Isobel, PM och FRA

Isobel noterar att Expressens tidigare politiska redaktör är (nåja, nästan) för FRA. PM svarar nu på kritiken. Jag har väl inte så mycket att säga om det, men citerar gärna Isobels rader som får mig att le:

"Att FRA-debatten inte engagerade Newsmill-redaktionen var uppenbart, de skrev ju om sina middagar på Riche och diskussioner om bijouterier..."

*Min fetning.

Förvirrad "integritetskamp"

Det är ibland bra med övervakningskameror. Väldigt bra, till och med. Grön ungdom är alltså ute och cyklar i den här frågan när deras företrädare reflexmässigt påstår att "ökade resurser" löser rånen. Bättre än övervakningskameror? Allvarligt. Skärpning.

Det hela påminner mig lite om när jag och Aaron var i Fittja i Botkyrka för flera år sedan och skulle prata om Liberala ungdomsförbundet på fritidsgården vid centrum. När ungdomarna frågade vad vi tyckte om att det inte fanns en bankomat i hela området svarade jag att "Bankerna har tagit bort dem på grund av skadegörelse. Det borde snabbt sättas upp övervakningskameror så att sabotaget upphör". Aaron, som till skillnad mot mig hade varit med i Luf innan han fyllt fjorton, nöp mig i armen och viskade att så tycker vi (Luf) INTE!

Det sket jag i. Det är förstås helt okej att i vissa fall sätta upp kameror på offentliga utrymmen för att förhindra skadegörelse. Att gapa om integritet när en kommun vill minska rån och våldtäkter med kameror i offentliga utrymmen är att missbruka begreppet. Inte så lite heller.

Heteronormen

Det här var bra skrivet.

Bara vit medelklass?

Bloggvärlden sägs vara "bara vit medelklass" på programmet Medierna på Sr (ca 20-25 minuter in i programmet). Att färre invandrare än svenskar bloggar, eller skriver texter över huvud taget, är förvisso sant. Men att alla skulle vara från medelklassen är nonsens. Bloggosfären är tvärtom väldigt heterogen jämfört med etablerade medier.

Dagis och sex timmars arbetsdag

Dilsa Demirbag-Steen skriver som vanligt tänkvärt, i dag om en fråga jag har dålig koll på. Småbarnens behov. Det politiskt kryddiga i texten är att Dilsa tycker att sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar är en bra idé. Hon skriver även att Kågeson, som argumenterat för att småbarn inte ska hamna på dagis för tidigt, blivit sedd som reaktionär trots att han har argumenterat utifrån ett vänsterperspektiv. Frågan kan förstås inte enkelt sättas i ett höger- eller vänsterfack. Det avgörande är vilken statens roll ska vara i det hela. Ska samhället betala barnföräldrar som inte arbetar? Eller krävs en attitydförändring hos arbetsgivare? Hos föräldrarna själva, som ju ändå bär ansvaret för det liv de skapat? En sak är säker: vårdnadsbidrag och ständiga anpassningar till barnfamiljer är inte rätt. SvD hade en barnserie härom veckan, där kunde man läsa om arga föräldrar som surade för att det inte fanns så många "parkvakter" som på 70-talet. Jisses. Barntäta Stockholms innerstad är en ganska bra temperaturmätare i frågan; det finns gott om folk som vill se att resten av samhället blir ett enda stort dagis. Visst behövs det säkert en attitydförändring hos arbetsgivare som tycker att anställda ska dumpa bebisar så fort de ploppat ut. Men framför allt behövs en förändring hos alla som skaffar barn, men som tror att det går att leva precis som tidigare.

Ps. Jag har träffat Dilsas dotter som är på bilden, hur söt som helst. Och prinsessig, men det var jag också i den åldern. Ds.

Snabb, snabbare, radio

Deltog för första gången i ett av mina favoritptogram, Godmorgon, världen!, i dag (sista tio minutrarna första timmen). Taxikrångel på morgonen fick mig att springa in i studion i sista sekund. Men därefter var det kul. Gröning och Rudbeck är rappa, programledaren Olle Hägg likaså. Det går väldigt väldigt fort i radio.

Panelen

Länk. I dag fick vi prata om spännande ämnen som fp-Fra, arbetsplatsolyckor, och om kära Victoria som fyllde 31 i måndags. När det gäller Vickan - som det är så synd om, tänk er att vara ung kvinna, få ätstörningar, tvingas spöka ut sig och kela med barn när man egentligen vill leka med pojkvännen - är man alltid ute på farligt vatten. Ofta säger folk att "Sakine du får säga vad du vill, åååh, du är invandrare och kvinna!" Så enkelt är det verkligen inte. Kungafamiljen, Lucia och Astid Lindgren är svenskarnas Muhammed. Skönt att vi lever i en demokrati trots allt.

Fokus pajas"analys" nr 2397

Läser via Bergh. Längre kommentar senare.

Kommunalrådet i Laholm

Varför, och vem ligger bakom detta?  

Sd hit och sd dit

Vilket ständigt fokus på detta lilla parti. Med tanke på mediegenomslaget är fyra procent inte imponerande. Paulina Neuding skrev i går i SvD att det inte är "lätt" att debattera med sd. Att kebabargument är lågt skriver väl alla under på, ibland undrar man vad det är för fel på svenska journalister. Men när Neuding langar fram Philippe Legrain, en enastående författare på säkert alla sätt och vis, hamnar vi bortom välfärds-Sverige. "Invandringen", dvs populationen med invandrarbakgrund vs. infödda svenskar, går ca 30-40 mdkr back per år. Netto. Alltså: Argumentera gärna för arbetskraftsinvandring, men beskriv verkligheten som den är. Vore jag sd:are skulle jag genast smäscha: "men SvD, statens egen utredare sedan decennier och landets nationalekonomer kommer ju fram till...och ni hänvisar till Legrain och att invandringen kan vara lönsam. Vi, till skillnad mot er, beskriver hur det är här och nu." 

Ge inte bort så enkla poänger. Varför inte läsa sd:s princip-, och handlingsprogram om man nu vill "debattera med sd"? Finns på hemsidan. Jag förstår allvarligt talat inte vad det är som ska vara otroligt svårt. De gör skillnad på folk och folk, de vill "förhindra skilsmässor" och de tar sakpolitiska idéer från såväl vänster som höger. Och ofta har de överdrivit siffran för invandringens kostnader (från 30-40 mdkr till 267 mdkr/år) och de har en unken syn på nation och etnicitet. För att inte tala om partiets historia och dess medlemmar. Men nu orkar jag inte skriva om eller ens höra "sd" eller "FRA" (i synnerhet "jag röstade ja men skulle rösta nej nu!") på ett bra tag. 

Det går framåt i Kina

"Jag struntar i vad Mao skulle säga. Det är mitt liv, inte hans", sa en ung kinesiska i en dokumentär om Kinas sexuella revolution. Kommunism och moralism, eller paternalism snarare, är ett intressant kapitel. Klart värt att återkomma till.

Eh, socialliberal?

VästerviksTidningen utvecklar kritiken mot kritiken av vårdnadsbidraget. Tack för svaret och kul att ni läser här. 

Rubriken säger dock just vad jag tycker: "Skattereduktion, bättre idé". Just det. Sänkta skatter är naturligtvis bättre än stanna-hemma-jobba-inte-bidrag (och det gäller inte enbart för "barnfamiljer". Suck. Ständigt detta fjäskande för småbarnsföräldrar). Men det mest festliga i den korta texten är att min krönika om vårdnadsbidraget sägs andas "slentrianmässig socialliberal klåfingrighet". 

Socialliberal? Nåja. Den dagen bidragsmotstånd är socialliberalism är jag väl socialliberal. Men tills vidare passar vulgärhögerlibertarian, som jag kallades i tråden till bloggposten nedan, mycket bättre.

Tillbaka från Almedalen

Jag fick ett argt mejl av en sverigedemokrat och kom på att jag intervjuades av Dagens Media efter Göran Hägglunds tal. Många mejl också efter dagens krönika om vårdnadsbidraget. (Tack, tack, tack). Uppdatering: VästerviksTidningen är måttligt imponerade utan närmare förklaring. 

Eftersom jag har tillbringat dagen på färjan, buss och i pendeltåg har jag inte riktigt samlat tankarna efter årets Almedalsvecka. Men det var fantastiskt roligt, i synnerhet på Donners i natt. 

