...är ett evigt problem, kanske får man svårt att sova som vuxen om man sovit för mycket som barn. Då vore det ju synd, sover man bort 1/3 av sitt liv får det gärna tas ut när man är 60+. Minst.
Så. Då var fjantpartiets första bebissteg tagna, Gudruns "Feministiskt initiativ" presenterade sin lilla kärntrupp. Ett gäng -till synes något labila- kvinnor, varav den ena är ett slags teaterflommo och en annan s.k "folkpartist" som inte kunde svara när journalisten frågade om hon höll med resten av polarna i det här med att avskaffa kapitalismen. "Vaa vilka jobbiga frågor du ställer! Hihihi, åh nej, jag har inte svar, alltså jag ve tinte liksom. Hihi!"
Jises. Jag vet inte varför, men jag skäms lite. Kanske för att de är kvinnor, kanske för att de på något sätt ska respresentera feminismen (som jag annars tycker är jävligt viktig).
Nog om det.
Imorgon får jag min nya säng. Jag borde sova. Om inte annat för att spara några vakna timmar till 60+, eller för att helt enkelt slippa vara vaken. Slippa livet en kort stund, en nyttig berusning utan baksmälla. Nä. Det räcker med att hedra min kära bäddsoffa en sista gång efter kanske fyra år. Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar