Via Jonas Morian ser jag att Södertälje kommun inte gärna tar i flaggfrågan. I många kommuner flaggas det med EU-flaggan på EU-dagen och så vidare, så varför inte flagga med regnbågsflagga denna vecka? Ingen fråga man ligger sömnlös om nätterna för, kanske, men motståndet säger en del.
Efter en vår i Göteborg fick jag bekanta mig mer med den socialdemokratiska konservatism som finns i vad som kallas "traditionell arbetarstad". Som livsstilsliberal marknadsliberal stockholmare passade man inte in, om jag får uttrycka det försiktigt. Det finns förvisso en tradition av porrbutiker på Andra Långgatan och Susanne Dodillets avhandling "Är sex arbete?" kom ut på Göteborgs universitet i våras, men lokalpolitiker har velat förbjuda skyltar till stråk med många postituerade och idiotfeminister har kastat stenar mot strippor och tänt eld på klubbar. Det går säkert åt rätt håll, men Göteborg känns - om man får summera - helt enkelt några år efter i frågor som rör feminism och HBT.
Kanske beror Södertäljesossarnas motstånd mot Prideflaggandet på samma "kultur". Det är ju inne att vara "antietablissemang", det vill säga "anti Stockholm" och "anti politiker från Stockholm" (läs: Sahlin & Co) också. Till viss del beror det säkert också på rädslan för att uppröra ortodoxa kristna i kommunen. Samtliga partier har konservativa grenar - men gissningsvis är "sprickan" mellan partiledning och gräsrot som störst inom det största partiet. Ska bli intressant att se hur Sahlin tacklar det.
Här en DN-artikel om flaggbråket.
22 kommentarer:
Vaddå nationell bögvecka? Herregud vart är Sverige på väg?
Moget, Roberth.
Vi är väl med i Eu eller...
Visste inte att det var möjligt för kommuner att bli medlemmar i Pride Stockholm
Ja, det är väl en definitionsfråga om länet eller bara "staden" ska ingå i "Stockholm Pride".
Det intressanta är egentligen det centerpartisten sa: att det inte är tryggt att vara homosexuell i Södertälje.
Men det är faktiskt en helt annan diskussion.
Hmm, inte om du läser hela mitt inlägg. Försöker ge några rader till konservatismen - i traditionella s-kommuner och i det här fallet i kombination med en stor ortodox kristen befolkning.
Kopplingen till sahlin e bara en utfyllnadsmening.
H/Tjoohoo!
H, skillnaden mellan gammelsossar och nysossar intresserar mig. Precis som den mellan gammelmoderater och nymoderater. Osv.
Ok för att du vädrar en del fördomar om vissa typer av kommuner/dess invånare, men kärnfrågan var faktiskt huruvida det är rimligt att en stad utanför Stockholm skall förväntas regnbågsflagga bara för att ett halvkommersiellt jippo (om än med pk "budskap) ordnas där. Och som sagt man kan kanske köpa flaggning i Södertälje också, precis som man tydligen gör i Stockholm.
Sen vet jag faktiskt inte riktigt hur det står till med tryggheten för homosexuella i Södertälje, dvs om den skiljer sig från andra orter - får försöka kolla upp det.
Tja, jag lär ju vara mer bekant med Södertälje och kommunens befolkning än vad exempelvis du är.
Läs inlägget: jag sätter inte fokus på flaggfrågan (redan i inledningen inser förhoppningsvis de flesta det).
Ointressant att svara på fånerier.
Jo - det är ju ett av mina problem - jag har så svag relation till Södertälje och dess befolkning.
Ett annat tycks vara att jag ägnar mig åt fånerier.
Ett tredje tycks vara att eftersom du ägnar två stycken av tre åt flaggfrågan och i det tredje överför dina nyliga erfarenheter från konservativa staden Göteborg så borde jag förstått att du i själva verket inte bara låter bli att ligga sömnlös inte alls bryr dig om den frågan.
Sålunda - jag vet inte men tror inte att bakom flaggfrågan ligger någon rädsla att ta upp HBT-frågor i kommunen (alltså Södertälje som är min kommun).
Delar däremot helt din avslutande frågan när det gäller partiledning versus gräsrot och hur den hanteras, inte minst i mitt parti.
Tja, vi kan ju ha olika föreställningar - efter egna erfarenheter - om vad som styr politiken i Södertälje.
Jaså, två stycken om flaggfrågan? Hur gammal är du?
Varför blev min ålder plötsligt av intresse?
