Humanisterna har dragit i gång en debatt om barn och religion, varpå jag skrev en
kolumn i lördagens Expressen. Barnens rätt ska givetvis gå före föräldrarnas religiösa föreställningar. I texten skriver jag bland annat:
Härom året fick till exempel tre högstadieelever i Pajala i Norrbotten ”rätten” att slippa dansa på skolgymnastiken, med hänvisning till att de är laestadianer. Kammarrätten i Sundsvall körde över Skolverket. Som skäl angavs ”familjernas religiösa övertygelse”. Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.
Tidigare har religion godtagits som skäl för att tillåta hemundervisning. Judisk-ortodoxa föräldrar till fyra flickor hävdade att deras extremt strikta regler inte gick att kombinera med den svenska skolan. Efter många om och men - och efter en skärpning i skollagen - fick föräldrarna backa.
För några år sedan var Jönköpings kommun ute och cyklade när den slog fast att “muslimska skolbarn” skulle ”skyddas” från att exempelvis duscha nakna efter skolgymnastiken och sova över på klassresor. I Botkyrka kommun biföll nyligen den rödgröna majoriteten ett medborgarförslag, från en miljöpartistisk politiker, som uttryckligen hävdade att det behövdes speciella kvinnotider i simhallen för flickor så unga som nio år. Underförstått: barn från andra kulturer, såsom den muslimska, behöver könssepareras.
Dessutom tillåts ju en lång rad religiösa friskolor, exempelvis den som drivs av den kristna sekten Plymouthbröderna. Där isoleras barn till den grad att de inte ens får äta mat med andra än sektens medlemmar.
Dagens Nyheter tycker att Pajala-fallet inte är något att bråka om, och fyller en huvudledare under den fräsiga rubriken ”
Ingen drunknar utan bugg”. I ledaren står det:
Detta rättsfall tas dock upp som skräckexempel när Sakine Madon i Expressen försvarar Humanisternas kampanj (8/5). ”Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.” Och visst är det så – vi är produkter av vår omgivning och för ett barn är föräldrarna en stor del i denna påverkan. Men det är fortfarande någonting samma barn måste förhålla sig till och i många fall känner sig hemma i. Ska då skolan köra över föräldrarna när deras traditioner och idéer inte stämmer överens med skolans? Ja, i de allra flesta fall. Dansfrånvaron är undantaget som bekräftar regeln.
För lite dans, till skillnad mot simundervisning, är inte viktigt. DN medger att grundregeln ska vara att barnens behov ska gå före föräldrars. Men hey, tre flickor som av föräldrarna inte får delta på dansen under gymnastiken? Inte behöver vi ”låsa in oss i stela paragrafer” som DN uttrycker det.
Barn riskerar inte heller att drunkna av att sitta i könsseparerade klassrum. Barn drunknar heller inte av att inte få åka på någon klassresa under hela sin skoltid. Eller kläs i så mycket tyg att de inte kan röra sig fritt på skolgården.
Men är det därmed rätt att strunta i dem? Med Dagens Nyheters syltryggsliberalism, inga problem.