Väl på plats i Stockholm åkte jag ut hit till jobbet för att träffa Stig Bergling. Spännande. 

 

Rasism är rasism

Då kvittar det vem som skrev det först. Jag är väl mest förvånad över att partiledningen ändå lyckats ha ganska bra kontroll över alla troll i partiet. 

Almedalen, Jinge och demokratin

I år har en snygg Almedalsblogg uppstått, och Jinge är inte imponerad av vare sig bloggen eller Almedalsveckan. Han skriver: Almedalen har nu gått från att vara en plats där Olof Palme höll tal till att bli en plats som genom sin blotta förekomst skapar politikerförakt.

Nu tror jag nog att det politiker gör i sitt dagliga arbete, det räcker med att lyssna på några riksdagsdebatter, räcker gott och väl som förklaring för den utbredda irritation som finns. Who cares om Almedalsveckan förutom de som ska åka dit, en handfull gotlänningar som hyr ut lyror svindyrt och enstaka sura vänsterfarbröder på nätet? Svt sänder inte ens partiledartalen.
Men den utveckling fenomenet har genomgått på 40 år är intressant och säger en del om det politiska och opinionsbildande landsskapet. Jag är kluven till den. Någon hatreflex mot reklam eller PR har jag förstås inte. Men det extrema behov av lobbyister och PR som politiken har, har den för att den inte förmår fatta beslut/sköta sin uppgift. Och det är tragiskt.
Politiker vet knappat vad de röstar igenom. Enskilda politiker ställs sällan inför ansvar (FRA-debatten undantagen) utan gömmer sig bakom tjänstemän, myndigheter, luddiga bestämmelser, eller konsensushysterin ("alliansen vill..." och "partiet vill..."). Jag tog tidigare fram ett exempel från mitt besök i Strasbourg i vintras.
Den deliberativa demokratimodell - politikens svar på allas ansvar, ingens ansvar - som ständigt hyllas har just dessa nackdelar. Inget enskilt ansvar hos beslutsfattare, för mycket byråkrati, konsensus och ineffektivitet. Det handlar alltså inte bara om fiffig "kommunikation med väljarna". En statsvetare från Uppsala, kritisk till modellen, föreläste när jag pluggare för flera år sedan. Jag minns att jag ställde en fråga (men i länder med deliberativ demokrati röstar ju fler? Då är det väl mer demokratiskt? Jämför Sverige och USA?) som fick mina vänsterlärare att jubla. (Jag var, för övrigt, vänster själv back then). I dag skulle jag vilja meddela honom om hur rätt jag tycker att han har i sin kritik.
Alltså: att PR-branschen och lobbyismen växer är till mångt och mycket ett symtom på att politiken inte klarar av sin uppgift. Därmed inte sagt att det saknas ett demokratiskt inslag i möjligheten att påverka politiken, organiserat, mellan val. Som så mycket annat är frågan inte svart eller vit (eller höger och vänster, som ni ser. Min kritik är en annan än Jinges).

Själv åker jag ner till Almedalen på tisdag och hem igen torsdag förmiddag. Jobbar därifrån. Fixar debattsidan och skriver någon krönika för ledarsidan, är tanken. Det är inte så att jag kommer att kunna resa i sommar, så det ska till och med bli exotiskt att åka pendel till Nynäshamn (eller buss, den sträckan krånglar nog i sommar, suck) för att stiga ombord på "pissfärjan".

Uppsats om Vilks-debatten

Hannes Ewehag från Linköpings universitet nämner mig i en uppsats om debatten kring Vilks teckningar. Det ska sägas att det är roligt att studenter tar upp ämnen som berör samtida debatt om yttrandefrihet. Texten han refererar till är en ledarkrönika jag skrev förra sommaren; Kränkt, kränktare, kränktas. Det har hänt en hel del i kränkt-debatten sedan Maciej Zaremba skrev sin artikelserie på DN Kultur i våras. Så här står det i uppsatsen som är från 2008 men som behandlar material från förra året:

"...Sakine Madon använder sig av sarkastiska bagatelliseringar, bland annat i meningen ”folk kränks ju så mycket nuförtiden att det knappt är möjligt att inte tillhöra en grupp som anses vara kränkt”. Artikeln uppmärksammar det faktum att toleranströskeln har blivit lägre, vilket har bidragit till en inflation av begreppet kränkt vilket i längden blir ett hot mot demokratin i form av självcensuren. Konsten och debatten ska vara fri skriver hon och uppmanar de som känner sig kränkta att skriva en insändare och argumentera för sin åsikt. Denna uppmaning talar om att medias primära roll i konflikten blir att finnas till hands för en öppen debatt."

Morgonpanelen

Skräp, porrmacken, barnfria zoner och the Boss. Äntligen lite debatt! Tack Bang-Sonja och Mats Strandberg. Länk till inslaget (se under "senaste klippen").

Vårdnadsbidraget

Jag är mot, om nu någon någonsin har tvekat. Kollegan Aaron argumenterar väl på sin blogg. Men jag håller inte riktigt med SSU:aren (Jytte Guteland) som intervjuades på morgonnyheterna. "Pengar tas från förskolan så dagisbarnen kommer att lida", sa hon ungefär. Själv är jag mest oroad över alla barn som måste vara hemma med mamma. 

Inte heller håller principen för bidraget; dagis erbjuds den som (i regel) arbetar. Till skillnad mot vårdnadsbidraget som kommer att, vad regeringen än säger, hålla invandrarkvinnor, unga white trash-tjejer och konservativa kvinnor (som redan är hemma "för barnens skull") fjärran arbetsmarknaden. "Valfrihet" till bidrag känns lagom liberalt. Men vem är å andra sidan förvånad? 

Kvotering och kinderägg

Dagens ledarkrönika.

Vad är det för fel på folk?

"Strejkar för att slippa sälja porrtidningar". Aldrig funderat på att byta jobb för att slippa sälja porrtidningar?!  

Bra Camilla

Hon berättar om den politiska sandlådan. När ska Karl Sigfrid (m) och övriga ledamöter göra detsamma? Markera.

Yttrandefrihet och EU går inte alltid ihop

Hax bloggpost är nödvändig läsning. Nu är jag inte särskilt förvånad, förra året fick parlamentet för sig att det är en god idé att förbjuda förintelseförnekande och förnekande av andra folkmord. Och när jag frågade svenska parlamentariker hur de röstat kunde inte en enda av dem jag fick tag i ge ett rakt svar. Jo, en: "Ja, det röstade jag för! Vi har väl en sådan lag i Sverige. Väl?"

Dagens ledarkrönika

Om utländska studenter som ska betala. Så typiskt att det inte redan är så, och så typiskt att Sveriges förenade studentkårer genast gnäller.  

Fotboll utanför plan

Och så en liten filmsnutt om något helt annat än vad bloggen är van vid. Jag lyckades haffa min sju år, nästan åtta år, yngre lillebror på bild och ljud. Synd att det var så länge sedan jag var bättre.

Alliansens självmål

PJ skriver bra om moderaternas ständiga missar i den ena politiska frågan efter den andra. Jag skulle vilja bredda kritiken till att omfatta samtliga allianspartier. Fp vinglar men har som tur är de folkliga skolfrågorna, centern är bortgjorda bland liberaler och företagare, kd kan uppenbarligen lika gärna försvinna. Alliansfiaskot kan alltså till stor del skyllas på m, men övriga partier är inte särskilt smidiga de heller.

Det här skapar en lucka i svensk politik, en lucka för såväl traditionellt borgerliga väljare som yngre liberala (inkl. marknadsliberala) väljare. Bland unga förstagångsväljare vid 2010 bör man inte räkna ut alternativen, vilka de nu blir, till de etablerade partierna. En styrka, och en svaghet, bland nya partier är att de kan mobilisera för enskilda sakfrågor och plocka röster från hela den politiska skalan. Svagheten ligger i att man aldrig blir sams i ekonomiska frågor. Då faller projektet lika platt som F!. Alla val har dock unik charm och unika omständigheter. Många liberalt sinnade väljare röstade på alliansen för att bli av med socialdemokraterna och för en viss förändring. Vid nästa val väljer många av oss mellan soffan och ett nytt alternativ.

