Hej då, City

Uppdaterat inlägg 22/5-08:

När jag skrev min första krönika i City 2004 var jag så lycklig. Med fjärillar i magen kikade jag i tidningen flera gånger för att smälta att det var jag på bilden. Kärlek! Jag älskade tidningen, jag älskade läsarna och jag älskade att skriva.

Nu har snart halva 2008 passerat. Nestius maler på om att jag skulle ha gått med på ursäkten för krönikan (1/9-06), ja jag var till och med ”drivande”, skrev han i ett mejl 18/5-08. I dag ändrar han det till att jag till och med "skrev ursäkten". Inte bara extremnationalistiska turkar drivs av historieförnekande.

Ord har stått mot ord, hittills. I förra veckan gjorde Nestius sitt sista försök att sätta bilden av mig som en slarvig och osaklig "åsiktsjournalistist", som Alquist från Fokus kallade mig i den osakliga repliken som ensam såg ut som en rättelse. Att Nestius saknar gränser i sin iver att inte nagga sin version i kanten står klart för mig nu. Jag ser därför ingen annan utväg än att offentliggöra mejlväxlingen (se nedan).

Kanske borde jag ha offentliggjort den för länge sedan. Eller så var jag bara naiv: skulle City be mig om ursäkt? Om jag bara gav dem lite tid? De vill ju trots allt att jag skriver för dem!

En fråga jag ofta har fått är varför jag inte hoppade av för snart två år sedan. Redan innan Fokus-incidenten har chefredaktören alltså bett om ursäkt för min krönika om Turkiet, satt mitt namn under en ursäkt jag inte gick med på, plockat bort krönikan från tidningens hemsida, hotat med sparken om jag bloggar om att jag inte gick med på ursäkten och att jag ogillar tidningens censur och eftergifter för en grupp extremnationalister.

Svar: jag ville inte ge efter för påtryckningar. I turkisk press spreds osanningar om att jag hade fått sparken, att den svenska kungen hade bett Turkiet om ursäkt för mitt fräcka handlande och liknande uppblåsta lögner. Inget hade gjort "kränkta" turkiska nationalister gladare än ett avhopp från mig. Och jag har alltid älskat mina gratistidningsläsare. Löjligt mycket.

Men, men. Det här är varken första eller sista gången en skribent behandlas illa. Jag tror heller inte att Nestius har något emot mig personligen. Han är bara den sortens publicist som ger efter för påtryckningar så fort "tillräckligt många" skriker tillräckligt högt. Att han sedan fortsätter att ljuga om mig, och publicerar repliker i syfte att sätta bilden av mig som räddar skinnet på honom, är mer än bara ett slarvigt misstag eller missförstånd.

Jag har varit som en naiv tonårsbrud i ett dåligt förhållande. Efter fyra år är det dags att göra slut.

Det är på tiden. Publiceringen av ursäkten föranleddes av ett telefonsamtal mellan mig och Mikael Nestius kvällen innan (telefonsamtal 31/8-06 och ursäkten publicerad 1/9-06). Under samtalet gjordes det klart att jag kunde sträcka mig till att beklaga att texten sårat människor som missuppfattat min text. Jag gjorde det tydligt att jag inte vill be om ursäkt för texten och dess innehåll utan tvärt om står för varenda ord. Efter samtalet skrev jag ett inlägg som bekräftade min hållning. Så Nestius. Ska du ljuga bör du göra åtminstone göra det bra. Som Ricky Gervais säger i Extras "If your'e gonna lie, lie well". Redan 2006 stod det för övrigt klart för de flesta hur det låg till. Förutom för Nestius.

Mejlen från dagen då ursäkten publicerats och framåt numrerade (1-6) med röd färg och med understrukningar (Läs varje mejl nerifrån och upp, följ numreringen):

Första mejlet dagen då ursäkten publicerats. I stället för en ursäkt för det som publicerats i mitt namn utan mitt samtycke får jag ett mejl där han skriver att Turkiska riksförbundet "trots allt" vill ha en replik.

Jag svarar att jag måste fundera på min roll som krönikör på City och att det inte alls känns okej för mig personligen.





Han ber om ursäkt men jag skriver att "ingen ursäkt i världen förändrar Citys faktiska agerande." Jag skriver "Att ni - med tanke på dagens publicering - väljer att ta bort texten från hemsidan förvärrar ytterligare. Det hela är oerhört pinsamt." Vidare skriver jag "ingen spalt i världen är viktigare för mig än att behålla min integritet. Det här var helt utan att överdriva, bland det mest kränkande jag har råkat ut för i vuxen ålder." Lite väl gnälligt från en krönikör som "skrivit ursäkten" och varit "drivande" i att få den publicerad, kan tyckas.


Han förklarar varför "han" (inte jag eller vi) har bett om ursäkt. Jag svarar att jag vill fortsätta som krönikor och att jag tycker det är "jobbigt" när City, inte vi tillsammans, "i efterhand offentligt kritiserar det som har publicerats och det jag faktiskt står för." Det jag står för. Hmm. Mystiskt att jag så gärna ville be om ursäkt för något jag står för. Mycket mystiskt.

Här förklarar han också sin syn på hur kränkta grupper ska påverka innehållet i tidningen.




Det senaste mejlet fick jag häromdagen. Se hur det låter då:



Ljuger man i mejl bör man inte byta historia under resans gång. Sanningen har en tendens att hinna ikapp.

------------------------------------------------------------

Den svensk-kurdiska nättidningen, som jag för övrigt var med och startade för en herrans massa år sedan, har gjort en intervju med mig om turerna kring tidningen City.

Uppdatering: Dilsa skriver i Expressen.

Mattias Svensson om getter och fårskallar.

Fredrick Federley: Håll käften!

Mikael Nestius: Absurd uppsägning.

Johan Norberg: Déja vu all over again.

Federley igen: Sakine vs City.

Louise P: Nestius och Pippi-gate.

Magnus Andersson: Nestius är naken.

Martin: Gratistidningar och yttrandefrihet.

Jonathan: Sakine tycks ha skrivit sin sista krönika i City.

Fajaf blog: Nestius korta minne.

Blog Dizz!: Publicistiska nollor & briljanta krönikörer.

Offentliga affärer: Mikael Nestius fastnar med skägget i brevlådan.

Struck: Citys Nestius ljög om Sakine Madon.

Bloggen Bent: Utan Sakine Madon är City oläsbar.

Johan Ingerö: Nestius avklädd.

Magnus Betnér nämner snabbt, gott nog.

Maria Byström: Enough is enough.

Dibbuk: Snopet för City.

Dilsa svarar i Expressen.

Fredrik Malm: Sakine och City.

Ökenvandring: Denne Nestius.

Kamferdroppar: Viljan till makt.

Riktig vänster: Skulle Sakine Madon be om ursäkt för andras känslor?

Rola Brentlin: Roligast på länge.

Gunilla's travelogue Dissa inte alla krönikor

Dilsas krönika i GP: Är City en annonsbilaga?
Gulan Avci: City ägnar sig åt censur.
Gurgîn: Mikael gillar minsann inte att koppla Turkiet till folkmord.
Teglund: The worst thing about censorship.
Peter Soilander: Historia i skarpt läge.