2011-11-12

Dagens kolumn om hedersförnekandet

Nej, barnaga är inte hedersvåld.

2 kommentarer:

Julius Hjort sa...

Bra artikel, känns på något sätt skönt att veta att du finns där ute, en förnuftig människa som inte sätter egennytta eller feghet i första rummet utan som står upp för din sak.

Ska jag komma med konstruktiv kritik så skulle det kanske vara att artikeln kunde vara något längre, för att motsvara behovet av moteld mot dumheten. Rent visuellt skulle det på något sätt se bra ut med en tio rader till, som du säkert skulle kunna fylla med motiverade och intressanta aspekter, men det kanske är en fråga om platsbrist.

Här är i alla fall en länk med en fin gestaltning av hur rädsla i sin renaste form ser ut:

http://www.youtube.com/watch?v=KqKTMIgE4Hc

När jag ser gubbarna på gatan i klippet tänker jag på de i Fredens hus i Uppsala

Mvh Julius Hjort

Anonym sa...

Hej

Mycket bra.Jag blev slagen som barn men att jämföra det med hedersvåld är för mig absurt.Det hade inget med heder att göra utan en då olycklig frustrerad far.Därtill på 70-talet ansågs det också som ganska normalt.Vare sig hedersvåld eller aga är bra men det finns ibland grader också i de helveten som definerar våld.Mycket olycklig utställning....