Uppfriskande att slippa ännu en "EU behöver mer samarbete. Inte mindre"-ledare på DN. I dag skriver hon om en kurdisk politikers - Demirtas, som sitter i det turkiska parlamentet - Stockholmsbesök samt bristen på avståndstagande från PKK på något ABF-seminarium. Demirtas "manade till fredlig kamp för kurdernas rättigheter" skriver Ström Melin. Men eftersom Demirtas inte ägnade seminariet åt att fördöma PKK bör svenska partier inte ha något med BDP att göra, lyder resonemanget.
Ström Melin har till och med synpunkter på att "Han [Demirtas ]gav inga kommentarer till att premiärminister Erdogan därefter har förklarat att de kurdiska rebellerna 'kommer att drunkna i sitt eget blod'."
Varför frågade hon inte Demirtas, på engelska, i samband med eller efter seminariet? Kan det finnas risker för honom att tala fritt om för Turkiet så hyperkänsliga frågor? Hon måste vara medveten om att folkvalda kurdiska politiker fängslas i Turkiet. Satt hon alls kvar under seminariet? Eller har hon redan sin bild klar?
Den som vill läsa det hittills bästa inlägget om frågan bör inte missa Aron Lund på Expressen. Följande mening ringar in kärnan i konflikten: "PKK är ett problem, men knappast huvudproblemet."
PS. *Annika heter hon visst, inte Lena. Tack du uppmärksamma läsare. DS.
8 kommentarer:
Ett problem med PKK är att det är ungefär vad många svenskar känner till om kurdisk politik, och därför upplever vi det som huvudproblemet.
Kan förstå att folk i gemen inte orkar sätta sig in i alla konflikter utomlands.
Kanske just därför det blir extra meningslöst med alla dessa grunda ledartexter.
Lena Ström Melin har inte koll på mycket när det gäller mellanöstern, ungefär som SVD:s stolpskott Bitte Hammargren.
"Ett problem med PKK är att det är ungefär vad många svenskar känner till om kurdisk politik, och därför upplever vi det som huvudproblemet."
Det är absolut det enda som svenska medier rapporterat om från kurdisk politik. Hur fan skall folk veta mera, åka dit själva på en studieresa med intervjuer av kurdiska politiker?
Nä, folk orkar inte sätta sig in alla konflikter. Och kurdisk politik står kanske inte högst på dagordningen när man slår upp dagens tidning.
Nu är det ju så att Turkiet står på listan över nationer som vill bli EU-medlemmar, och våra ultraglobaliserade politiker som gärna vill framstå som hela världens samvete men fullständigt skiter i att det brinner i våra förorter, också vill att Turkiet blir en EU-medlem. Varför de vill det har jag eller någon annan, ingen aning om, de vill kanske bara framstå som allmänt kosmopolitiska. Just därför äger det ett visst intresse vad som sker i Turkiet och Turkiska Kurdistan.
Man ska nog akta sig för att anklaga andra för att inte vara tillräckligt uppmärksamma när man själv inte ens vet vad författaren heter. Sten, glashus, osv.
Fast även Aron Lund uttrycker sig lite slarvigt.
(Till er som läser mitt inlägg: var vänliga och läs till slutet eller inte alls.)
På sätt och vis finns det natutligtvis ett politiskt förtryck mot alla kurder i Turkiet, eftersom användningen av kurdiska är begränsat och att en stor majoritet av landets befolkning samt i högsta grad militären är hyperkänsligt för allt som något avlägset viss kan tolkas som stöd för separatiska idéer.
För att göra det hela värre är det ju också så att om du har kurdiskt usprung och kommer från vissa delar av östra Turkiet kommer du alltid få leva med misstankar om att vara knuten till PKK.
Men samtidigt, om du är kurd, född i Istanbul och inte otroligt fattig och inte deltar i politisk aktivism relaterad Kurdistans autonomitet (oändligt många om, jag vet) behöver du nog inte ha några större problem. Turgut Özal anses av de flesta turkar jag känner som kurd, t.ex.
Jag pratade för ett tag sen med en svensk kompis om det här och hon blev förvånad när jag sade att kurder faktiskt hade rösträtt i Sverige. Jag vet också att många som tar del av svensk media tror att det finns en generell rasistisk ideologi mot kurder i Turkiet.
Grejen är: det som verkligen finns är nästan lika illa som om det rådde allmän rasism, eller om alla kurder saknade rösträtt. Men det är annorlunda. Och det är synd att det nästan är omöjligt att begripa hur det verkligen är genom att läsa svensk media.
sven holmström:
".....Men det är annorlunda..."
På vilket sätt då, kan du vara lite mer konkret?
- siis
Turkiets inställning till kurderna baseras inte på rasism. I Turkiet är en slags turknationalism att se som statsideologi, alla ska med kan man säga. Turkarna skiter i om du är kurd eller georgier så länge du är beredd att förneka det och kalla dig turk och tala turkiska. Nu är det ju så att alla naturligtvis inte är intresserade av att förneka sin identitet, men om man vägrar omfamna det turkiska har dock följden varit mord, misshandel och fängelse. Därav PKK.
Att enbart skrika terrorist efter PKK är en förenkling av verkligheten. Det är lite folkpartistiskt att skrika terrorist och därmed köpa sig rätten att inte tänka längre, men alla bör inte behöva bete sig så.
Skicka en kommentar