Kanske är det inte förvånande att prostitutionsliberalismen är stark i konservativa miljöer. Mannen arbetar, den skötsamma kvinnan lagar maten & tar hand om barnen och hororna tillfredsställer männen när de skötsamma kvinnorna inte orkar. Var och en sköter sitt.
Peter, never mind.
David, vad hade det med det här inlägget att göra? (Jag kanske missar kopplingen). Det finns olika slags försvar för legalisering av sexköp:
Liberaler pekar på individens självbestämmande, tyska vänsterfeminister på att kvinnor ska få betalt och få sociala förmåner.
Konservativa är i regel emot utomäktenskapligt sex.
Så basic.
Du beskrev ju - med ordet "förvisso" som markör - Dodillets avhandling på Gbg uni och sexindustrins blomstring på Andra långgatan som något som bryter av mot det i övrigt konservativa Göteborg. Istället passar det kanske alltför väl in. Just Tyskland är väl ett bra exempel på att prostitutionsliberalism passar bra in i ett samhälle med traditionella könsroller och hemmafrukultur. Jag tror att konservativa ofta inte lever efter den moral de förespråkar, dessutom ser en del av dem de prostituerade som så lågt stående att det inte är otrohet att ha sex med en prostituerad. Jag är öppen för olika åsikter om sexköpslagen, och jag stöder självklart inte vandaler som kastar sten på strippor, men jag kan aldrig tycka det är något frigjort eller positivt med att män köper sex. Gällande HBT-tolerans är vi däremot helt överens.
David, jaså du menar så! Hmm. Håller med om att folk med påstådd hög moral sällan lever upp till sina ideal. Konservativa är ofta bra exempel på det (likaså socialister).
Tror det finns alla möjliga slags olika fall och anledningar till att folk - kvinnor, män, heterosexuella, homosexuella, frigjorda och icke frigjorda - köper sex.
Tror inte att sexmarknaden försvinner om vi når ett slags liberalt och jämställt nirvana.
Det tror inte jag heller, Sakine (att sexmarkanden försvinner i Nirvana etc). Och jag respekterar er som förespråkar en harm reduction-politik för de prostituerades skull. Men jag tycker det är problematiskt om hippa liberala kvinnor ger män, som de själva inte skulle ta i med tång ens, budskapet att det är OK att köpa sex eller t.o.m. att det är bra eftersom man då bidrar till att kvinnor får lön för hushållsarbete, eller att det är ett lite queert och rebelliskt lagbrott. Då kanske dessa män känner sig uppmuntrade att börja köpa sex snarare än att förbättra sitt beteende och hygien. Det finns säkert torskar som inte går att ändra på, men man bör inte uppmuntra nyrekryteringen till torskar hos unga män.
Pride är väl ett rätt kul jippo men är det inte lite väl PK-fjantigt att flaggan ska upp på bussar och liknande? Jag lutar lite åt det, varför ska kommun, stat och landsting ägna sig åt att haussa vissa arrangemang? Kan dom inte klara sig på samma reklamvillkor som andra?
Men visst, det är som sagt ingen fråga man ligger sömnlös på nätterna för, nej :)
Kan inte så mycket om vare sig Södertälje eller Göteborg men det är absolut min erfarenhet att den rena homofobin, i ordets rätta bemärkelse är som starkast inom arbetarklassen. Alltså, när jag jobbade på lager så var det ju verkligen gubbar där som började flacka med blicken och darra på rösten på allvar när det diskuterades homosexualitet för att gå vidare och slå fast att dom skulle bryta kontakten med sin son eller bror om någon av dessa "vart sån"... Vi som var lite yngre garvade iuf åt det där så det finns väl hopp, haha.
Liz, jo jag bryr mig egentligen inte om flaggfrågan i sig - utan om motståndet mot "HBTQA"-grejer. Finns starkt i, som du skriver, arbetarklass. Syftet var inte att racka på något parti eller någon stad, men tycker att vänsterkonservatismen är..."intressant".
Sköna ungdomar, hehe...
Jo, vänsterkonservatism är fascinerande men så även överdriven Pride-entusiasm hos den urbana medelklassen. Känner man sig som "HBTQA" (vad fan står A:et för förresten? Antar att Q:et står för queer) inte en smula ihjälkramad ibland? Har för mig att Alexander Bard vart inne på något liknande för länge sen.
Liz: tror att A:et pekar på "associate/anhörig" till en eller flera queera personer. Och Pride känns ju numera svårt ihjälkramat av storstadsmedia, samtidigt som det oroande och knyckigt personliga oftast lyser med sin frånvaro i den metrosexuellt glittriga bilden av modebögar och knallröda flator.
Skicka en kommentar