2015-08-31

Umeå universitets kulturrelativister

I lördags hade jag kolumn publicerad i Expressen. Den handlade om Soheila Fors som länge har arbetat mot hedersförtrycket, och som har hotats för en dikt. Många uttryckte stöd för Soheila. Aftonbladet plockade upp tråden, likaså Omni. Det finns ett utbrett engagemang i frågor som rör hedersförtryck och rätten att slippa hot.

Men det finns även några missförstånd. Så jag twittrade om att hederskulturen inte är ett fenomen som enbart finns bland muslimer. Hederskulturen finns inom olika religiösa och etniska grupper och bland icketroende.

En ytterligare sak jag skrev är ”Skillnaden mellan hederskulturen och 'mäns våld mot kvinnor': den drabbar även pojkar, män, hbtq-personer, och utövas även av kvinnor.”

För mig är detta lika självklart som att mitt tilltalsnamn är Sakine. Jag kommer från den del av världen där hederskulturen är närvarande i allra högsta grad. Hela min uppväxt har denna kultur på ett eller annat sätt varit närvarande. Med jämna mellanrum får jag mejl från unga utsatta tjejer, som sett att jag skriver om frågorna i tidningen, som ber mig om råd. Men jag har även träffat anhöriga till en ung man i Kurdistan som sköts ihjäl av flickvännen - för att han vägrade gifta sig med henne.

Hederskulturen är något annat än ”mäns våld mot kvinnor”: Abbas dödades inte som kvinna. Robert Hannah lämnade inte hederskulturen som kvinna. Det är farligt att inte se hederskulturens speciella drag, om man ska kunna motverka den. Det finns fall där unga kvinnor har råkat riktigt illa ut för att svensk socialtjänst inte har förstått att föräldrar kan vara förövare.

Som sagt, självklarheter för de flesta som intresserar sig för frågan. Men så kom plötsligt en våg av påhopp. Det började med en tweet från Susanna Eriksson, doktorand vid Umeå universitet:















Först förstod jag inte vad det var frågan om. Hade hon missförstått? Men nog har jag träffat kulturrelativister genom åren. Som tror sig göra en god gärning genom att förneka hederskulturen och misstänkliggöra alla som beskriver hederskulturen som annat än ”mäns våld mot kvinnor”.

Eriksson verkade, om jag ska göra en snäll tolkning, fullständigt okunnig i ämnet. Låt gå för det.

En som däremot ödslade tid på att vara riktigt otrevlig är Andreas Pettersson, universitetsadjunkt, Juridiskt forum vid Umeå universitet, som nu har blockerat mig på twitter. Men sorry Andreas, jag är ganska bra på att skärmdumpa idiotiska inlägg. Låt oss kika på några:

















Jag har över huvud taget inte gjort skillnad på våld och våld. Jag har inte skrivit ett skvatt om "vita" mäns våld. Det är något som finns i Petterssons egen föreställningsvärld, att jag pratar om förövares etniciteter. När jag svarar får jag höhö-svar tillbaks om att jag är kränkt.

När jag sedan ger Pettersson och hans hatsvans - är fler av dem kopplade till Umeå universitet undrar jag hur grava problem stället har - länkar till fakta och forskning som stärker det jag skrivit om hederskulturen, smiter såväl han som Susanna Eriksson.

Man behöver inte ens leta sig ut till utländska forskare eller institut. Bland annat skriver Uppsala universitet väldigt enkelt och tydligt om vad hederskulturen är för något. Naturligtvis är det svårare för Pettersson & Co att angripa ett universitet som uttrycker samma självklarheter som jag uttryckte.

Det är illa att kulturrelativister på universitet ägnar sig åt påhopp och förlöjliganden för att man skriver om hederskulturen. Men det är förjävligt att offer för hedersförtryck riskerar att gå in i en föreläsningssal och möta idiotin.

Uppdatering (2/9): Här är universitetens svar.



















Och se där, inte första gången Universitetets personal har betett sig så här.