I övrigt: Jag tar Hollands plågsamma förlust mot Ryssland hårt. Muf:s Wykman hotar med att avgå, jag förstår honom. Ungdomsförbunden och partierna består av en massa "karriärsgalna personer utan möjligheter till civila jobb" och världen utanför är så mycket bättre. Louise P är briljant som vanligt och jag börjar jobba i morgon. Övningskörningen de senaste tre veckorna har gått bra, jag kör skapligt nu (och det är hur häftigt som helst, jag gillar att köra) men är rädd att jag inte kommer att hinna kommande två månader. Målet är att ordna teorin snart, så att nästan allt är klart inför uppkörningen. Jag drar till Almedalen i några dagar i år. I sommar väntar alltså jobb, jobb, jobb. Trevlig sommar!

Underbara chefer

...växer inte på träd. Richard Slätt är inte direkt den som putsar orden. So? Man kan be folk dra år helvete om man känner för det, det är inget man borde få sparken - eller en "vuxen tillsägelse av chefen" - för. Vore jag centerpartist skulle jag ta det lite lugnt i några dagar. Man kan tycka att Fredrick och Annie fått orättvist mycket uppmärksamhet de senaste dagarna. Och visst har andra politiker kommit undan lite väl lätt. Men att ägna sig åt censurförsök befäster bara bilden av ett parti som inte förstår särskilt mycket om liberala friheter. Inte så smart.

Uppdatering: DN skriver om det inträffade. Gissa vad: "Jag hade nog haft ett samtal och bett honom ta bort länken från bloggen som jag faktiskt tycker är kränkande, säger Lena Forsman..."

Kränkande! Jaså. Gissa vad era väljare tycker om centerns agerande?

Morgonpanelen på fyran

Jag meddelar, bättre sent än aldrig: deltar i morgonpanelen på teve i dag. Runt kl 9.30. Titta!

Uppdatering: här finns klippet (hittade äntligen). Jag pratar mest i början om FRA, sedan håller jag tyst. Sex & The City är inte riktigt min grej. Kul panel, även om vi knappt hann med något.

Vilken rysare

FRA-debatt i riksdagen nu. Rykten om hur illa ledamöter som vill avvika från partilinjen behandlas. Bra skrivet av Karl Sigfrid (m).

Uppdatering: Sigfrid ska visst inte rösta nej längre och Federley bloggar om enigheten i hans parti. Läs kommentarerna till inlägget. Hårda ord. Men det är så det blir: man kan inte samtidigt ha (stöd från sina väljare) och äta kakan (assimileras in i partiet). Nu vet vi åtminstone var vi har våra liberaler i riksdagen. Bättre nu än senare.

Uppdatering 2: Isobel skriver så bra i dagens tidning.

"För bara några veckor sedan lade de borgerliga ledamöterna i grundlagsutredningen fram ett förslag ihop med miljöpartiet om fördjupat personval. Nu måste man fråga sig varför i all världen de vill ha det."

Folkmordet på kristna

Det är inte bara i FRA-frågan riksdagsledamöter och partier tar fel ställning. En utmärkt ledare i LT tar upp omröstningen om folkmordet.

Motståndarna har tre argument – att forskarna är delade i frågan, att begreppet folkmord inte tillkom förrän 1948 och att ett erkännande skulle skada relationen med Turkiet. De två första är nonsens-argument. Någon fristående, trovärdig forskning som hävdar att det inte rör sig om ett folkmord finns inte. Och att Genèvekonventionen kom 1948 har inte medfört att Sverige vägrat erkänna Förintelsen. Det tredje är det starka – men det är inte starkt nog.

Det är så magstarkt. Riksdagen har alltså röstat ner ett erkännande av folkmordet, bara v och mp samt tre andra ledamöter (varav två är kristna som flytt från Turkiet, samt Fredrik Malm, fp) röstade för ett erkännande. Den svenska riksdagen framstår som alltmer bisarr.

En ledare om folkmordet jag skrev förra året.

Irlands folkomröstning

Jag hoppas det blir ett nej. I en morgondebatt mellan Wetterstrand (mp) och Hägglund (kd) säger programledaren (en av tanterna på Svt) med förvånad röst till Maria: "Men om ett nej försenar Turkiets medlemskap, är det inte allvarligt då?!". Det var det dummaste "argumentet" jag hört. Förstå mig rätt: jag gillar EU till mångt och mycket. Men projektet behöver ett djupt andetag.

Här en av anledningarna till att det är dags att dra i nödbromsen.

Nedförsbacke

Hurra. Äntligen! Två svarta dagar är tillräckligt. I dag växlade jag smidigt och körde fint. Fick när jag egobildgooglade se att en av mina absoluta favoritkrönikörer, Lisa Magnusson, har gett mig ett "bra". Och ikväll ska jag få diskutera integration med Sveriges skarpaste på området. Fantastiskt. Som första målet i går.

Bäst i övrigt är Swartz och många andras engagemang mot FRA-lagen. Slätt skriver också bra. Det är klart att livet inte alltid är lätt, i synnerhet inte när man måste gå emot chefen. Men man måste göra rätt när det gäller. I nästa vecka är det dags.

Då var det offentligt

Jag och Isobel ska börja skriva lördagskrönikor i Expressen. Det är alltid lite tråkigt att skribenter slutar, men jag tycker förstås för egen del att det ska bli väldigt roligt att skriva igen. Kvällstidningsläsarna skiljer sig lite från gratistidningsläsarna, två charmiga läsargrupper som jag gillar. Det kliar redan lite i fingrarna. Men innan jag återgår till jobbet är jag ledig i ytterligare två veckor.

Uppförsbacke

För en vecka sedan började jag. Redan efter fjärde dagen sa körskoleläraren att jag under lektion 12 körde som om jag kört 40 lektioner, och aaaldrig hade han varit med om att någon hittade dragläget i uppförsbacke så snabbt. Jag vet inte om han borde ha sagt allt det där. För jag har plötsligt tappat fokus och tror att vissa saker ska flyta på trots att de inte gör det. I dag: pendeljäveln mot Södertälje sen (och sista pendeln hem från stan i natt var en halvtimme försenad, jag h-a-t-a-r pendeln) och sista sträckan till Södertälje centrum får man åka i en proppfull ersättningsbuss. Jag kommer 20 minuter för sent. Växlar ner slafsigt, bromsar osmidigt, får motorstopp för att växla upp för snabbt i trög uppförsbacke med mera med mera. Och teorin är så plågsamt tråkig, jag somnar efter två sidor. Journalistförbundet har glömt att skicka blanketter för internationellt pressleg och jag måste ringa skatteverket och förklara att jag glömde dra av 25 procent (egenavgifter) men att jag skickat in kompletterande skitblanketter. Jag har inte tränat på någon vecka, inte festat alls på grund av all körning och snart börjar grannens snorungar att gapskrika när de släpas hem från dagis. Det är nu jag skulle vilja tro på gud.

Green, Erlandsson och djuren

Jag har skrattat gott åt klippet med jordbruksministern där han mumlar om djursex. Men Monica Green (s) nöjer sig inte med att skratta, hon antyder att Erlandsson har sex med djur. Utan ironi säger hon till Expressen:
"Jag blev helt paff över att han sade så. För att han blandade ihop sin egen sexualitet, eller jag vet inte vad han gjorde. Jag satt där som en fågelholk."

Men snälla människa, hur vore det med lite självaktning?

Pontus Schultz och feminismen

Jag hör kvoteringsprofeten Schultz upprepa kvoteringens förträfflighet på ett seminarium som sänds på Svt24. Alla i panelen och i publiken verkar se en lagstiftning om kvotering av kvinnor till styrelser som vägen till paradiset. Det riktigt osar offermentalitet och elitistiskt fjanteri, i en perfekt mix, av tillställningen. När någon snuddar vid riskerna vid kvotering avfärdas det snabbt. "Jag förstår inte ens frågan", fnyser kvinnan i panelen. Det finns något märkligt med Schultz feminism; kvotering ja, men att begripa Maria Svelands briljanta feministiska bok Bitterfittan (krönikan finns inte på nätet) går inte. Det blev kanske lite för vardagsnära och långt från den populistiska symboliken då?

För övrigt säger Linda Skugge det enda vettiga i kvoteringsfrågan just nu: "Får jag inte sitta i nån styrelse så ser jag till att skapa mig en egen styrelse."

