Tant Birgitta - mail fem?

Vilken tant. Lite läbbig (ni vet, hon som mailar mig om att jag ska vakta min tunga och jadajada). Men samtidigt lite charmig på något sätt. Jag diggar henne.

Hon har en poäng någonstans. Problemet är för oss liberala feministier hur man bäst uttrycker sig utan att bli missförstådd, ty vi är varken antifeminister eller tokfeminister. Att kritisera det ena betyder inte det andra. Ska jämställdhet vara så här svårt? Mycket skulle fixa sig om alla som säger sig vara feminister/jämställdister verkligen levde som de förespråkar. De är inte i överflöd, direkt. Men de finns. Birgitta Ohlsson är en sån. Himla ballt. Och min liberala idol sedan många tjattriga debatter på exilen, Lousie (blogg: frihetspropaganda). Hon verkar i alla fall vara det.

Nåja.

På fredag har jag en text i VK om ungdomsarbetslöshet. "Jag vet inte hur danskarna gör", säger Lena Hallengren när hon får frågan om varför de lyckas och Sverige misslyckas. Nedan den patetiska intervjun finns en tydlig faktaruta i tidningen "SÅ HÄR HAR DANMARK GJORT". På frågan om varför så många ungdomar i Sverige är arbetslösa trots högkonjunktur svarar Hallengren "Den frågan har regeringen ställt sig länge".

Det var ju åtminstone ärligt svarat.

Jag börjar undra om Ulvskog är den enda i regeringen som faktiskt vill vinna valet 06. Inte för att hon är smidig (och det kan inte vara gött att leda årets största pinsamhet Feministas), men hon har lite vilja i a f. Resten är dötrista. Det börjar bli lite tråkigt. Som att spela pingis med en tioåring.