedemokrater och DN skribenter för en och samma text. Men samtidigt blottlägger det hur lika vi tycker runt detta. Jag tror dom allra flesta som inte är extremister tycker att folk ska behandlas lika oavsett bakgrund och hudfärg. Det är väldigt bra, och tacksamt att Du skriver om detta Sakine, det är också bra att läsare hör av sig med berättelser runt egna erfarenheter, så att det uppmärksammas och kommer upp på bordet. Ett stort problem är ju att sånt här ofta, läs alltid, tycks stanna inom skolans fyra väggar, eller vart det nu än är sådant här sker, så finns det en olycklig nedtoningsfaktor som gör att sådant här ofta inte når t ex politiker i rättan tid. Man blir inte uppmärksammade på hur angeläget problem det här här förens det nåt astronomiska proportioner. När det gäller judarnas situation i Malmö, tänker jag på att kommunledningen faktiskt var för dåligt informerade då skolor och liknande inte rapporterat in hur allvarlig situationen blivit. Det är säkerligen liknande här. Den här nedtoningsmentaliteten måste upp på debatt, och man måste också förändra attityder inom myndigheter. En ny värdegrund, där man inte gör skillnad på folk beroende på hudfärg, utan där offer är offer, och förövare är förövare, oavsett om du är mörk, vit, brun, röd, gul eller alien, vore en bra start.
Jag tycker det är tråkigt att man slentrianmässigt måste fortsätta slänga ur sig epitet som rasism och främlingsfientlighet kopplat till Sverigedemokraterna, som Per-Åke Fredriksson gjorde, i sin annars insiktsfulla bloggpost. Finns ingen rasism eller främlingsfientlighet i SD's politik. Detta är ett problem som borde stå över partifärg och politisk pajkastning, låt oss istället göra gemensam sak för att förändra den ohållbara situationen. Hur oense man än kan vara om andra sakfrågor.
M, highfive tillbaks.
Skeåning, poänger! Men angående SD: deras nyligen slopade formulering (i partiprogrammet) om ETNISK homogenitet har jag svårt att tolka på annat sätt än rasistiskt. Om jag får konstatera det torrt och objektivt.
Däremot håller jag med om att r-ordet används slafsigt i tid och otid, och att fixeringen vid SD är smått bisarr.
Att de ändrat riktning nu kan få betydelse. Och det är bara att välkomna.
Där fanns några formuleringar i det gamla princip-programmet som var direkt frånstötande. Jag är själv allergisk mot sådana typer av etnisk indelning. Det princip-programmet antogs flera år innan Jimmie Åkesson tog vid, och jag tror t.o.m. innan Sten Andersson gick med i partiet? Det är otroligt att man inte har uppdaterat det tidigare för att bättre spegla dagens SD. Det har varit direkt kontraproduktivt. Det är iaf skönt att det äntligen är gjort, och att en överväldigande majoritet röstade igenom det. Det återstår att se hur mycket betydelse det får att man nu tydligare valt inriktning och ideologi. Jag tror man valt en inriktning som det kommer vara ett växande behov av. Återstår dock att se också om några partier åker ur nästa val, då kan det få ännu större betydelse.
Sedan kommer man aldrig ifrån att det förmodligen hade varit bättre för Jimmie och gänget att startat ett nytt parti istället för att gå in och reformera, så hade man sluppit det bagaget tidigare. Jag tror också utvecklingen hade gått snabbare med både tillströmning av väljare, rekrytering av såväl nya som etablerade politiker. Dock är jag tveksam om media (på det stora hela, finns ju undantag) hade agerat så mycket annorlunda, man behandlar ju t ex fremskrittspartiet och andra partier i Europa med helt annan historia på liknande sätt, gjorde man ju även med NY Demokrati, så just där tror jag inte det hade spelat så stor roll. Nu blev det mycket SD här igen... =))
Kanske den mest bisarra fixeringen tycker jag är att man hela tiden förhåller sig till huruvida någonting ska gynna Sverigedemokraterna eller inte, har ju t.o.m. gått så långt att man inte vågat föra sin egen politik ibland.
Håller med!
Skicka en kommentar