Körtkort, körkort, i drömmen där

Jag har kört fyra lektioner och redan märkt några detaljer som jag lärt mig fel (privat). "Bromsar du inte innan kopplingen trycks ner, i hög fart, kommer du kugga". Och "du håller lite fel, din pappa håller förmodligen så men du ska inte hålla så". Jag vågar knappt köra privat längre. Det lär behövas minst 30 lektioner på körskola och så får jag väl våga köra privat när jag är säker på att grunden sitter. Jag är fortfarande inne på dag 2 och vecka 1, så kanske panikar jag i onödan. Men ändå. I dag körde jag på motorväg, jag växlar nog ganska bra. Krypkörningen har också gått bra, likaså start och stopp. Att växla ner, bromsa, blinka och hålla koll på alla speglar och gasa går däremot långt från smidigt. En dröm vore att fixa körkort innan augusti. Körkort = Polishögskolan.

Stockholm Maraton

Jag var ju tvungen att bryta förra årets maraton. Tränade långdistans mer än någonsin, men två veckor innan startskottet fick jag problem med pollen/pollenastma. Aldrig haft allergier tidigare. Men det gick bra att cykla hela förra sommaren. Det är lite för långt till jobbet, men samtidigt ganska skönt med all sträcka. I år blir det lite knepigt, men kanske kan jag cykla en del när körkortskrånglet är över. Från och med måndag gäller två lektioner om dagen. Inget jobb i tre veckor. Begränsad läsning av annat än teoriboken. Jag önskar jag hade tid att cykla ner till Skåne igen, eller till Göteborg. Ett lycka till till alla som springer maran i dag, om det är någon tröst kan meddelas att det var ännu varmare förra året.

Integration enligt Stefan Jonsson

Jag läste den märkligaste artikeln på länge i DN Kultur. Den känns väldigt 2003-2004 och innehåller så mycket snömos att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Enligt Jonsson "vet" vi vad problemet är, för det har Masoud Kamali och Paul Lappalainen berättat för oss. Då de kommer till samma slutsatser ökar trovärdigheten för dem. Vi besitter därför "all kunskap vi behöver" om integration. Med all respekt för att Jonsson är en skicklig skribent, men det här med forskning ska han nog ta det lite lugnt med. Fokus resonemang kring "fakta" ekar i bakgrunden: några gulliga socialdemokrater på kommunkontoret i Botkyrka sa att kommunen är grym på integration liksom, och de har många invandrare! Så vi rankar dem högt då! Gud vilken faktakoll vi har! På liknande sätt kramar Jonsson vänstertyckare som innan den förutsägbara "forskningen" har klarlagt slutsatserna.

Och så gnäller Stefan Jonsson om att integrationspolitiken har förvandlats till en ideologisk krigszon. Well. Man kan ju fråga sig hur mycket han och hans idoler har bidragit till en sansad ton. Att han dessutom tycker att det är trams att det fokuseras på att invandrare ska komma in på arbetsmarknaden är en obehaglig påminnelse om decennier av offerpolitik. Som tur är är inte målgruppen för DN Kultur förortsbor. De lever fjärran Kamali och Jonsson. Lyckligt ovetandes.

Uppdatering: Lars Vilks sätter fingret på kultursfärens enorma inkluderande och mångfald.

Ulf Bjereld skriver om forskningen.

Bra av UNT och Rydå

Karl Rydå skriver i UNT:s blogg om islamofobi i liberalismens namn. Äntligen kommer lite sans och balans i frågan från liberalt håll; man kan diskutera islamofobi utan att för den skull känna igen sig i Muhamed Fazl Hashemi eller enmansnätverket "Semus" verklighetsbeskrivningar. Få saker tröttar mig så mycket som offermentaliteten hos en del muslimer. Men minst lika tröttsamt är när "liberala debattörer" hetsar upp sig och tror att Islam tar över världen i dag. Jag har tidigare klagat på exempelvis Ayan Hirsi Ali, som många liberaler så okritiskt hyllar, då hon påstår sig tro på klassisk liberalism samtidigt som hon hycklar om yttrandefriheten. Vi ska naturligtvis rita Muhammedkarikatyrer, men muslimer ska inte få bränna våra flaggor, lyder devisen. Läs gärna den här intervjun från i höstas. Hur kan man komma undan, med att inte ge ett rakt svar på frågan, i liberala kretsar? 

Det är bra att Islam och religioner ifrågasätts. Islam behöver verkligen ifrågasättas. Men inkonsekvensen hos somliga kritiker ger en besk eftersmak. 

Hur tänkte du här, Kärnborg?

Det här är riktigt pinsamt. 

Hej då, City

Uppdaterat inlägg 22/5-08:

När jag skrev min första krönika i City 2004 var jag så lycklig. Med fjärillar i magen kikade jag i tidningen flera gånger för att smälta att det var jag på bilden. Kärlek! Jag älskade tidningen, jag älskade läsarna och jag älskade att skriva.

Nu har snart halva 2008 passerat. Nestius maler på om att jag skulle ha gått med på ursäkten för krönikan (1/9-06), ja jag var till och med ”drivande”, skrev han i ett mejl 18/5-08. I dag ändrar han det till att jag till och med "skrev ursäkten". Inte bara extremnationalistiska turkar drivs av historieförnekande.

Ord har stått mot ord, hittills. I förra veckan gjorde Nestius sitt sista försök att sätta bilden av mig som en slarvig och osaklig "åsiktsjournalistist", som Alquist från Fokus kallade mig i den osakliga repliken som ensam såg ut som en rättelse. Att Nestius saknar gränser i sin iver att inte nagga sin version i kanten står klart för mig nu. Jag ser därför ingen annan utväg än att offentliggöra mejlväxlingen (se nedan).

Kanske borde jag ha offentliggjort den för länge sedan. Eller så var jag bara naiv: skulle City be mig om ursäkt? Om jag bara gav dem lite tid? De vill ju trots allt att jag skriver för dem!

En fråga jag ofta har fått är varför jag inte hoppade av för snart två år sedan. Redan innan Fokus-incidenten har chefredaktören alltså bett om ursäkt för min krönika om Turkiet, satt mitt namn under en ursäkt jag inte gick med på, plockat bort krönikan från tidningens hemsida, hotat med sparken om jag bloggar om att jag inte gick med på ursäkten och att jag ogillar tidningens censur och eftergifter för en grupp extremnationalister.

Svar: jag ville inte ge efter för påtryckningar. I turkisk press spreds osanningar om att jag hade fått sparken, att den svenska kungen hade bett Turkiet om ursäkt för mitt fräcka handlande och liknande uppblåsta lögner. Inget hade gjort "kränkta" turkiska nationalister gladare än ett avhopp från mig. Och jag har alltid älskat mina gratistidningsläsare. Löjligt mycket.

Men, men. Det här är varken första eller sista gången en skribent behandlas illa. Jag tror heller inte att Nestius har något emot mig personligen. Han är bara den sortens publicist som ger efter för påtryckningar så fort "tillräckligt många" skriker tillräckligt högt. Att han sedan fortsätter att ljuga om mig, och publicerar repliker i syfte att sätta bilden av mig som räddar skinnet på honom, är mer än bara ett slarvigt misstag eller missförstånd.

Jag har varit som en naiv tonårsbrud i ett dåligt förhållande. Efter fyra år är det dags att göra slut.

Det är på tiden. Publiceringen av ursäkten föranleddes av ett telefonsamtal mellan mig och Mikael Nestius kvällen innan (telefonsamtal 31/8-06 och ursäkten publicerad 1/9-06). Under samtalet gjordes det klart att jag kunde sträcka mig till att beklaga att texten sårat människor som missuppfattat min text. Jag gjorde det tydligt att jag inte vill be om ursäkt för texten och dess innehåll utan tvärt om står för varenda ord. Efter samtalet skrev jag ett inlägg som bekräftade min hållning. Så Nestius. Ska du ljuga bör du göra åtminstone göra det bra. Som Ricky Gervais säger i Extras "If your'e gonna lie, lie well". Redan 2006 stod det för övrigt klart för de flesta hur det låg till. Förutom för Nestius.

Mejlen från dagen då ursäkten publicerats och framåt numrerade (1-6) med röd färg och med understrukningar (Läs varje mejl nerifrån och upp, följ numreringen):

Första mejlet dagen då ursäkten publicerats. I stället för en ursäkt för det som publicerats i mitt namn utan mitt samtycke får jag ett mejl där han skriver att Turkiska riksförbundet "trots allt" vill ha en replik.

Jag svarar att jag måste fundera på min roll som krönikör på City och att det inte alls känns okej för mig personligen.





Han ber om ursäkt men jag skriver att "ingen ursäkt i världen förändrar Citys faktiska agerande." Jag skriver "Att ni - med tanke på dagens publicering - väljer att ta bort texten från hemsidan förvärrar ytterligare. Det hela är oerhört pinsamt." Vidare skriver jag "ingen spalt i världen är viktigare för mig än att behålla min integritet. Det här var helt utan att överdriva, bland det mest kränkande jag har råkat ut för i vuxen ålder." Lite väl gnälligt från en krönikör som "skrivit ursäkten" och varit "drivande" i att få den publicerad, kan tyckas.


Han förklarar varför "han" (inte jag eller vi) har bett om ursäkt. Jag svarar att jag vill fortsätta som krönikor och att jag tycker det är "jobbigt" när City, inte vi tillsammans, "i efterhand offentligt kritiserar det som har publicerats och det jag faktiskt står för." Det jag står för. Hmm. Mystiskt att jag så gärna ville be om ursäkt för något jag står för. Mycket mystiskt.

Här förklarar han också sin syn på hur kränkta grupper ska påverka innehållet i tidningen.




Det senaste mejlet fick jag häromdagen. Se hur det låter då:



Ljuger man i mejl bör man inte byta historia under resans gång. Sanningen har en tendens att hinna ikapp.

------------------------------------------------------------

Den svensk-kurdiska nättidningen, som jag för övrigt var med och startade för en herrans massa år sedan, har gjort en intervju med mig om turerna kring tidningen City.

Uppdatering: Dilsa skriver i Expressen.

Mattias Svensson om getter och fårskallar.

Fredrick Federley: Håll käften!

Mikael Nestius: Absurd uppsägning.

Johan Norberg: Déja vu all over again.

Federley igen: Sakine vs City.

Louise P: Nestius och Pippi-gate.

Magnus Andersson: Nestius är naken.

Martin: Gratistidningar och yttrandefrihet.

Jonathan: Sakine tycks ha skrivit sin sista krönika i City.

Fajaf blog: Nestius korta minne.

Blog Dizz!: Publicistiska nollor & briljanta krönikörer.

Offentliga affärer: Mikael Nestius fastnar med skägget i brevlådan.

Struck: Citys Nestius ljög om Sakine Madon.

Bloggen Bent: Utan Sakine Madon är City oläsbar.

Johan Ingerö: Nestius avklädd.

Magnus Betnér nämner snabbt, gott nog.

Maria Byström: Enough is enough.

Dibbuk: Snopet för City.

Dilsa svarar i Expressen.

Fredrik Malm: Sakine och City.

Ökenvandring: Denne Nestius.

Kamferdroppar: Viljan till makt.

Riktig vänster: Skulle Sakine Madon be om ursäkt för andras känslor?

Rola Brentlin: Roligast på länge.

Gunilla's travelogue Dissa inte alla krönikor

Dilsas krönika i GP: Är City en annonsbilaga?
Gulan Avci: City ägnar sig åt censur.
Gurgîn: Mikael gillar minsann inte att koppla Turkiet till folkmord.
Teglund: The worst thing about censorship.
Peter Soilander: Historia i skarpt läge.

Våldtäkt av K. Kielos

Jag läste Katrine Kielos bok om våldtäkt häromveckan. Trots att jag brukar ha åsikter om det jag läser vet jag inte riktigt vad jag tycker om boken. Den börjar starkt och bra, sedan kommer den in på lite SSU-aktigt gnäll ("jämställdhetsministern kallar sig inte för feminist - hon är mot feminismen", typ) och teorin är väl sådär. Ibland bra. Som när liberalfeminismens särartsförakt nämns, då känner jag igen mig. Men ibland blir det bara upprepande och ytligt. Förmodligen riktar sig boken till en annan läsare, för kritikerna verkar ju antingen älska eller hata boken. Alltid ett gott betyg! Likgiltiga läsare som jag är aldrig kul.

Tredje gången gillt, Fokus

Alquist bloggar: räkna jobb eller getter? och visar ännu en gång att han inte tar till sig av kritiken, kritik som en tioåring borde förstå. Vad är så svårt att begripa, Fokus? Över 63 procent av kommuninvånarna med utländsk bakgrund är arbetslösa och/eller får aktivitetsstöd - sämst siffror i Stockholms län och förmodligen risiga siffror jämfört med resten av landet. Hur mycket Fokus än påstår att de räknar jobb, är det just jobb de inte räknar. De räknar däremot sysselsättning som kommunledningen i Botkyrka. Då ingår det att gå omkring med en kommunal get.

För övrigt skrev jag inte att getprojektet blev av. Är du slarvig, eller slarvig, Alquist?

Uppdatering: Fredrik R. Krohnman kastar sig in i frågan: Har dom helt tappat Fokus?
Detsamma gör Integrationsbloggen, som har konstruktiva förslag på hur man gör ett integrationsindex relevant.

Vad är nu detta för censurfasoner

Får man inte skoja om Svt? Hax har redan skrivit det jag tänkte skriva. Påminner om när Freivalds under Muhammedkrisen glömde bort att vi lever i en demokrati. Då fanns det åtminstone ett eventuellt hot. Nu finns inte ens det. 

Fokus igen

Ännu en bloggare tar upp tråden: Fokus gör fruktsallad av integrationen. 

Tidigare inlägg om vad de pysslar med här. 

Busta Rhymes på Svt Debatt?

Det här kan ju bli riktigt kul. 

Fokus pinsamheter

...fortsätter i en replik i City. Det märkliga är att Fokus inte argumenterar mot det jag påstår, nämligen att deras slutsatser är banala. Utan de påstår att jag skrivit att deras statistik, siffrorna, är osanna. Vore Martin Ahquist, Fokus chefredaktör, inte så desperat och ohederlig hade han ett ypperligt tillfälle att erkänna tidningens okunnighet om integration (& sikte mot förändring framöver). Men det är förstås frestande att fortsätta att låtsas. Bättre exempel på hur journalister tappar fotfästet så fort förort kommer på tal var det länge sedan jag såg.

Uppdatering: Integrationsbloggen (en blogg som jag upptäcker först nu) instämmer i kritiken mot Fokus.

Min krönika  i City (publicerad i går), och här är min ursprungliga reaktion.

Sd-panik

Malm kommenterar Bladets ledare som tydligen ilsknat till. Niklas Ekdal har kallat sd för vänsterparti. Det är på snudd till underhållning att se hur de etablerade partierna (och tyckarna) panikartat rullar sd-bollen till varandra. 

Förvirringen kanske inte är så konstig, med tanke på att sd 'tar politik' och väljare från båda blocken. Men det är lustigt att Aftonbladet blir så upprörda på Ekdal när Mona Sahlin har kallat sd för "ett traditionellt högerparti" sedan tv4:a debatten i fjol. Om vi nu ska skälla på debattörer som gör sd rumsrent.

I en gammal ledare jag skrev jag om hur Greider ägnar sig åt liknande stuff. "Ska du verkligen ge dig på honom?" minns jag att någon frågade. Jag förstod aldrig riktigt varför han inte skulle kritiseras.

Körkort...

Nej, nu måste jag ta mig i kragen. Att övningsköra är ungefär som med min träning: manjana, manjana. Men nu får jag en lucka i juni och måste alltså ut till minsta möjliga håla och intensivkursa. Var ska man åka? Måste man bo med en massa tonåringar?? Det måste ju finnas anständiga kurser. Hinner man lära sig allt på två veckor? Om man lever isolerat (utan tv och internet) kan kanske även jag kan det. 

 

Dagens krönika

I City. 

Fantastiskt

"I liiiiike!"

Integration enligt Fokus

Jag snubblade över en artikel på City om att "Botkyrka är näst bäst på integration" och hittade huvudartikeln hos Fokus. Märklig definition på integration måste man väl ändå säga: "Just den höga andelen utrikesfödda bidrar till Botkyrkas framskjutna placering på årets rankning". Och vi kan bland annat läsa att det i Botkyrka finns många som är med i föreningar. Man får hoppas att artikelförfattaren på allvar inte tror att diverse 'kulturföreningar' - ibland i tät bidragsrelation till s: ni får röster vi får stålar - är lika med integration. Då blir jag orolig. Varför dribblas den egentliga frågan bort, den om arbetslösheten?

Efter att ha jobbat i det mintgröna huset, som så sött beskrivs i artikeln, i över två år mellan 2003 och 2005, är Botkyrka inte bara långt från lagom. Kommunen är så långt från en integrationssuccé man kan komma.

Rödebyfallet

Dick Erixon och Lars Lindström diskuterade Rödebydomen i P1-morgon (lyssna!). Erixon, som annars inte verkar göra annat än att ropa efter hårdare straff, tycker att det var helt okej att skjuta tonåringen. Det känns ganska folkligt. Mycket riktigt hör jag nu på Ring P1 att alla mejl de fått in hurrar för den friande domen i Rödebyfallet. 

Börjar folk bli galna? Är mannen psykiskt sjuk ska han förstås ha vård. 

Linda Skugge

...slutar. Det är ju hur tråkigt som helst. Vem ska man nu tänka på, när man rättfärdigar sin elakhet (rakhet?) genom att tänka "Men Skugge har ju faktiskt skrivit det och det och det, då kan man väl för fan skriva det här också!"

Vad finns det för bra krönikörer, som har något särskilt att säga, i Sverige? Lisa Magnusson, Nima Daryamadj, Liza Marklund, Ulf Nilsson, Kjell Hägglund (Journalisten)? 

Journalisthat & mitt skatte(verket)hat

Nåja, inte riktigt, men:

- Det är XX från skatteverket, du hade talat med min kollega och bett oss ringa upp.

- Ehrm, ja, det stämmer! Jag har en enskild firma och vill se att ni fått min deklaration, jag deklarerade via nätet.

- Men du. Jag kollade lite snabbt på ditt namn och du är debattredaktör på E...

- Eeee...aaaha, jo. Men jag ringer i egenskap av privatperson, alltså.

- Jamen man måste ju fråga. Så du ska inte använda det här för en intervju eller så?

- Nej! Jag vill bara deklarera som privatperson.

Sedan hann hon säga några få saker innan samtalet BRÖTS. Jag vågar inte ringa Skatteverket igen, men får pralla mig till kontoret på Söder och försäkra mig om deklarationsjäveln. Enligt Skatteverket är min firma inte registrerad trots att jag tidigare ringt och trots att man tycket att Bolagsverket borde samverka med Skatteverket. Men exakt var man jobbar och vad man jobbar med vet de däremot.

Släng er i väggen, män...

"Liberaler är apor". 

Via Norberg. 

Legrain på DN Debatt

Philippe Legrain på DN Debatt om invandring. Bra text, även om jag inte gillar fluffigt prat om att "motverka diskriminering". Då får man skriva vad exakt man menar. Det är en sak att se till att våra skatteslantar inte slösas på diskriminering (dvs att en sämre meriterad anställs), men är det en korkad företagare som vill slösa pengar är det hans/hennes problem.  

En kortis i tidningen

I dag. Som ser ut som följer:

Gunnar Sandelin - den så kallade ”sanningssägaren på DN Debatt” - har rätt i att journalister inte kan hantera invandringsfrågor. När Janne Josefsson lyfter frågan ”Mörkar journalister invandringen?” bjuds vi på sedvanlig cirkus.
Förutom den för SVT:s Debatt obligatoriska klungan hysteriska kommunistkillar tar ändå Jan Guillou priset i torsdagens program. När ”invandringens kostnader” ska diskuteras mumlar Guillou att det blir ”svårt” och att även andra grupper kostar. Han kunde lika gärna ha ropat ”Sandelin har helt rätt! Uppemot 300 MILJARDER! Hör ni det, pensionärer i studion!”.
Jan Ekberg, som har forskat i frågan sedan 70-talet, borde i stället ha bjudits in för att förklara; nettoeffekten är ca 40 miljarder minus om året. När vi hade en arbetskraftsinvandring före 80-talet gick invandringen med plus. En usel politik kostar, ja. Men vem är intresserad av en sansad och saklig debatt? Inte Josefsson, som har ännu en invandringsdebatt till freak show på meritlistan.

Tips

Lisa Magnusson skriver ofta väldigt bra. När de flesta krönikörer och skribenter av olika slag har blivit tråkiga är det uppfriskande med undantag. 

Ikväll ska för övrigt Svt Debatt handla om "journalisters mörkläggning av invandringen". Nu går en "humorgala" på TV4 och det är säkert så Oprah att jag kräks om jag kollar. Så jag zappar vidare.  

Uppdatering: vad Gulan Avci var bra på Debatt. Nej, det är inte invandringen i sig som är problemet, utan arbetslöshet med mera. Programmet sänks dock av alla "ung arg kommunistkille"-typer som gapar i tid och otid.  

Hoppsan

Incest- och övergreppshärvan i Österrike gör att matkoncernen HK Scan på tisdagen beslutade dra tillbaka en reklamvideo om hönsprodukten Hot Tub.
- Den är, utifrån vad som hänt i Österrike, mycket olämplig, säger Magnus Lagergren, vd för dotterbolaget Scan och vice vd i multinationella koncernen HK Scan, till TT.
I videon för Hot Tub, i Finland känd som Potku, har en amerikansk familj låst in sin evigt hungriga dotter i källaren. När hon skriker efter mat matas hon med marinerade Hot Tub-spett av sin bror, rapporterar finländska nyhetsbyrån FNB.
- Det kan man ju tolka som att det har någonting med det som hände i Österrike att göra, säger Lagergren.

Min fetning. Aj, så det kan gå. För övrigt är det ledarhundens dag, och kungens och min systers födelsedag, i morgon.

Kaninkokerskor

Citykrönika. Har jag rätt, eller rätt?

Lundgren vs. Norén

Intressant iakttagelse. I morgonsoffan på Svt diskuterade nöjesgänget Noréns bok och åtminstone en tyckare malde på om hur faaaantaaaastisk Norén är. Jag fick rejäla Hylla-Stor-(Kultur)Man-vibbar.

Stig Hansén kanske inte hade så fel.

Mörkar journalister invandringsfrågor?

Frågan dök upp på Medierna på P1. Tidigare skrev som bekant Sandelin och hävdade att ja, journalister mörkar obehagligheter kring invandring. Jag skrev ett irriterat stick på Expressens ledarsida om det (texten här). Hade jag varit Bergstrand hade jag frågat vad Sandelin fått sina siffror från, och bett honom läsa Lars Janssons oseriösa bok innan han drar till med "300" miljarder.

Men det som stör mig mest är inte Sandelins billiga poängplock. Bortsett från snyftandet och usel faktakoll pekar han på något som faktiskt existerar: journalisters oförmåga att skildra invandringsfrågor och allt som har med förorter och integration att göra. Lyssnar man på inslaget i Medierna förnekar en kvinnlig journalist att det finns några som helst problem. Och då är man verkligen ute och cyklar.

Hur lösa det här? Tja, fler journalister som har bott/bor i områden de skildrar. Då krymper risken för en fullständigt verklighetsbefriad skildring - och frågan blir mer avdramatiserad. Endast att 'komma utifrån' ökar rädslan för att dokumentera händelser 'utanför journalistvärldens gullilulliga box'. Att både invandrare och svenskar i journalistbefriade områden gnäller (och i Bergsjön tog idioter till våld mot journalister, snacka om att förvärra bilden av invandrarungdomar) är inte konstigt. Arbetarföraktet hos delar av journalistkåren finns, och det är framför allt invandrare som får tar smällen när ilskan ska tas ut över någon.

Bloggtips

Intressanta tyckare växer inte på träd. Här är en. En slags vänsterns motsvarighet till liberala Louise Persson. Mallbefriat.

Det är bra att vara stressad

...då gör man alla tråkiga saker, för att slippa göra det tråkigaste.

Jag sprang till närheten av Globen, över en mil (1,2-1,3?) och trodde jag skulle svimma. Spelade fotboll i går och känner att jag måste konditionsträna. Och köpa nya fotbollsskor. De jag har fick jag köpa - i panik, jag gör dumt nog sådant i sista sekund - på barnavdelningen. Fanns inte mycket att välja på, och de är till min förvåning lite för stora. Storlek 37. Påminner mig om mina gamla fotbollsskor från högstadiet eller vad det kan ha varit. De var en storlek för stora så att jag skulle "växa in i dem". Det gjorde jag aldrig.

Egentligen borde jag jobba och även skriva en egen text, ta körkort och förbereda veckan. Jag ska bara städa först...

Äntligen en svår yttrandefrihetsfråga

Jag tycker att det här är svårt. Hade det handlat om en gymnasieskola hade det inte varit svårt.

Men man kan ju fråga sig varför politiska partier ö.h.t ska springa runt i grundskolor.

Störande grannar

Jag har en granne som spelar arabisk musik och en som verkar digga disco. Det är trevligt, men inte om nätterna. Och det är oklart exakt vem det är som skruvar på volymen när man bor i ett gigantiskt höghus - många människor bor under och över, till höger och vänster.

En gång, förra sommaren då jag jobbade, hade en granne party till klockan åtta på morgonen. Jag försökte ringa Securitas som bostadsrättsföreningen (ja, det finns BRF:ar i "utanförskapsområden") hade ett avtal med, men de "brukar inte köra ut så långt". Nähe.

De kom förstås aldrig. Det påminner mig om när jag ringde polisen och 112 när jag jobbade som fritidsledare i Botkyrka, och då en telefonsvarare meddelade att det var många som ringde och att man stod i kö. Då var det bara att fixa situationen själv. Bara jag visste var de där grannarna håller hus.

Who cares?

I Stockholms kringliggande kommuner vet folk knappt i vilken kommun de bor i. Och framförallt: ingen bryr sig. Nu har det varit folkomröstning i en kommundel åt helvete i min kommun. Hade jag bott där hade jag röstat för en kommundelning, mest för att motargumenten i lokaltidningen är så löjliga (världen går under om Trångsund/Skogås bryter sig loss, typ). Det är något speciellt med den lilla klick som "brinner för" (ett fånigt uttryck som Aftonbladets ledarsida gärna använder) kommunpolitik.

Var är ränderna, GB?

Jag sa ju det. Fuuusk!

Apropå träning, privatliv och arbete

Gå upp 5? Aldrig i livet. Jag skiter i att pralla mig iväg till fotbollsmatchen i morgon. Jag sitter i stället uppe och glor på teve. Lyssnar på radio. Inget Axénolinande här inte. Antingen har man ett arbete (nåja, av en viss sort), eller så har man ett privatliv.

Men snart så. Snart ska jag spela fotboll. Ta körkort. Och klippa mig.

I dagens City

...såg plötsligt att jag syns till på framsidan i dagens pappersblaska (pdf här). "JOBBA PÅ DIN EMPATI, SAKINE MADON" och "Sakine Madons krönika från i går väckte starka reaktioner från läsarna". Bläddrar man till sidan 11 finns några av kommentarerna. Texten och kommentarer på texten finns här. Det är härligt med vakna läsare.

Den bisarra vänstern

"Jinge", en bloggare jag inte läser, och hans verklighetsfrånvända polare bloggar tydligen om Dilsa Demirbag Sten. Hon påstås vara "islamofob" för att ha kritiserat religioner (kan ni inte variera er lite? Den börjar bli dammig). Dessa bloggare spelar "chockade" över att Dilsa är nominerad till Röda korsets styrelse och Anvari - "sekulära muslimer" - kastar lera från samma sandlåda.

"Di dääär blååågarna", som Yrsa Stenius säger. Ibland undrar man ju vad det är för fel på folk.

Läs hos Jonathan här och här.

Puckat var ordet

I en snygg blogg har min röda signal kommenterats. Ja, och Nogger Black finns ju inte kvar. Jag smakade en ny Cornetto i dag, den var sådär. Ge mig tips på goda glassar hos SIA eller GB. Då jag saknar frys - och därmed möjlighet att ha en massa Ben & Jerry's redo - är det här en viktig fråga. Väldigt viktig.

Uppdatering: Anders Wallner. Skaka, GB, skaka!

Dagens krönika

Om oansvariga föräldrar. (Konstig rubbe...).

Vart du Sakine hämtar dina fakta ifrån vet jag inte men jag kände iallfall inte igen mig . Att dra alla i en grupp med lös eller ingen sammhörighet över samma kam är en obehaglig retorik som ofta användas av rätt inskränkta människor.

Well...

Eftersom jag måste vara med i facket

...för att få presslegg, får jag åtminstone tidningen Journalisten i brevinkastet. Det skrevs en fantastiskt bra krönika av Kjell Hägglund i veckans nummer.
I förra numret skrev Johannes Wahström, nominerad till Journalistförbundets styrelse, en intressant text b la om hur felfritt han skötte Ordfronttjäbblet. Utrikeskorrarna är fortfarande rädda för sionistmedia, typ. Han fick hur som helst svar på tal av Lotta Schüllerqvist. Peter på Neo har utvecklat några rader för den vetgirige.

Svar från gifta-sig-vitt-Roya

Jag skrev ett inlägg häromdagen, och fick nu svar. Och jag skrev ett svar till Roya i kommentarsfältet:

I din analys smyger en väldigt intressant mening in:

“…utan att det värderas efter hur mycket svensk du anses vara och hur mycket eller lite du kritiserar rasismen i Sverige.”

Att ha en svensk partner gör nog att omgivningen ser dig som mer svensk i kulturell mening, ja. Det är lätt att skriva under på. (Även om jag för min del tror att det också har att göra med vem du uppfattas som, som person; en del av din pojkvän eller om han ses som en del av dig.) Så ja, omgivningen utgår från att invandrarkvinnor som “gifter sig vitt” är ‘mer svenska’. Och det finns en skillnad mot invandrarmän som ‘gifter sig vitt’: folk utgår från att invandrarkvinnan har ‘brytit upp’ från traditionella normer. Men det antagandet börjar bli förlegat. Vi är ganska många vars föräldrar inte bryr sig om etnicitet på våra partners.

Det andra du skriver “hur mycket eller lite du kritiserar rasismen i Sverige” sätter nog fingret på det jag ville få fram med mitt inlägg. Att det egentligen handlar om att liberala tjejer/kvinnor just är liberaler.
Eftersom ni inte tycker att höger eller liberala invandrarkvinnor tar upp rasismen i lika hög utsträckning som vänsterkvinnor finns här något lurt. De kanske gör så för att vinna makt? De får ju onekligen makt av att “bli mer svenska”. Ni misstänker det här, om jag förstår er rätt.

Och här skulle jag vilja skrika: men vi har ju för i helvete olika analyser av samhället. Inkluderat analyser om rasismen, som åtminstone jag ser som ett mer komplext fenomen än den traditionella vänsteranalysen (Läs bl a: http://www.expressen.se/1.839521).
Det hela är egentligen enkelt: Vi _tycker_ olika.
Hade jag velat gå en bekväm väg hade jag antagligen valt att inte skriva om politik. Det är inte så få jobb jag har riskerat på grund av mina - i svenska ögon sett - ibland extrema liberala åsikter. Och jag bryter från normen när jag hamnar i en panel, där folk innan diskussionen antingen tror att jag är kommunist, miljöpartist eller från Gringo.

Jag förstår din maktanalys. Men den fungerar bara halvvägs.

Ps. Kopplingen till Vilks haltar. Ingen har önskat inskränka din yttrandefrihet eller hotat dig. Ds.

-------------------

Intressant område. Men vänstern har verkligen ljus bild av tillvaron för liberaler.

Får tillbaks nästan 4 lax

...i år, hurra! Förra årets deklarationsblankett var däremot inte så rolig. Det var då jag bestämde mig för att använda enskild firma i större utsträckning, och att inte jobba så förbaskat mycket.

Tänk om fler hade Stormares inställning till staten.

Apropå Sandelins DN Debatt-artikel

...har jag på ledarsidan i dag en kort text, i papperstidningen. Klipper in här:

I en tid av ständigt etnoporrande - för att använda kommunisten America Vera Savalas ord - påstår journalisten Gunnar Sandelin att journalister mörkar ”obehagliga fakta” om invandrare (8/4 DN Debatt). Visst har han rätt i att offerbeskrivningarna av invandrare har flödat - alltför ofta via journalister och ängsliga politiker fjärran parabolfyllda bostadsområden.
Men vad är det för ”fakta” han tar upp? Vad vill Sandelin? Jo, han önskar sig en statlig utredning (!). Som om det saknas forskning om invandringens ekonomiska effekter sedan 70-talet (Växjö universitet). Som om en siffra som Sandelin langar fram - ”300 miljarder per år” - inte är tagen från den oseriösa sd-bibeln ”Mångkultur eller välfärd?” av Lars Jansson.
”Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut”, skriver Sandelin. Ja, i synnerhet när journalister - på landets största debattsida - rör ihop personliga anekdoter med siffror som ingen seriös ekonom tar i ens med tång.

Rasförrädare?

Läs hos Fredrik Malm och hos Johan Ingerö. Eller det ursprungliga inlägget. En kommentar hittas där:

"Mycket bra skrivet! Jag undrar om Nyamko Sabuni är gift med en svensk man. Och den här Sakine på Expressen."

Oj då. Jag är inte gift. Och av erfarenhet vet jag att kärleksrelationer till vare sig kurder eller halvsvenskar ger mig någon som helst supermakt (tyvärr!).

Det här med att kvinnor, med åsikter som skiljer sig från vänstern, antas "vinna makt" genom sina relationer till "vita" är...eh, intressant. Uppenbarligen finns ju en misstanke/ett antagande där. Tror då Roya & Co att det framför allt är omgivningen som "ger" dessa kvinnor makt - det vill säga att kvinnorna i fråga ses som integrerade och anpassade, agerar nyttiga idioter åt "högern" -, eller att kvinnorna konkret får nya jobb och positioner? Hur? Att de bekvämt kan kasta lera på "blattemän" för skoj skull, när de inte är gifta med dem? Ja, varför gör de det, Roya? Varför "demoniserar" de sina bröder och pappor? Vad tror du? På riktigt, alltså.

Jag vet att du/ni inte moraliserar över att kvinnorna som nämns gift sig med svenskar. Men ni reagerar på att kvinnorna inte är ..."som invandrare ska vara". Eller, i ärlighetens namn; att de inte är vänster.

Fotboll...utomhus

Börjar i dag. Burr. Det knepiga med fotbollen är att man inte kan dra sig ur i sista sekund, hur seg man än är en söndag. Men det blir kul när man väl är på plan. Så är det alltid.

Debatt

Förra veckan somnade jag, men nu ökade tempen på Svt Debatt. Spana in första debatten. Dessvärre stärks nog den negativa bilden av förortskids rejält för de flesta tittare; kidsen kommer till tals. Och vad säger de? Jo, att våld mot journalister som tar bilder i förorter är förståeligt.

Ännu en modeblogg...

Svenssons rosa modeblogg.

Det kanske är det man ska satsa på? Okey. Jag köpte en tröja i går. Men lämnade tillbaks den i dag. Och det var ändå första plagget på två månader...
I går la jag märke till att folk har börjat vika upp byxorna. Blommiga klänningar av olika slag verkar också poppis. Lite koll har jag allt.

Dagens krönika: Wilders & Co

...Eller egentligen lördagens, då den är skriven. Det tar ju några långa dagar innan den är i tryck. Här.

Läste i går en analys på DN Kultur. Jönsson måste, trots att det var känt redan i söndags, missat att LiveLeak stängt ner filmen på grund av hot. Men det är kanske inte så intressant? I övrigt förstår jag inte varför filmen skulle vara så mycket värre än JyllandsPostens karikartyrer.

Deppvänstern

Länk på Axess sida till programmet. Jag borde ha påpekat att Claes Malmberg låter som en kristdemokrat när han frågar om jag har barn.

Antiklimax

Var det bara det här?, känner jag efter att ha sett Wilders film. En axelryckning, om ens det.

Uppdatering: Även Storbritanniens utrikesminister David Miliband framhöll vid ett möte i Slovenien att yttrandefriheten bör utövas med "respekt för religiös mångfald".

Den som litar på europeiska företrädare i frågor som rör yttrandefrihet är bra korkad.

Vänstern deppig?

Det här är ingen nyhet, men nog kan det ligga något i det. Jag undrar om inte deppigheten, i Sverige, inte delas av nyliberaler. Lyckligast borde alltså sossar och folkpartister vara.

Slå på p3 efter 19.

Kvällspasset. Vi ska diskutera - zzzz-varning! - regeringen. Men det blir säkert skoj.

Pontus The Man

"Omvänd klassresa".

”Många kompisar har drivit med mig och sagt att det handlar om en tidig 40-årskris, och det kan nog ligga en del i det. Jag kan inte bara ge mig av och åka jorden runt för att få annorlunda upplevelser", säger Pontus Herin.

I jakt på "annourlunda upplevelser" åker alltså denne post Gringo-Pontus till en annan stadsdel. Wow. WOW. Verkligen.

Äh, förlåt. Men det är så generande töntigt.

Dagens citat

"Det bästa är att alla tjejer klär sig i sjal och att muslimska tjejer inte känner sig uttittade på Skärtorsdagen."

Fatima Nur, i Tidningen Nu, om påsken.

Glad påsk

Jag skulle ha varit med i någon tv-kanal och utse en rikshäxa men de insåg sent i går att ung kvinna-kvoten var fylld misstänker jag. Nu när jag tackar nej till bra skribenter mest hela dagarna, ibland efter att ha uppmuntrat dem att skriva, så känns det inte mer än rättvist. Min onda rikshäxa hade hursomhelst varit Schottenius. Och goda...Lars Vilks.

I går lunchade jag med en ateist och kom att tänka på min barndom i Årsta i Uppsala. Där ligger Livetsord. Allt var så dramatiskt. Råkade man, utklädd till påskkärring i jakt på godis, plinga på hos livetsordnare så predikade de i minst en timme om hur hemskt det var med häxor ("Kära någon! Är ni barn utklädda till häxor?!?"). Och man fick med sig en APELSIN. På sin höjd. Nuförtiden får man väl inte vara elak mot ungar, så i utbyte mot ett slarvigt och fult påskkort måste väl folk ge kidsen vad de vill ha. Där jag bor i dag finns lustigt nog många livetsordare och jehovas-typer. Aldrig har en unge ringt på för att tigga (kräva?) godis. Och tur är väl det.

I stället för att tänka på Jesus tänkte jag övningsköra i helgen. Jag körde i förra veckan och måste säga att jag är lättlärd. Om min pappa säger det så är det så. Han smickrar inte i överflöd, direkt. Jag sökte till Polishögskolan btw, i sista sekund förstås. Man var tvungen att göra ett fånigt simtest på den lokala simhallen, kopiera sina betyg (hur länge sedan var nu inte det?). Det blir spännande. Men jag måste styrketräna mycket.

Botkyrka...som vanligt långt från lagom

Läs hos Merit.

Vita män och rasism
Rasismen ska avskaffas. Hur kan vita medelålders medelklassmän göra om de inte vill spela ut rasistiska mönster längre? Vad gör rasismen med dem? Vad behöver de ändra? I möten med sig själva och andra hittar deltagarna redskap att avskaffa rasismen.

Stinas efterträdare

Hrmmm!

En bra programledare för Debatt är som en fotbollsdomare: en bra domare är en domare som inte märks. Och märks man ska man visa att man åtminstone är balanserad. Klarar Josefsson av det, eller är han den gapige tränaren vid avbytarbänken?

Vi får väl se hur det går.

Styrketräning

Jag måste bli starkare.

I går när jag var hos Polisen här i området, på "informationsdag", fanns där en sådan där 77-kilos docka. Den var tung. Jag fick upp den en bit, men inte hela vägen upp (borde kanske bli polis i Kina eller något sådant, där människor inte är så stora som här...).

Nå. Hur ofta bör man träna? Vad är bra att klara? Om man ska få upp den där blytunga dockan, vad ska man träna mest? Mina ben och ryggen är starka, inbillar jag mig, resten är väl okej. Vad äter starka människor? Vilka muskler ska man satsa på om man ska lyfta?

Dockan ska lyftas och släpas hela 15 meter. Ångest.

Yttrandefrihet

...som den viktigaste frihetsfrågan. Fantastiskt trevligt. Men det var inte lätt att rösta mellan Norberg och Demirbag.

När får vi Plus mot myndigheter?

Dagens citykrönika: löjligt svårt att ta körkort.

Ikväll har polisstationen här i Flempan en infokväll för folk som vill bli poliser. Det ska bli spännande att höra vad de säger.

Uppdatering: jävlar vad tung den där 77-kilos dockan är. Jag släpade upp halvdant, fick inte upp hela kroppen. Men nästan. Bra påminnelse om att jag behöver styrketräna mer. För en månad sedan fick jag muskelsträckning, men nu har jag inget att skylla på.

Snällhet

...diskuteras på Axess. Sigge Eklund nämner fenomenet "politiskt korrekta och 'snälla' skribenter". Jag tror att han försöker sätta fingret på något jag ofta grubblar på. Man öppnar tidningen och journalisten/skribenten i fråga har "vågat" ta ställning för "hbt-rättigheter", "för integration" eller "mot gatuvåldet".

Så snällt, så bekvämt. Ett slags rosa band.